Ökade digitalkrav spär på utsattheten för personer i hemlöshet

Fler och fler stadsdelar inför digitala ansökningar för försörjningsstöd, allt fler vårdinstanser drar in drop in-möjligheterna, BankID krävs för att få åtkomst till allt fler tjänster, samtidigt som bankkontoren och möjligheten att få träffa levande personer försvinner. 

Ett växande utanförskap

I stället för att förenkla och förbättra tillgängligheten leder den tilltagande användningen av digitala kanaler för många till ett ökat utanförskap och försämrade möjligheter att komma på fötter igen. Många utan dator eller smartphone med internetåtkomst och BankID, och med begränsad digitalvana kommer till Frälsningsarméns Sociala Center för att be om hjälp.

Smartphones som inte räcker till

– Kanske har man fixat en billig smartphone och så fungerar det inte ändå. Scannerfunktionen krävs till exempel i mobilen och BankID-appen behöver uppdateras hela tiden, med nya krav på telefonen. Förutom att våra gäster inte har råd med de modeller som krävs så är det ofta mycket krångel för att få det att fungera, och de har inte den tekniska kunskapen som behövs. Personer i missbruk och hemlöshet är dessutom ofta utsatta för rån och stölder, tappar bort mobilen eller använder den som betalning, berättar Bodil Nilsson, verksamhetschef för Sociala Centret.

Vården ställer digitala krav   

Utan BankID kommer de inte åt bokade mötestider som ligger digitalt i 1177-appen, där också journalerna finns. Den som inte kan komma in i 1177-appen måste ringa till exempel till vårdcentralen för att boka en tid, och sitta i telefonköer. 

– Vi möter personer som har tagit sig till en vårdcentral för att få hjälp och blir hänvisade att ringa mellan klockan 7 och 7.30. Handläggarna på socialtjänsten är också svåra att nå och kan ha telefontider mellan till exempel klockan 8 och 9.30.  För våra gäster är motivationen ofta intensiv men kort. Det finns ”fönster” där de har hittat kraft, men det stämmer inte överens med telefontider och telefonköer, säger Bodil. 

Skammen förstärks

Hon ser också mycket ångest och skam hos dem som inte kan hantera digitaliseringen. Det är tillräckligt skambelagt att söka ekonomisk hjälp och de vill inte be om hjälp om detta också. Det leder till att de inte heller hittar möjligheter som faktiskt finns. Många upplever till exempel att det är ett krav att ansöka om försörjningsstöd digitalt, trots att det finns andra sätt. Och den som ändå väljer att lämna in en fysisk ansökan om försörjningsstöd behöver skriva ut ett stort antal bilagor, bland annat bankkontoutdrag, varje månad. För den som inte har tillgång till skrivare hemma eller på en arbetsplats är också det dyrt och krångligt. 

Digitala väggar i vardagen

Mobilappar krävs också för allt fler andra tjänster: Betalningar sker mer och mer via swish. Det går oftast inte att köpa biljett kontant eller via sms i kollektivtrafiken utan endast i appar, alternativt betala med betalkort. Delgivningar kommer i den digitala brevlådan på Kivra, vilket medför att ett ärende kan ha hunnit gå väldigt långt och få allvarliga konsekvenser om man saknar åtkomst till Kivra. Och så vidare. 

Alternativ måste finnas kvar

– Vi förstår att vi inte kan stoppa utvecklingen, men det måste finnas alternativa vägar och fler stödfunktioner närmare de utsatta. Alla som hamnar i en utsatt situation måste ha möjlighet att ta del av den hjälp och stöd som samhället erbjuder, oavsett vilka tekniska förutsättningar de har, säger Bodil Nilsson. 

Text: Eva Gustin