Jag fick tillbaka julen – genom att ge av min tid
När julen såg ut att bli tuff och ensam sökte Ulrika något som gav mening. Som volontär hos Frälsningsarmén i Visby fann hon gemenskap, glädje och en ny plats att höra till. Det som började som en ensam jul utan barn blev ett firande fyllt av omtanke och nya möten – och en tradition som levde vidare länge.
"Jag berördes av självklarheten i hur alla ställde upp, jag fick ny kraft och samma julförväntan som när jag var barn", berättar Ulrika.
En jul var jag nyseparerad. Mina döttrar var med pappan på utlandsresa. Ingenting var sig likt, tillvaron vacklade. Att bjudas in till släkt och vänner förstärkte bara känslan av att min egen familj hade splittrats. Jag kände mig obrukad och behövde en meningsfull uppgift för att klara julhelgen utan barnen.
Volontärens roll – en ny plats att tillhöra
Jag vände mig till Frälsningsarmén i Visby, som behövde fler volontärer. Under de vackra 1200-talsvalven på Krukmakarens hus mötte jag många frivilliga: Mamman med en vuxen dotter, ett äldre par som tröttnat på prylar och teve, ensamstående, familjer. Jag berördes av självklarheten i hur alla ställde upp, jag fick ny kraft och samma julförväntan som när jag var barn. Vi jobbade så lätt ihop, jag som hade bil hämtade mat från butiker, hotell, restauranger och kaféer.
Firandet som förenade människor
När dörrarna slogs upp på julafton var gästerna en brokig skara – den unga norska studenten, änkan med rullator, den lilla flickan från Afghanistan. Julbordet dignade, det doftade gran, kryddnejlika, kanel och hyacint. Jag plockade disk, fyllde på mat, kokade kaffe, lyssnade på levande sång och musik. Missade julspelet men hörde hur tomten knackade på porten. Dansade långdans i högklackat och fick skavsår.
På vägen hem vandrade jag längs ringmuren under snötyngda grenar och en stjärnklar himmel. Ett sms där mina döttrar hoppade från en poolkant påminde om min familjesituation. Ändå var jag glad över hur fint julfirandet blivit.
Från ensam jul till familjetradition
Ett år senare hade min man och jag hittat tillbaka till varandra. Jag tog familjen med till Frälsningsarméns jul. Våra barn klädde granen tillsammans med människor från olika kulturer, min man diskade med unga engelsmän. Ring efter ring bildades i dansen kring granen.
Sedan dess har vi återvänt flera gånger, både som volontärer och julfirare. Det har gett kraft och utrymme att vara människa och mänskliga. Vi fick bli en del av en stads själ och firande, utan gränser mellan behövande och givare. Med frikostighet och respekt för julbordets gåvor och med omtanke och gemenskap i centrum.
Berättat för och fotograferat av Carina Tyskbo
Så blir du volontär i Frälsningsarmén
Vill du också göra skillnad?
- Läs mer och anmäl dig som volontär här
- Hjälp till inom exemplevis hemlöshet, integration, barn och unga eller äldre.
- Hitta din närmaste kår här
- I Stockholm sker anmälan via Volontärbyrån.
- Du får introduktion, försäkring och gemenskap och gör skillnad för någon annan.
Volontärerna som hittar glädje och mening på Kvinnocentret i Akalla ›
På Kvinnocentret i Akalla får både volontärer och deltagare kraft, glädje och nya vänner.
Volontärer – viktiga byggstenar ›
Packa matkassar, åka på läger, servera och hjälpa till juridiskt – de frivilliga insatserna är oräkneliga och oumbärliga.
Volontären Julia ger hopp till överlevare av trafficking ›
Mitt uppdrag på Safe Havens är att ge stöd och hopp till människor som överlevt människohandel och sexuell exploatering.