Kartläggning och riskbedömning av heders och partnerrelaterat våld
För att säkerställa en djupgående och effektiv riskbedömning inom områdena hedersrelaterat och partnerrelaterat våld, har personalen vid FAM-huset genomgått en omfattande utbildning och är certifierade inom SARA och PATRIARK, två evidensbaserade riskbedömningsverktyg specifikt utformade för dessa områden.
Vi har genom åren identifierat att ett betydande antal föräldrar lever under förhållanden där våld och/eller hedersproblematik kan vara närvarande, vilket innebär en märkbar riskfaktor för föräldrarnas psykosociala välbefinnande och barnets övergripande hälsa och utveckling. Faktum är att barnen i dessa familjer är vittnen till våldet, oavsett den vuxna världens uppfattning. Enligt Rädda Barnen lever cirka 200 000 barn med våld som en del av sin vardag, och dessa barn löper också en hög risk att själva bli utsatta för våld och sexuella övergrepp.
När vi har fått uppdraget av socialtjänsten, utför vi en grundlig kartläggning av våldets och hederns natur och omfattning, som stöds av en omfattande riskanalys och bedömning. Att förstå våldets omfattning och natur är avgörande för att vi på bästa sätt ska kunna bedöma dess påverkan på föräldraförmågan samt barnets utveckling och hälsa.
Processen för kartläggning genom SARA eller PATRIARK sker parallellt med utredningen eller behandlingen enligt Barns behov i centrum (BBIC) modellen. FAM-huset har en särskild arbetsgrupp som arbetar med dessa metoder och kompletterar kontaktpersonens utredning av föräldraförmågan.
Vi arbetar enligt Trappanmodellen
När det gäller samtal med barn som har bevittnat våld, använder vi oss av Trappanmodellen. Denna modell baseras på kris teori med psykodynamisk grund. Även om barn reagerar olika på att uppleva våld i hemmet och alla inte utvecklar posttraumatisk stress (PTSD), så är utgångspunkten att våldshändelser utgör potentiellt traumatiserande upplevelser. Trappanmodellen bygger på principen att återhämtningsprocessen kan starta när individen får hjälp att verbalisera och beskriva sina upplevelser. Notera att Trappan inte är en traumabehandling, men fungerar som en stödmodell byggd på samma princip. Om det efter samtal bedöms att barnet har behov av psykoterapi, förmedlar vi en sådan kontakt. Trappanmodellen kan också ses som en del av vårt salutogena arbete, med utgångspunkt i att göra barnets upplevelser mer begripliga och hanterbara än tidigare.