Mitt i krigets Ukraina fortsätter arbetet för hopp och gemenskap

Timothy Shvab hade sett fram emot att börja på universitetet. Nya vänner och ett vanligt studentliv. Men redan första dagen fick han och studiekamraterna skynda till skyddsrummet tre gånger. På kvällen såg han hur en rysk projektil sköts ned.

– Nästa dag kunde vi inte studera. Vi gick direkt över till undervisning på nätet, berättar han.

Inte heller distansstudierna fungerar som de ska. Flyglarm och attacker avbryter undervisningen.

– Ibland missar jag tre av fyra lektioner. Då kan jag knappt säga att jag studerar, säger Timothy och skakar på huvudet.

Timothys föräldrar Konstantin och Irina är divisionsledare inom Frälsningsarmén i Ukraina och möter människor som förlorat både hem och trygghet. De tre möter Stridsropet över Teams på datorn och förklarar så gott det går på engelska medan de trängs lite framför kameran. Utanför deras fönster är Kiev för dagen grått.

– Alla är trötta. Det är så mycket bombningar. Alla vi känner är drabbade och det har inte blivit bättre, säger Irina.

En del har förlorat anhöriga. Andra har fått sina bostäder förstörda eller tvingats lämna sina ägodelar. Många har flytt flera gånger för att försöka hitta en säkrare plats. Även städer som tidigare upplevdes som tryggare attackeras nu.

Kiev där familjen bor, är i skrivande stund extra utsatt. Tryckvågorna från explosioner kan skaka hus flera kilometer från nedslagsplatsen. Fönster krossas och splitter sprids. Det är egentligen den farligaste delen av bomben, menar Konstantin.

– Till och med tågresor är osäkra. Passagerare kan tvingas lämna tåget och vänta i kylan i flera timmar ute i skogen när drönare hotat. Ingen vet var nästa attack kommer, säger han.

En explosion förstörde Frälsningsarméns bil

Mitt i allt detta ska Frälsningsarmén finnas och verka. En händelse som etsat sig fast hos familjen är när Timothy och officeren Daniel under hösten hade arbetat sent med att packa Frälsningsarméns åttasitsiga bil inför ett läger för barn och ungdomar. Tidigt följande morgon inträffade en kraftig explosion i närheten.

Tryckvågen skadade bilen svårt. Många andra bilar i området började brinna. Frälsningsarméns bil brann inte, och utrustningen i en släpvagn klarade sig. Ingen av dem som förberett lägret skadades.

– Vi var så ledsna. Vi hade förberett allting, men kunde inte åka på lägret, berättar Timothy.

Samtidigt känner familjen tacksamhet över att kårens människor klarade sig. De ser det som ett uttryck för Guds beskydd, även om de vet att andra har drabbats hårt. Men bilen behöver repareras. Den är viktig för resor mellan kårer och för arbetet med barn och familjer. 

– Kostnaden är uppskattad till omkring 6 000 dollar, pengar som verksamheten inte har, suckar Irina.

Hjälp som ger både trygghet och värdighet

Frälsningsarmén möter människor som behöver mat, kläder och hygienartiklar. Men behoven handlar också om värdighet, gemenskap och möjligheten att påverka sitt eget liv.

Irina berättar om en tidigare insats där människor fick presentkort i stället för färdigpackade hjälppaket. De kunde själva handla det de behövde: kanske ägg, mjölk eller kött, kanske schampo, tvål eller hudkräm.

– De blev glada över att få välja själva. De kände att vi såg dem som människor. Flera av dem kom också till kåren och på gudstjänst senare, säger hon.

Ensamheten är ett annat stort problem. Människor flyr till nya städer där de inte känner någon. Många bär på svåra upplevelser och oro för framtiden. Män drabbas särskilt hårt, då kvinnor har lättare att skapa nya kontakter och få vänner. Därför har Frälsningsarmén satsat på en mansgrupp där deltagarna kan träffas och bygga vänskaper. En del har erfarenheter från fronten, andra har levt med krigets rädsla på hemmaplan.

– Vi vill skapa en trygg plats för männen, både för samtal, bibelstudier och arbete. Många äldre saknar en arbetsgemenskap och innan jul gjorde vi på kåren något så enkelt som att hugga en massa nödvändig ved inför vintern tillsammans, berättar Konstantin.

Kriget har också förändrat sådant som sällan nämns i rapporteringen. Timothy berättar om hur en anläggning för läskedrycker förstördes i en attack. Han tänker på människorna som arbetade där och på allt som gått förlorat. Men han tänker också på att de saknar de små glädjeämnena. Att kunna gå till affären och köpa en Cola, precis som andra ungdomar, är inte längre någon självklarhet.

– Vi är ju helt vanliga och hårt arbetande människor här i Ukraina, säger han.

Läger ger barnen en paus från kriget

Barn och ungdomar ligger familjen varmt om hjärtat. Scoutverksamheten växer och lägren ger möjlighet att leka, möta vänner och för en stund slippa krigets ständiga närvaro.

Under sommaren deltog ukrainska barn och ledare i ett läger i Sverige. För många blev det en efterlängtad paus från flyglarm och oro. För familjen Shvab är sådana upplevelser viktiga, inte minst för barn som har tvingats lämna sina hem eller förlorat någon närstående.

– Våra läger måste ge barnen hopp, säger Timothy.

Men för att lägren och den övriga verksamheten ska kunna fortsätta behövs både resurser och människor som engagerar sig. När familjen får frågan vad de vill säga till människorna i Sverige som stöttar Frälsningsarméns arbete kommer tacksamheten först, men också behovet av gåvor. 

– Men det viktigaste ni kan göra är att be för oss.

Arbetet fortsätter trots ovissheten

Under julen skapade familjen gemenskap tillsammans med Frälsningsarmén runtom i landet. Och det arbetet fortsätter, liksom ungas studier och vardag. Ingen av dem vet hur morgondagen kommer att se ut. Men de fortsätter att göra det de kan, där de är.

För människorna som söker sig till Frälsningsarmén kan det betyda mat på bordet, någon att tala med eller en stunds trygghet. Och för barnen kanske ett läger där de återigen får känna sig som just barn.

Text: Carina Tyskbo
Foto: Frälsningsarmén