logotype
Hjälp människorna i Ukraina nu!

”Tack för all värme och vänlighet!”

Med sorg tvingades Tanya lämna det krigsdrabbade Ukraina och kom till Sverige. Hon har varit rädd men också känt Guds omsorg och hon gläds över den värme och vänlighet hon mött under flykten, bland annat hos Frälsningsarmén. Här hoppas hon få stanna en tid även om hon helst vill tillbaka till hemlandet.

Natten till 24 februari i år låg Tanya, 35 år, ensam i sin lägenhet och sov. Hon bor i Zhytomyr, tolv mil väster om Ukrainas huvudstad Kiev, och klockan sex på morgonen väcktes hon av att telefonen ringde.

— Det var min syster som sa att jag måste packa väskan för nu hade kriget brutit ut i full skala. Jag blev väldigt orolig och visste inte vad jag skulle ta med mig eftersom jag inte visste om jag skulle återvända hem igen, säger Tanya.

”Jag bad Gud att hjälpa mig fly”

Hennes familj hade hört bomber slå ner då de bor nära stadens militärbas, ett strategiskt mål för ryssarna att attackera på vägen mot Kiev. Tanya rafsade ihop sina viktigaste dokument, lite pengar, andra nödvändigheter och ett par uppsättningar kläder. Men att få tag på biljetter och avgångar till bussar och tåg visade sig vara näst intill omöjligt.

— Jag var väldigt rädd när jag hörde militärhelikoptrar men jag försökte lita på Gud att jag var trygg och jag bad att han skulle hjälpa mig att fly men också att beskydda mig om jag stannade kvar, säger Tanya.

— Dagen efter hittade jag en vän med en bilplats över till Polen så det kändes som att det var från Gud, fortsätter hon.

Väl ute på vägarna stod trafiken stilla så till slut lämnade sällskapet bilen och gick den sista biten fram till polska gränsen. Där fick de också köa för att visa sina resedokument men de blev serverade te och varm soppa medan de väntade. De fick husrum för en natt och då Tanya talar polska stannade hon ett tag i Krakow och gjorde en humanitär insats bland sina landsmän.

En släkting till familjen är 96 år gammal och kan inte resa så Tanyas föräldrar har stannat kvar i Ukraina för att ta hand om henne.

Hjälp hos Frälsningsarmén

Vänner till henne hade tagit sig vidare till Sverige så snart gjorde även Tanya det. Hon anlände till Stockholm första veckan i april och övernattade hos bekantas bekanta. Andra flyktingar berättade att man kan få stöttning hos Frälsningsarmén så Tanya och kamraterna besökte kåren Templet på Östermalm där de åt lunch och fick presentkort på livsmedelsbutiker.

— Det betydde så mycket för i vår situation så räknar man sina pengar och tack vare invånares fina hjärtan kunde vi köpa mat för flera dagar, det var till stor hjälp, understryker Tanya.

— På kåren mötte vi också trevliga människor och hade fina samtal. Det är viktigt att få prata med befolkningen och att känna sig välkomnad när man kommer till ett land, fortsätter hon.

Hon är överväldigad av det stöd hon mött både i Polen och Sverige.

— Jag vill säga tack, å alla ukrainares vägnar. Inte bara för maten och kläderna utan också för värmen och vänligheten från främmande människor och från Guds folk. Jag känner mig behandlad som en familjemedlem och jag tror att Gud använder människor som redskap för att hjälpa oss, säger Tanya.

”Jag tar inget för givet längre”

Att ens land dras in i ett krig har ställt mycket på ända och Tanya har fått sig en del tankeställare. Tidigare kunde hon känna sig nedstämd och missnöjd över att hon inte hade det bättre i tillvaron men sedan Rysslands invasion av Ukraina känner hon tacksamhet till livet varje morgon hon vaknar.

Det enda hon vill nu är att stridigheterna ska ta slut. Hon kände sorg när hon korsade gränsen till Polen men också skam när hon tänkte på dem som stannat kvar för att kämpa för sitt land. Situationen har också gett henne förståelse för flyktingar från andra delar av världen, Syrien exempelvis.

— Förr tänkte jag att de har tur som kan välja vilket land de vill bo i men nu när jag själv är i deras skor så inser jag att det enda land jag vill bo i är Ukraina. Min enda önskan är att få komma tillbaka dit och leva i frihet och trygghet, påpekar hon.

— Jag tar inget för givet längre och jag värdesätter det jag har och jag har ett tacksamt hjärta. Jag har ingen drömlägenhet men jag har mitt privata space och min familj. En del har förlorat nära och kära i kriget och det måste vara hemskt, fortsätter hon.

Tanyas syster som är kvar i Ukraina jobbar inom förlossningsvården. Systern är utarbetad för de jobbar i 24-timmarspass och de kan inte sova på grund av flyglarmen som går både dag och natt.

I skrivande stund är Tanya tillbaka i Krakow då systern ville besöka henne några dagar men inte hade möjlighet att ta sig till Sverige. Systern arbetar i laboratoriet inom förlossningsvården på ett sjukhus som har blivit mer eller mindre sönderbombat. Fortfarande går dock källarvåningen att nyttja så där bedrivs det verksamhet i den mån det går och hon behövs där med sina kunskaper.

— Men hon är utarbetad för de jobbar i 24-timmarspass och de kan inte sova på grund av flyglarmen som går både dag och natt, förklarar Tanya.

En släkting till familjen är 96 år gammal och kan inte resa så Tanyas föräldrar har stannat kvar i Ukraina för att ta hand om henne. Tanya själv arbetar inom en välgörenhetsorganisation som stöttar barn med särskilda behov och mammor som blivit oplanerat gravida.

— Men jag gillar verkligen Sverige så när min syster har åkt hem igen ska jag söka efter jobb där och försöka ta mig dit igen, säger hon.

Då hon behärskar flera språk skulle hon kunna tänka sig att arbeta som exempelvis receptionist eller personlig assistent.

Text: Teresia Jansson
Foto: Privat

Var med och hjälp flyktingar från Ukraina!

Exempel på hur din gåva kan hjälpa:

  • 100 kr – Matkasse till en person.
  • 200 kr – Hygienartiklar och blöjor till en familj.
  • 400 kr – Presentkort på mat till en familj.