De riktiga männen i Kanye

Det började med en grop. I en skola i östra Kenya skulle en latrin byggas. Ett avtal fanns på plats, där alla par­ter skrivit under. Frälsningsarmén skulle stå för genomförandet, myndigheterna för sitt stöd och byn för arbetsinsatsen. Föräldrarna hade åtagit sig att gräva gropen där toalet­ten skulle stå. Men när dagen kom dök män­nen inte upp.

Rektorn berättade att det här inte var första gången. Männen deltog alltmer sällan i sko­lans gemensamma arbete. Det var kvinnorna som kom, grävde, bar och organiserade.

En roll i kris

George Obondo har sett det här mönstret flera gånger. Under sina 16 år i Frälsnings­armén i Kenya East har han arbetat med vatten, sanitet, mat och samhällsutveckling i några av landets mest utsatta områden. Oav­sett om det handlar om torka, arbetslöshet el­ler avbrutna biståndsprojekt slår kriserna till slut in i familjernas innersta rum.

I många delar av Kenya är mansrollen starkt kopplad till försörjning och status. Mannen förväntas bära ansvaret, fatta be­sluten och vara familjens trygghet. När den rollen inte längre går att leva upp till uppstår en djup spricka – inte bara ekonomiskt, utan också i självbilden.

— När en man förlorar sitt arbete tappar han inte bara inkomsten, utan hela sin iden­titet. Han kan inte längre försörja familjen och förlorar respekt i sina egna och andras ögon, säger George.

Skam, tystnad och konsekvenser

Att erkänna sin utsatthet är svårt. Skam och tystnad tar ofta över. I stället för att be om hjälp väljer många män att dra sig undan från familjen, arbetet och gemenska­pen. Många faller i missbruk. I vissa byar bryggs alkohol lokalt, i andra områden od­las khat, som tuggas under långa kvällar och nätter på bekostnad av sömn, ork och ansvarstagande.

– Det är svårt för en man att säga: jag har inget jobb, jag behöver hjälp. Frustrationen kan leda till psykisk ohälsa eller aggressivi­tet, som i sin tur kan orsaka våld i hemmen.

När männen försvinner ur vardagens ansvar faller bördan på kvinnorna. De fortsätter att hämta vatten, laga mat, försörja barnen och hålla ihop familjen. Flickorna följer ofta med sina mödrar och får ta ansvar tidigt, vilket kan drabba skolgången. Samtidigt är det kvinnorna och barnen som bär det sociala och andliga livet vidare.

— På söndagarna är kyrkorna fyllda av kvinnor och barn. Männens närvaro har minskat också där, säger George allvarligt.

När maktbalansen rubbas

När kvinnor genom projekt eller eget ar­bete börjar tjäna pengar kan det också skapa spänningar, särskilt i hushåll där mannen re­dan känner sig maktlös.

— I vissa fall tar männen kvinnornas pengar för att finansiera sitt missbruk. Det handlar om kontroll och makt över resurser. Utåt kan mannen stolt säga att det går bra för hans familj, men han vet att kvinnan gör arbetet.

Mot den här bakgrunden blev det som hände i byn Kanye, när latrinen skulle byg­gas, något helt oväntat. För nu började i stäl­let ett öppet samtal mellan männen.

— De insåg att deras beteende höll på att dra ner hela samhället och sätta deras egna familjer i fara, säger George.

”De riktiga männen” växer fram

Ur den insikten växte en unik mansgrupp fram, initierad av männen själva. Formellt kallar de sig ”Kanye Men Self-Help Group”, men i byn har de fått ett annat namn: ”The Real Men of Kanye”. George skrattar åt det lite gammeldags uttrycket ”riktiga karlar”, innan han blir allvarlig och fortsätter:

— Under alla mina år i Frälsningsarmén har jag aldrig sett en mansgrupp växa fram på det här sättet. Kvinnor organiserar sig ofta, men män har varit individualistiska, säger han.

Gruppen började med att formulera vad de menar med att vara en riktig man. Samta­len handlade inte om makt eller status, utan om ansvar, närvaro och vardag.

— De kom fram till ett antal punkter: Du kan inte vara en riktig man om du slår din fru, om dina barn inte går i skolan, om du bara dricker och inte gör något meningsfullt med ditt liv. Där började en förändring.

Män som stöttar män

George tar fram sin mobiltelefon och visar bilder från mötena. På skärmen syns män i olika åldrar, samlade ute i det fria på plast­stolar. Några ser närvarande ut, andra trötta och fortfarande påverkade. Som alltid med missbruksarbete och beteendeförändring har det inte varit enkelt. Alla har inte klarat av att sluta dricka direkt, några är fortfaran­de på väg mot förändringen. Men männen har skapat en struktur där de håller varandra ansvariga.

— Det är män som talar till män, som stöt­tar och påminner varandra när någon faller tillbaka, säger han.

På en annan bild står gruppen tillsam­mans med Frälsningsarméns personal. Män­nen håller fram en gåva.

— De gav oss en egenodlad bananstock, och sade stolta: ta med de här från ”de riktiga männen som arbetar hårt”. Det var ett starkt ögonblick. Inte på grund av gåvan i sig, utan för vad den symboliserade, säger George.

Förändring i familjerna

Mansgruppen arbetar också praktiskt. Ge­nom sparande och lån hjälper de varandra att starta små verksamheter inom jordbruk och handel. Och när männen började bidra ekonomiskt förändrades också dynamiken i familjerna. Kvinnorna i byn kommer gång på gång med positiva vittnesbörd: Barnen går i skolan igen, det finns mer lugn i hemmen, vardagen fungerar bättre.

Hopp för framtiden

Han hoppas att mansgruppen i Kanye ska bli en modell för andra samhällen och något som kan spridas genom möten och utbyten mellan män.

— När män börjar ta ansvar igen händer något med hela samhället. Självkänslan väx­er och hoppet kommer tillbaka. Det här är inte ett projekt som vi har skapat utan deras eget initiativ. Och just därför tror jag att det kan få verklig betydelse, säger han.

Berättelsen om mansgruppen är en på­minnelse om att utvecklingsarbete inte bara handlar om brunnar, latriner och rapporter.

— Du kan bygga infrastruktur, men om människors självbild, relationer och känsla av betydelse inte förändras händer inget på lång sikt, avslutar George Obundo.

Text: Carina Tyskbo
Foto: Jonas Nimmersjö och privat