"Gud finns med oss i översvämningen"
I Gävle vaknade kårledarna för Frälsningsarmén till en chock efter regnovädret den 18 augusti. Hela det stora källarplanet stod under vatten. Tre veckor senare kämpar de fortfarande mot vattnets konsekvenser. Men förtröstan på Gud bär dem i det tunga arbetet och uppskjutna verksamhetsstarten.
Bildtext: Helen Bergh, kårledare i Gävle, sörjer att verksamheten drabbas efter den stora översvämningen i augusti. Hela källarplanet på 400 kvadratmeter drabbades och nu rivs alla golv upp och lokalerna måste torka innan renoveringsarbete kan dra igång.
Frälsningsarméns kår i Gävle har haft tre tuffa veckor bakom sig efter den svåra översvämningen som drabbade staden den 18 augusti. På ett dygn kom 161,6 millimeter regn, vilket motsvarar två månaders nederbörd. På Waldenströmsgatan mitt i Gävle ligger kårlokalen, som på källarplanet rymmer bland annat cafédel, gympasal, musikrum och pysselrum, förråd, toaletter och hiss. När kårledarna Andreas och Helen Bergh vaknade den morgonen var 400 kvadratmeter översvämmade och de fann sig stående i vatten runt fötterna.
”Golvet gungade av allt vatten när vi gick”
— Åtta rum plus toaletter och hiss var eller hade varit vattenfyllda. Golvet gungade av allt vatten när vi gick. Vårt musikrum byggt med ljudisolering och heltäckningsmatta, började snabbt lukta fukt och mögel. Det var förödande, säger Helen Bergh allvarligt.
Då Helen och Andreas är ensamma anställda förutom en tioprocentig städtjänst, innebar dagarna som följde ett tungt arbete med att försöka överblicka skadorna, söka hjälp av företag, nå försäkringsbolag och så vidare. Frälsningsarmén var ju heller inte de enda drabbade. Flera delar av Gävle hamnade under vatten och förutom infrastruktur, broar och vägar, fick flera kyrkor, företag och många enskilda villa- och stugägare sina hem översvämmade.
Svårt nå hjälp för drabbade i Gävle
— Det var oerhört svårt att nå någon hjälp de första veckorna. Man har ingen manual för hur man ska agera vid naturkatastrofer i Sverige, vi står på ett sätt mer handfallna än i länder som oftare drabbas. Alla människor ville ju ha pumpar och liknande. Mycket tog slut hos uthyrare och bygghandlare. Men Andreas lyckades få tag i en pump och låna en annan, säger Helen.
De två har snabbt tvingats lära sig mycket som en kårledare annars inte sysslar med i någon större omfattning. Säkerhetsfrågor som kring till exempel elektricitet, där kårens hisschakt vattenfylldes som en pool och plötsligt kunde vara väldigt farlig att vistas i.
— Hissen fick vi snabbast hjälp av proffs med.I övrigt fick vi till slut tag på ett lokalt byggföretag som drivs av en kristen vän som har byggfirma. Han lovade att hjälpa oss och håller fortfarande på och river upp alla golv. Sedan måste våra lokaler avfuktas, och vi vet inte hur lång tid det tar, säger Helen.
Tvingats skjuta fram kårens aktiviteter
Kårens egen verksamhet har fått skjutas upp, något som Helen sörjer. Alphagrupper, språkprat, lärjungaskola med mera har varit en omöjlighet att starta eftersom dagarna för kårledarna bara bestått av praktiskt arbete. Ett tiotal kårmedlemmar och deras nära har också hjälpt till. Mycket har handlat om att rädda och bära material till torra rum en trappa upp och att gå många vändor med upprivet blött golvmaterial till två containrar på gården. Gudstjänsterna har dock kunnat genomföras då kyrksalen på gatuplan klarade sig.
— Men lukt och skräp, damm och spån finns nästan överallt, säger Helen med en suck, och lägger till att även den egna bostaden ytterligare en trappa upp får in en massa skräp.
Bön till Gud gav tröst och vision
Veckorna som gått har kårledarna pendlat mellan hopp och förtvivlan. Ibland har trötthet och frustration över läget tagit över. Men de upplever ändå hur Gud står dem nära i detta. Till den första bönestunden som är öppen för alla kom inte en enda person. Det var tungt, menar Helen som sade till Gud att de verkligen hade behövt stöd från någon. Så till kvällens bön och lovsång kom en ganska nyfrälst man - men med en väldigt stark tro. De tre bad tillsammans och ropade ut sin nöd till Gud och att han skulle vända detta till något gott.
— Det blev en oerhörd tröst och gav oss en bild över hur Den Helige Ande kan göra något nytt i Gävle- komma med sin kraft och precis som vattnet täppa igen dåliga vägar så att människor inte går fel, bort från Gud, säger Helen och fortsätter:
— Våra distriktschefer Peter och Marie Jonasson har också varit till fin tröst i detta när man i övrigt kan känna sig ganska ensam och maktlös. De ville komma hit och hjälpa till praktiskt men då avrådde Polis och Räddningstjänst alla från att åka till Gävleborg.
Omfattande renoveringsarbete väntar
Hon nämner även hur den ekumeniska böneveckan häromveckan varit ett gott stöd, när alla kyrkor i staden kommit samman och bett tillsammans. Nu hoppas hon och Andreas på hösten som strax drar igång med verksamhet igen i de delar som inte drabbats av översvämningen. Lokalerna hoppas de ska torka så snart som möjligt. Sedan börjar ett omfattande renoveringsarbete där de ska fundera på om något behöver anpassas till kommande aktiviteter och behov.
Viktigt rusta sig för framtida katastrofer
I framtiden tror hon att Frälsningsarmén liksom privatpersoner och företag, måste tänka igenom scenarier likt detta.
— Hur ser våra kårlokaler ut? Vad har vi på eventuella källarplan, hur fungerar avrinning, var finns byggritningar och försäkringsbolagspapper, var sitter känslig el och vilka material finns i golv och väggar? Vatten är så starka krafter och Gävle har varit drabbat tidigare, av både snö- och regnoväder. Jag utgår ifrån att det kan hända på nytt, avslutar Helen.
Text: Carina Tyskbo
Foto: Frälsningsarmén i Gävle