Tro, hopp och ungt ledarskap i Ukraina

Daria växte upp med Frälsningsarmén som sitt andra hem. Som barn fick hon själv stöd från kåren, nu är det hon som leder andra barn genom oron. Hon är ledare för söndagsskola och scouter, dessutom är hon juniorsoldat och drömmer om att en dag bli frälsningsofficer. Fast hon bara är sjutton år märks det att hennes vardag präglas av ansvar, tro och uthållighet.

Pappa med funktionshinder

– Under hela min barndom fick min familj hjälp genom Frälsningsarmén, berättar hon. Vi har fått mat, matkuponger och kläder. Min pappa har funktionsnedsättningen cerebral pares och haltar. Han kan laga god mat och hjälper till i köket på kåren ibland, säger hon och fortsätter rättframt:

–Andra frälsningsofficerare har hjälpt mig när jag var barn – nu är det min tur att ge tillbaka!

Skola i skuggan av kriget

För många unga i Ukraina innebär skolgången ständiga problem. Lärarna försöker undervisa mellan flyglarmen, och eleverna får ofta gå ner i skyddsrum. Där finns sällan internet, ibland inte ens ljus.

– Barnen behöver trygghet, säger Natalia, 35 år, som arbetar för Frälsningsarmén i Lviv. De missar mycket undervisning eftersom de måste avbryta lektionerna. Ibland sitter de i där i timmar, ofta i mörker. Vissa skolor har köpt in stora batteridrivna ficklampor så att man åtminstone kan läsa i böckerna.

Daria nickar igenkännande. Själv försöker hon läsa sina egna kurser över nätet, men strömavbrott och brist på uppkoppling gör studierna till en ständig kamp.

– Ibland sitter vi i skyddsrummet hela natten. Men vi fortsätter, för vi vet att utbildning är vårt hopp för framtiden, säger hon.

Tro som bär och inspirerar

När Daria i somras fick möta svenska ledare genom Frälsningsarméns verksamhet blev hon starkt berörd. Hon beskriver hur deras engagemang och värme gav henne nytt mod.

– De delade med sig av sin tid och energi, många av dem gjorde det helt frivilligt. De sa: ”Alla era barn är våra barn.” Det var hundra procent hjärta. Jag vill också vara en sådan ledare, säger hon och ser berörd ut.

I en miljö där framtiden känns osäker är den kristna tron Darias fasta punkt. Hon vågar stå upp för sina värderingar även i studentlivet, där hon är aktiv i exempelvis studentkåren.

– Kamrater frågar ibland varför jag inte dricker alkohol, men jag vill hålla på mina principer. Ingen mobbar mig för det – jag har jobbat hårt för att skapa goda relationer med alla, säger hon.

”Vi vill inte försvinna”

Trots svårigheterna ser Daria framåt. Hennes dröm är tydlig – att en dag gå officersskolan och fortsätta hjälpa barnen i sitt hemland.

– Om tio år vill jag arbeta för Frälsningsarmén i Ukraina. Och då ska vi ha fred! säger hon med eftertryck.

Sedan blir hon allvarlig:

– Vi vill bara leva i frihet, i vårt eget land, med vårt språk och vår kultur. Ukraina får inte försvinna. Det här kan hända vilket land som helst, men jag önskar fred och kärlek mellan människor.

Ett tack till Sverige

För Daria och hennes ledarkollegor i Ukraina betyder stödet från Sverige mycket. Det ger möjlighet att skapa aktiviteter för barnen, dela ut mat, kläder och hopp varje dag. Gåvorna som kommer gör skillnad på riktigt. Och det som är naturligt för många andra unga i Europa, är långt ifrån lika självklart för Ukrainas barn.

Till svenska ungdomar vill de säga:

-Uppskatta er fantastiska frihet!

Text och foto: Carina Tyskbo