Rekordrespons när Håkan Hellström lyfte Frälsningsarmén på Ullevi

Håkan Hellströms överraskande alla under sina tre utsålda konserter på Ullevi, när han under jubel gjorde entré med delar av Frälsningsarméns uniform -  dessutom med en blåsorkester bakom sig klädda på samma sätt. 

Uppmaning att lämna allt bakom sig

Ett minsta sagt oväntat grepp, men för Håkan, som redan 2008 spelade in låten ”Tro och tvivel”, fanns en logik. I texten berättar han, efter en tid av tuffa prövningar:

”Har gått på knä så många år i den här staden
Men jag svär att jag hörde Frälsningsarmén
sjunga om att lämna allt bakom sig”

Teolog och professor förklarade Frälsningsarmén 

 Teologen och professorn Joel Halldorf har tagit upp tråden – både i en film på sin Facebooksida  och i sin blogg Vit Rök. Han tecknar ett porträtt av en rörelse som valde att vända samhällets förakt till något starkt. Och hur Håkans musik uttrycker en andlig hunger – en vilja att bli buren när man inte orkar själv.

Under lördagen skrev Joel Halldorf på Facebook:

"Håkan Hellström har fyllt Ullevi med musik och publik de senaste veckorna, och i går uppträdde han för sista gången. Precis som under de andra kvällarna öppnade han genom att vandra in på scenen iklädd Frälsningsarméns uniform. I släptåg hade han ett storband i samma mundering. Det är en fascinerande resa för en uniform som en gång var föremål för hån och drift, inte minst från landets tidningar och trendkänsliga medelklass."

Fortsätter arbetet med personer i utsatthet 

 Det är just där Frälsningsarmén fortfarande vill vara – hos personerna i utsatthet, de bortglömda, ensamma och kämpande. Och vi gör det med samma uniform, samma kallelse, och samma längtan att förändra liv. I en tid där många, inte minst unga, söker efter mening, gemenskap och det heliga i vardagen.

 Tack till alla som delat, kommenterat, och känt igen något djupt i detta oväntade ögonblick på Sveriges största scen! Det värmer att se vår historia – och vårt uppdrag – få ny aktualitet. Följ oss om du vill veta mer om vilka vi är – och varför vi fortfarande bär uniform.

Text: Carina Tyskbo