25 år efter 11 september: Frälsningsarmén stannade kvar

När flygplanen träffade World Trade Center och Pentagon och Flight 93 störtade utanför Shanksville mobiliserade Frälsningsarmén snabbt. Totalt förlorade 2 977 personer sina liv, utöver de 19 flygkaparna.

Vid Ground Zero serverades mat och dryck till brandmän, poliser och andra räddningsarbetare. Vid Pentagon stod en av Frälsningsarméns mobila serveringsenheter bara meter från den skadade byggnaden. Och nära Shanksville råkade personal från Frälsningsarmén redan befinna sig i området och kunde börja hjälpa nästan omedelbart.

Men 25 år senare är det inte främst logistiken som människorna som var där berättar om.

Frälsningsofficer Debra Ashcraft såg tornen falla på tv hemma i Massachusetts. Några dagar senare stod hon själv vid Ground Zero. Varje morgon före soluppgången åkte hennes team in till Manhattan. De serverade mat, delade ut förnödenheter och mötte utmattad räddningspersonal.

– Frälsningsarmén blev en plats där människor kunde stanna upp. Ibland behövde någon mat. Ibland behövde de någon som lyssnade. Ibland behövde de bara veta att de inte var ensamma, berättar hon.

En brandman tog hennes hand efter en måltid. Hans fru hade frågat hur han orkade fortsätta dag efter dag. Hans svar var: Frälsningsarmén.

Elva timmars pass och sömn i bilar

Marcus Jugenheimer och två andra officerare kom till nedre Manhattan redan vid tvåtiden på eftermiddagen den 11 september.

Askan låg tjock och hettan från rasmassorna var intensiv. Det blev elvatimmarspass och sömn i bilar.

– Vi hittade en övergiven serveringsbil. Tillsammans med en brokig skara frivilliga – en advokat, en hemlös man och en student – började vi samla in mat från restauranger för att kunna ge räddningspersonalen något att äta, berättar han.

Var på musikläger och klarade sig

Sarita Rosamilia var student och arbetade extra på en restaurang i World Trade Center. Men hon hade gått på Frälsningsarméns musikläger, vilket gjorde att hon inte befann sig där den 11 september.

– Dagen efter försökte jag och pappa åka till Ground Zero för att hjälpa till. Jag hade arbetat där i ett år men kunde inte längre känna igen platsen. Jag kunde inte kliva ut ur bilen, berättar hon.

Sarita kom senare att arbeta professionellt med Frälsningsarméns långsiktiga katastrofstöd.

Bad hela tiden

Vid Pentagon kom frälsningsofficeren Melvin Welch fram med Frälsningsarméns mobila serveringsenhet medan svart rök fortfarande steg från byggnaden.

Snart serverades smörgåsar, kaffe och dryck. Lokala företag började skicka mat och förnödenheter. Welch blev kvar i mer än en månad.

– Man såg att de bar på en tung börda. Ibland behövde de bara någonstans att sätta sig, något att dricka och någon som fanns där tillsammans med dem, säger han.

Han minns också bönerna.

– Vi bad hela tiden. Man behövde inte fråga vad någon hade sett. Det syntes i deras ansikten.

När det akuta var över stannade hjälpen kvar

Frälsningsarméns arbete fortsatte när räddningsinsatsen övergick i ett långvarigt återhämtningsarbete. Familjer fick stöd, sörjande fick samtalshjälp och människor som arbetat mitt i katastrofen fick fortsatt medmänskligt och andligt stöd.

– Att se den där uniformen, att ni finns här – oavsett vad ni säger eller gör – ger oss ro, sade en av personerna på plats.

För Debra Ashcraft blev erfarenheten en påminnelse om något hon fortfarande bär med sig:

– Att bara finnas där är en av de största gåvor vi kan ge. Man behöver inte alltid ha de perfekta orden. Ibland behöver människor bara någon som är villig att sitta bredvid dem.

25 år efter terrorattackerna minns vi människans fruktansvärda förmåga att förgöra, men också hennes osjälviska vilja att hjälpa och hela.

Se den nyproducerade filmen från Frälsningsarmén i USA

Källa: Salvation Army USA

Text: Carina Tyskbo  
Foto: Salvation Army USA och National Archives Foundation