Psykisk ohälsa – en tyst kris mitt i Ukrainas krig

Sirener tjuter genom staden, barnen skyndar in i skyddsrum, lektioner avbryts och familjer kämpar för att hitta mat, vatten och någon form av trygghet. Varje dag kan nya attacker förstöra liv, hem eller livsverk. Mitt i denna vardag lever människor med en osynlig kris – psykisk ohälsa som ofta förblir dold men växer för varje dag.

– För att människor ens ska kunna lyssna på något andligt eller vilja be, måste de först må bättre psykiskt. Just nu kämpar många bara för att överleva, säger Dominika Brodowska, ansvarig för Ukraina-arbetet på Frälsningsarméns Internationella högkvarter.

Depression och självmord ökar, konstaterar Ukrainas territoriella ledare, Konstantin Schwab. Exakta siffror saknas, men medarbetare vittnar om en tydlig uppgång. I generationer har det varit tabu att tala om psykisk ohälsa i Östeuropa, men nu börjar fler våga söka hjälp och information.

– Många har aldrig pratat med någon professionell om sina känslor. Men nu finns mer forskning och material online. Det är ett viktigt steg mot läkning, säger han. 

Behöver fler projekt för själen

Totalt driver Frälsningsarmén omkring 150 projekt för flyktingar inom och utanför Ukraina. De flesta handlar om mat, kuponger, hyra och el, det mest grundläggande för överlevnad. Endast två projekt är renodlat inriktade på psykisk hälsa och erbjuder psykologtjänster.

– Behovet är enormt. Det sägs att det kan ta upp till 30 år för en hel befolkning att bearbeta krigstraumat. En hel nation måste läka, säger Dominika Brodowska.

Stora ekonomiska utmaningar

I Kyiv har Frälsningsarmén en egen byggnad för sin verksamhet, men marken huset står på ägs av någon annan. Om ägaren kräver tillbaka den riskerar hela byggnaden att gå förlorad. Insamlingar pågår för att kunna köpa marken och säkra framtiden.

– Bara byggnaden kostade 140 000 dollar, varav 60 000 var administrativa avgifter och skatter, berättar hon.

Andlig och mänsklig utmaning

Kriget påverkar inte bara drabbade familjer, utan också dem som arbetar med stödinsatser. Personal jobbar ofta utan fasta tider, redo att rycka in även sena kvällar. Konstantin Schwab jämför situationen med flygplanens säkerhetsinstruktioner:

– Man måste sätta på sig sin egen syrgasmask först, innan man kan hjälpa andra.

För att ge personalen återhämtning har Frälsningsarmén startat projektet Care for a Carer, reträttläger där medarbetarna kan vila bortom flyglarm och bomber.

– De som hjälper andra måste själva få återhämtning, annars går det inte, fortsätter han.

En tyst kris

Krigets fysiska spår är synliga för alla. De inre såren – depression, stigma och självmord – märks först när man möter människorna.

– Det syns inte utifrån, men när man ser dem på plats förstår man hur trasiga de är, säger Dominika.

Då blir Frälsningsarméns arbete en livlina, inte bara för magen och kroppen, utan också för själen.

Text: Carina Tyskbo
Bild: Jonas Nimmersjö