Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Sverige saknar stöd för människohandelns offer

En stor andel av offren för människohandel och trafficking i Sverige har aldrig kontakt med eller får hjälp av någon myndighet här. Det visar ny statistik från Plattformen Civila Sverige mot Människohandel, där Frälsningsarmén är en drivande aktör. Nyheten har uppmärksammats i flera radioinslag i Ekot och i morse publicerades Plattformens debattartikel med krav på Sveriges regering.

Madeleine Sundell, människohandelsexpert på Frälsningsarmén och ordförande för Civila plattformen mot människohandel. Foto: Jonas Nimmersjö

Förra året upptäckte svenska myndigheter över 260 fall av människohandel i Sverige enligt nätverket Nationellt metodstödsteam (NMT) som leds av Jämställdhetsmyndigheten. Men ny statistik från Plattformen Civila Sverige mot Människohandel, som samordnar frivilligorganisationernas arbete mot människohandel och trafficking, visar att ytterligare nästan hundra personer som sökt eller fått hjälp hos frivilligorganisationerna under 2018 inte har haft någon kontakt med eller fått hjälp någon myndighet.

På grund av rädsla kontaktar offren inte myndigheterna

– Vi tror att de inte vågar kontakta myndigheter på grund av rädsla från människohandlarnas förtryck, rädsla på grund av sin oklara legala status eller för att deras familjemedlemmar eller att de själva har ett pris på sitt huvud, säger Madeleine Sundell som är människohandelsexpert på Frälsningsarmén och ordförande för Civila plattformen mot människohandel till Dagens Eko:

Två tredjedelar av de personer som frivilligorganisationerna möter kommer från länder utanför EU, såsom Nigeria, Albanien, Colombia, Eritrea och Etiopien. Många av dem är på flykt och väldigt rädda för att kontakta myndigheter, eftersom de tror att de kommer bli utvisade från Sverige.

Vad Europarådets konvention säger

Sverige har skrivit under Europarådets konvention om bekämpande av människohandel som bland annat ger identifierade offer för människohandel och trafficking rätt till materiellt stöd, nödvändig sjukvård, psykologiskt stöd, juridisk rådgivning, information och tolkning. Enligt konventionen har personer som utsatts för människohandel också rätt till 30 dagars reflektionsperiod för vila och återhämtning.

En polisanmälan behöver finnas enligt svensk lag

– Men enligt svensk lagstiftning måste det finnas en polisanmälan upprättad för att man ska kunna få möjlighet till en reflektionsperiod om man är människohandelsoffer, säger advokaten Silvia Ingólfsdóttir Åkermark på Brottsbyrån till Dagens Eko:

Det leder till att en person som inte redan har blivit identifierad av polis som ett brottsoffer eller där en förundersökning är inledd, inte kommer att få rätt till ett skyddat boende som bekostas av kommunen.

Fanny Ljungholm, , verksamhetskoordinator på Frälsningsarméns Traffickingcenter Safe Havens. Foto: Kerstin Tillenius

Moment 22

Fanny Ljungholm, verksamhetskoordinator på Frälsningsarméns Traffickingcenter Safe Havens* i Stockholm, bekräftar problemet:

– Det är precis det dilemmat vi ser för dem vi möter. Reflektionsperioden är tänkt att ge de utsatta hjälp att landa och ta ställning till om de vill och kan anmälda. Men som det ser ut i dag blir det ett moment 22: de vågar inte anmäla om de inte först har fått skydd och stöd – och de får inte skydd och stöd förrän de har polisanmält och blivit identifierade som brottsoffer, säger hon och fortsätter:

– Många av dem jag möter varje dag är livrädda och vill absolut inte gå till poliser eller andra myndigheter, eftersom deras bakgrund gjort att de inte litar på dem. Vi i civilsamhället stöttar dem förstås ändå, men det känns frustrerande att många inte får det stöd och de rättigheter som de har rätt till och att det finns så mycket som aldrig kommer fram i ljuset.  

Storbritannien är förebilden

Frälsningsarmén och de andra organisationerna som ingår i Plattformen Civila Sverige mot Männikohandel anser att andra personer än Polisen borde kunna avgöra om det rör sig om människohandel. En förebild är Storbritannien, där även andra myndigheter och frivilligorganisationer kan definiera vem som är ett offer för människohandel och trafficking.

Behov av ett stärkt barnperspektiv

I Plattformens rapport framkommer också att ungefär en tiondel av dem som civilsamhället möter är minderåriga under 18 år. Mer än varannan kvinna har dessutom ett eller flera barn. Detta pekar på ett behov av ett stärkt barnperspektiv hos alla inblandade aktörer, allt från specialiserande boenden, ökad tillgång till barns rättigheter och möjlighet som indirekt utsatt att erhålla brottofferstatus.

I debattartikeln, som publicerats i Dagens Samhälle, slår Plattformen larm om att Sverige inte längre fullföljer sina internationella åtaganden om människohandelsoffers rätt till skydd och stöd:

Artikeln lyfter fram att det Nationella stödprogrammet, som sedan 2015 fungerat för att ge ovillkorat stöd till offer för människohandel, stoppades den 1 januari 2019. Plattformen kräver nu:  

  • Att det nationella stödprogrammet återupptas och omedelbart ges medel för att ge utsatta rätt till stöd och skydd i minst 30 dagar.
  • Att den så kallade reflektionsperioden, både i lag och praktik, utökas så att fler aktörer än enbart förundersökningsledare får ansöka.
  • Att handlingsplanen mot människohandel från 2018 följs upp med en färdplan framåt; med åtgärdslistor och allokering av resurser för respektive myndigheters ansvar som gagnar de brottsutsattas rättigheter.

– Vi hoppas att debatten nu tar fart och att fler politiker och myndigheter vill följa upp och haka på våra krav, säger Madeleine Sundell.

Text: Eva Gustin

* Frälsningsarméns drop-in center som har uppdrag att ge utsatta för människohandel och trafficking perspektiv på sina rättigheter genom socialt stöd och juridisk rådgivning.

Publicerat: 2019-06-11Skriv ut