logotype

Inför en garanti för vårdresultatet

"Fler avtal med frivilligorganisationer och ett starkare samarbete mellan kommuner och regioner skulle öka vårdkvaliteten avsevärt", skriver Per-Johan Fernström, från Frälsningsarmén.

Debattartikeln publicerades på altinget.se den 23 oktober 2019

Dagens svenska modell för vård av personer i missbruk och/eller psykisk ohälsa haltar. Nyligen uppmärksammade SVT:s Uppdrag granskning att personer i utsatthet ofta trillar mellan stolarna och lever i misär i utkanten av samhället i stället för att få behandling och slussas tillbaka in i ett fungerande liv.

Frälsningsarmén efterlyser nu stöd från socialministern för en heltäckande vårdkedja för behandling av missbruk och psykisk ohälsa.

En utstickare

I Uppdrag granskning får vi se hur personer i hemlöshet, drogmissbruk och med psykisk ohälsa placeras tillsammans på härbärgen i stället för att få tillgång till behandling. Trenden tyder på att kommunerna drar ned på placeringar av personer med missbruksproblematik.

Mellan åren 2008 och 2018 minskade antalet vårddygn som kommunen bekostar med nära 70 procent i Stockholms stad och 25 procent för landet i stort, enligt Socialstyrelsen. Samtidigt möter vi i våra hjälpverksamheter allt fler med blandmissbruk i kombination med psykisk ohälsa.

Det finns gott om kompetens inom missbruksvård och psykiatri i Sverige. Ändå är vårdresultaten nedslående. Om vi jämför med våra europeiska kollegor inom Frälsningsarmén kan vi se att i många andra länder får beroendevården mycket bättre resultat, med färre återfall.

Släpp vinstfokus

Problemet i Sverige är att vi är bra på olika segment, men vi får inte ihop en heltäckande vårdkedja. Ingen tar heller ett samlat ansvar för en persons resa mot att bli frisk och fungera i samhället igen verkligen slutförs. Personer trillar ofta mellan stolarna efter en genomförd behandling och är tillbaka på ruta ett. 

Som ett första steg behöver den svenska upphandlingsmodellen förändras. I stället för att som i dag utgå ifrån vilken leverantör som är billigast för varje uppdrag, borde man titta på hur många som har blivit hjälpta över tid. Det är ju inte intressant vad ett vårddygn kostar, om det inte leder till att klienten blir frisk.

Men ännu viktigare än att pressade priser prioriteras framför vårdkvalitet är att det saknas helhetssyn och samordning mellan vårdinsatser.  

Individernas ansvar

Under mina 29 års erfarenhet av svensk psykiatri, socialtjänst och missbruksvård har glappen i vårdkedjan snarare ökat än minskat. Med psykiatrireformen och valfrihetsreformerna under 90-talet har samhället släppt mer och mer av helhetsansvaret för vårdkedjan och ett allt större ansvar har lagts på individerna.

Låt ideella aktörer ta plats

Samma patient kan i dag tillhöra fyra-fem olika enheter som inte samarbetar, och ibland till och med motarbetar varandra. Vårdmodellen ställer också väldigt höga krav på patienterna och bygger på att de själva håller koll på vilka tider de ska till olika ställen.

Här skulle ideella organisationer som Frälsningsarmén kunna ta mycket mer ansvar, om vi fick resurser till det. Jag är övertygad om att fler avtal med frivilligorganisationer och ett starkare samarbete mellan kommuner, regioner och landsting skulle öka vårdkvaliteten avsevärt.

Frälsningsarmén kunde då till exempel fungera i rollen som koordinatorer, som ingen har i dag. Från våra kollegor i andra europeiska länder i Europa vet vi att ju längre tid vi får möjlighet att följa en person genom vårdprocessen, desto större blir chanserna till en hållbar rehabilitering.

Ideella organisationer har också goda förutsättningar att hjälpa personen att hitta ett konstruktivt sammanhang efter avslutad behandling.

En uppmaning

Vi har mött en positiv respons för dessa tankar och för nu konstruktiva samtal med flera kommuner. För att stödja utvecklingen mot en heltäckande vårdkedja behövs riktlinjer på nationell nivå. I Sverige finns en nationell garanti för akutvård och många kommuner har tak över huvudet-garantier. Vad hindrar att vi också inför en garanti för vårdresultatet?

Vi vill uppmana socialminister Lena Hallengren (S) att ta tag i denna fråga: Hur kan svensk socialvård garantera att man inte släpper ansvaret förrän en patient är friskare än innan han eller hon skrevs in för behandling? 

Per-Johan Fernström
Verksamhetschef för Frälsningsarméns missbrukarvård, Stockholm

Senaste artiklar