Volontärer – viktiga byggstenar

Frälsningsarmén är ett kristet tros­samfund och en icke vinstdrivande organisation som traditionellt har byggts upp av människors idealitet och andliga drivkraft. Idag utförs arbetet bara delvis med hjälp av ideella insatser, en situation som delas av många förening­ar, organisationer och kyrkor som länge tappat i antal trogna och återkomman­de medlemmar och frivilliga.

Samtidigt finns i samhället ett nyvaknat intresse för att göra en insats som volontär. De frivil­liga kan därför vara hängivna uppgiften men oerfarna om kyrkan, något som kan komplicera men också vara en tillgång.

Ett brinnande engage­mang och en inre motivation

Kjell Karlsten, verksamhetschef för Heart Sthlm, Ewa-Marie Kihlagård, ansvarig för Frälsningsarmén Ung, Ann-Christin ”Anki” Thunman, verksamhetsutvecklare för Jesaja 58 i Göteborg, Birgitta Gustavsson, volontäransvarig på Frälsningsarméns sociala center i Stockholm och Pernilla Ålöw, familjekonsulent i Eksjö kår, har genom åren mött volontärer på olika sätt.

Ewa-Marie och Kjell menar att det tidigare var självklart att en medlem eller soldat i Frälsningsarmén var ak­tivt engagerad på ideell basis. Guds rike och Frälsningsarmén bygger på idén att människor utifrån brinnande engage­mang och inre motivation jobbar för ett högre syfte, för medmänniskor, för Gud.

— Det var bara så man levde. En del gjorde en frivillig insats som nästan mot­svarade heltid, andra gav några timmar i veckan eller månaden, menar Kjell.

För Ankis arbete i Göteborg är frivil­liga insatser helt nödvändiga. På gatan, Migrationsverket, kriminalvården, i ar­betet mot människohandel och för kvin­nor i utsatthet samt i det senaste arbetet i Bergsjön.

— Volontärerna är ovärderliga byggste­nar som ger och som får tillbaka. Min roll är att se till att vi gör så mycket gott det bara går. Vi välsignar vårt samhälle till­sammans, säger Anki.

Som volontär får man får känna sig behövd

Birgitta märker att frivilliga söker sig till Frälsningsarméns sociala center av oli­ka anledningar. Man kan vara nyfiken, gå en utbildning inom området och vilja pro­va på, men även pensionärer som vill göra något betydelsefullt av sin tid hör av sig.

— Alla passar inte ute i kaféet i mötet med personerna i utsatthet. Någon kan­ske ska vara mer i bakgrunden och packa matkassar. Men vi har plats för alla och vi behöver alltid fler, säger hon.

Pernilla har sett flera pensionärer ge­nom åren som i barngrupperna i Eksjö och på läger fungerat som ”extramor­mor” och fått betyda mycket.

— När ekonomin inte tillåter en extra anställd kan volontären betyda massor. Och den som hjälper oss får känna sig behövd och uppskattar att komma i funktion, menar hon.

Har glädje inför uppgiften

I stort sett alla uppgifter som utförs av en anställd i Frälsningsarmén kan utfö­ras av en ideell om bara rätt kompetens finns. Och fler utanför Frälsningsarmén skulle kunna involveras. Anki betonar att rätt person på rätt plats är väldigt viktigt. Det bör finnas en uppgift för alla som önskar men det kan behövas hjälp att hamna rätt.

— Ja, vi har haft många volontärer med alla möjliga begränsningar; fysiskt, psy­kiskt, intellektuellt. Men det går alltid att hitta en funktion där man kan bidra, säger Kjell.

Alla pekar på att den frivillige måste få tydliga riktlinjer och tidsramar. Erfarenhet, engagemang, att personen är pålitlig och ansvarsfull är viktigt, men också att perso­nen har en villighet att lära om det behövs. Och förstås glädjen inför uppgiften.

— Det är viktigt att personen är trevlig mot dem vi möter. De måste kunna ta in­struktioner och vara öppna för att arbets­ledas, säger Pernilla.

Volontärarbete - erfarenheter och referenser

Även om volontären inte är troende själv är sympatin med Frälsningsarmén och dess värderingar ett måste. Fräls­ningsarmén ger generellt inte gåvor till frivilliga men uppmuntran och eventu­ella kurser kan vara en viktig nyckel till att behålla dem länge. Viktigt är också att inte lämna volontären ensam i början utan arbeta tillsammans eller skapa ett team runt personen.

— Man bör inte heller förvänta sig för mycket – en volontär är där minst lika mycket för sin egen skull som för upp­dragets, påpekar Kjell.

För att se vilken erfarenhet, kunskap och möjlighet personen har bör alla vo­lontärsamarbeten börja med ett samtal. Sedan startar man på prov en period och följer upp. Birgitta betonar att den ordi­narie personalen måste vara beredd att lägga ner både tid och energi på volontä­rerna.

— Ska man få någon att satsa mer långsiktigt krävs det att man tänker läng­re än att man fått en snabb extra resurs. Det är inte säkert att alla återkommer, men man måste få pröva. Och ska vi få nya volontärer behöver vi sälja in oss och Frälsningsarmén så bra som möjligt, lyf­ta det positiva.

Ewa-Marie håller med och pekar på att volontären blir del av något större och får möjlighet att göra skillnad. Frälsningsar­mén finns i många länder och världen be­höver hopp. För en ung person på väg ut i arbetslivet är uppdraget dessutom en fin möjlighet att få erfarenhet och skaffa sig en bra referens.

Att lämna över ansvar

Hur ska då Frälsningsarmén attra­hera fler volontärer för framtiden? Kjell tror att kårledare, verksamhetschefer och liknande främst måste ta på sig ”möjlig­hets-glasögonen”. Han hänvisar till Jesus, som pekar på att många sysslolösa gärna vill hjälpa till, men aldrig blir lejda – ofta därför att ingen frågat dem eller inte sett potentialen. Ledare kan även uppleva det som enklare att göra saker själva och be­hålla kontrollen.

— Det finns ledare som tar på sig an­svar i en sorts strävan att bevisa sitt värde och sin duktighet. Att andra gör arbetet lika bra eller bättre kan upplevas som ett hot. Men det är viktigt att träna andra och lämna över ansvar. Så kan man gå vi­dare, utveckla verksamheten och ta sig an nya utmaningar, säger han.

Elle Theiland, 56 år, Nässjö

— Jag har varit frivillig scoutledare i 40 år här på kåren, privat arbetar jag som datakon­sult. Numera är jag även stugfogde för kårens scoutstuga. Scoutgruppen tar fyra timmar plus förberedelse varannan vecka, rollen som fogde kräver runt en helg i månaden. Två veckor av min sommarse­mester går dessutom till scoutläger, som jag ser fram emot varje år.

Jag får bra uppbackning och nödvändiga utbildningar av kåren. Den som tar in frivilliga behöver förankra det i övriga gruppen så att roller­na är klara. Just nu finns två föräldrar med oss som medhjälpare – jättekul. Det är en enorm kick att se ungdomar växa och det ger så mycket tillbaka. Dessutom har jag lärt känna väldigt mycket folk i hela landet, både inom och utanför Frälsnings­armén.

Clary Eriksson Bergström, 60 år, Stockholm

— Sedan ett år hjälper jag till på Frälsningsar­méns sociala center vid Hornstull. Jag är fortfarande i arbetslivet men brukar ta le­digt någon dag i månaden för att vara här. Att hjälpa andra i nöd är nog mitt kall, jag blir glad och stolt och känner mig behövd. Jag kommer själv från en missbrukande familj. Centret gör ett fantastiskt jobb och är vänliga och glada, jag får bra in­struktioner och hjälp om det behövs.

Som volontär här tycker jag man ska prova på att vara med ett par dagar och känna efter, det kan upplevas tufft med all utsatthet. Var vänlig och hjälpsam, ge människor ett glatt ansikte och ta dig tid att prata en stund med besökaren. Volontäruppdraget har lärt mig att inte ta dagen för given och inse hur bra jag själv har det.

Text: Carina Tyskbo
Foto: Frälsningsarmén

Fakta

• Volontär, av franskans volontaire, frivillig. Kan arbeta i Sverige, utomlands, via företag, i exempelvis organisation, förening eller kyrka.
• ”Handbok för volontärer”, Frälsningsarméns riktlinjer för hur man bygger upp och sköter ett frivilligarbete, ger råden: Ta referens, börja på prov och följ upp, var tydlig med uppdraget, med att ingen ersättning utgår, att Frälsnings­armén är en kristen kyrka och med drog­policy och andra riktlinjer. Begär utdrag ur polisens belastningsregister om personen ska verka bland barn och ungdomar. Ge god introduktion, låt volontären få finnas i ett team.

Artikeln finns publicerad i tidningen Stridsropet nr 2 - 2021