Västeråskårens historia

Ett framträdande inslag i mötena var sången och musiken, som ju alltid varit ett  kännetecken för Frälsningsarmén. Till en början var det sång till gitarr, ibland förstärkt med fioler eller andra instrument, men snart förstärktes musiken med en bastrumma och ett par blåsinstrument. Redan i början av maj 1893 kunde man stoltsera med en 8 man stark musikkår.

1900 hade man fått ihop pengar att köpa instrument och kunde bilda sin första hornmusikkår. Man hade också en strängmusikkår som fanns med redan under kårens första dagar.

1885 bodde ca 6 500 människor i Mälarstaden Västerås. Trots sin respektingivande historia med Gustav Vasas ultimatum mot det katolska klostret (1527)och hans startskott för reformationen, trots landets äldsta gymnasium, det Rudbeckianska och trots sin dignitet som domkyrkosäte hade staden förblivit relativt liten. När ASEA flyttade sin elektriska fabrik från Arboga till Västerås i slutet av 1800-talet kom det att radikalt förändra denna bild. Inflyttningen blev snabb och intensiv i och med att företaget expanderade, och staden antog något av en nybyggarprägel. Folkrörelserna blev ett mycket starkt inslag i stadsbilden, missionsförsamlingen kom först, sedan arbetar och nykterhetsrörelsen. Frälsningsarmén öppnade eld i Västerås 2 okt 1892.

 

Det var soldater och officerare från Sala och Stockholm som hyrde lokaler och begynte hålla möten. Ganska snart uppstod en livlig rörelse, med flera andliga väckelseperioder och ihärdiga satsningar för att nå folket. De första soldaterna var nästan uteslutande kroppsarbetande arbetsfolk.  Den kände industrimannen från Wirsbo bruk, som blev en nära medarbetare till William Booth, Herman Lagerkrantz, gjorde betydande insatser i pionjärskedet.

 

Stridsropet nr 42, 1892 rapporterar: ”Elden är lös i Vesterås. ”Söndagen den 2 oktober öppnades elden i Vesterås, och vad som synes af början gav mig den vissheten, att den skall komma att brinna väldeligen. Stort intresse rådde. Mycket folk var närvarande. Tre syndare sökte frälsning. Många gingo hem olyckliga, kraftigt tilltalade af Guds Ande. Myndigheterna äro snälla; se skickade oss polis och har lofvat att i fortsättningen göra så på hvarje möte. Har sedermera hört af kaptenen att de i tisdags fingo bedja med 10 själar. Ära vare Gud! Både frälsta och ofrälsta ha hälsat oss välkomna. Det finnas ofrälsta, hvilka redan på förhand frågat efter hvad de röda tröjorna kosta, ett bevis på att de ämna blifva soldater. Halleluja!” – P. Thunell ”Några ord från den yngsta kåren i Centraldivisionen. Frälsta från syndens slafveri och tvingade åstad af Kristi kärlek, ha vi dragit ut i strid för vår konung för att uppsöka och återföra förlorade, långt bort fån fadershuset irrande söder och döttrar. Med detta mål stadigt i sigte ha vi äfven kommit till Vesterås och den korta tid vi ha varit här ha vi erfarit, att Gud förmår att frälsa, befria och lyckliggöra. Vi ha sett stora syndare böja sig vid korsets fot och idag ha vi vår lilla plattform fylld af ett 40-tal lyckliga rekryter. Ära vare Herrens namn för hans härliga hjälp i striden! Här är ett vidsträckt arbetsfält och vi känna oss lyckliga öfver att få offra tid i vår mästares tjänst. Då och då ryckes ett nytt offer ur djävulens led och därför rasar han äfven runt omkring, men midt ibland oss är Gud, som är den starke hjälparen, Halleluja! Till honom som så många söka att förkasta.sätta vi dag för dag vår förtröstan. – För Gud kämpande: M. Holm, H. Svensson, H Sörensen” Stridsropet31/12 1892

 

Man antog en tidstypisk Frälsningsarméstrategi med fester, basarer och intressanta dragplåster i överflöd. De första åren hyrde man in sig alla möjliga lokaler och frilyrkobyggnader, men fick tidigt möjlighet att uppföra en lokal på Hanverkargatan mitt inne i Centrum, där kåren huserar än idag. Kåren fick tidigt en prägel av folkkär rörelse och var så gott som helt förskonad från värre förföljelse. Västmanlands läns Tidning skrev några mindre ironiserande notiser men blev snart vänligt sinnad och rapporterade frejdigt och välvilligt sinnad om många av Frälsningsarméns möten och demonstrationer. Kåren verkade lika mycket utomhus som inomhus. Man ordnade gatumöten, gårdsmöten och friluftsmöten i det oändliga. Strax hade en musikkår bildats och en strängmusikkår. 1902 var man redan uppe i över 292 medlemmar! 1912 räknade man till 176 Frälsningssoldater! Fältdagarna med William Booth i Södertälje betydde mycket för sammanhållningen och inspirationen i den unga kåren.

 

Västeråskåren har marscherat och haft friluftsmöten året runt till den grad att Västeråsarna sett Frälsningsarmén som en vital av samhällslivet. En trend som tydligt finns kvar än idag, med utomhussatningar regelbundet, året runt. Söndagsskolorna runtom i staden har rymt enorma mängder med ungdomar och många har varit engagerade i frivilligt ledarskap. Under vissa perioder bröd väckelser igenom där man bad med många till frälsning i mötesserier. I spåren av detta följde alltid stora soldatinvigningar. 1894 bad man med 29 personer under en och samma helg, 1898 står att läsa i Stridsropet nr 5: ”Senaste veckans nyheter: 15 rekryter ha mottagit soldatpass, 4 rekrytpass, 2 själar ha kommit till korset. Soldaterna äro alla lyckliga. Officerarna äro välsignade. Och i Guds kraft ämna vi alla kämpa tills himlen hinnes. För Vesterås kår: L.Roos”

 

En särskild väckelsetid bröt igenom omkring 1910. Då man läser om ”Ett femtiotal frälsningssökande på två månader”, ”omkring 300 helgelsesökande” och ”en frihetens ande var rådande” samt ”Hela antalet rekryter är nu 43.” Från år 1915 läser vi: ”Ett sextiotal själar vid botbänken, vinterfälttåget har varit segerrikt. Söndagen den 25 april hölls soldatinvigning då nitton nya soldater invigdes. (Flera rekryter vänta på nästa invigning.)” 1920 hade kåren även 90 barnsoldater (juniorsoldater). Nästa större väckelsetid kommer i mitten av 20-talet.

”Ett fyrtiotal själar sökte under mötena frid med Gud. Sergeanterna äro outtröttliga då det gäller att fiska” Stridsropet nr 1, 1924;

”Väckelsevindarna blåsa fortfarande vid vår kår. Sedan nyårsdagen hafva vi bedit med 72 äldre och 85 barn. Ett trettiotal rekryter äro antagna. Pris ske Gud!” Vid ett besök i Västerås 142 skriver kommendör Karl Larsson:

"Arbetet går stadigt framåt under gynsamma förhållanden borta i Västerås och tillslutningen till denna rad av möten var utomordentligt god. …. Man påtagligt kände kraften av Guds Ande."  (Stridsropet nr 5, 1942)

1945 invigde Major Erik Håkansson återigen 12 soldater, ett tecken på nya framgångar.

Det sista året då man inviger fler än 10 st under ett år är 1962, då 20 soldater invigs, sedan får sådana siffror vänta till 2009 av 1900-talet.

 

Slumsystrarnas statistik från 1920 är slående: 4 005 hembesök, 1 828 sjukbesök, 8 385 hjälpta hem eller enskilda personer, 1 430 särskilda portioner lagad mat, 17 936 tjänstgöringstimmar för 2 à 3 slumsystrar, 16 274 ex av ”Ljus i mörker” sålda. Västeråskåren har en stabil historia utan några egentliga nedgångar förrän den officiella svenska sekulariseringen började på 60-talet.

 

Under mitten av 1980-talet kom återigen en period av soldatinvigningar och nysatsningar, under denna tid producerades också ett par av de kristna musikalerna av kårens musikanter och sångare.

Under våren 1990 var kåren utan kårledare, därför att denne måst ta tjänstledigt på grund av sjukdom. En av kårens soldater bidrog då med en dikt i Kårkontakten ”Överraskning-Över askning”. Västerås kåren har drabbats av båda delarna men under askan glöder elden.. Halleluja.”

 

Kåren har i alla tider haft fungerande rotar eller hemgrupper som mötts med stor regelbundenhet. Västeråskåren har det senaste året återöppnat eld med en utpost i Sala, en intressant cirkelrörelse med tanke på att Salasoldaterna en gång i tiden öppnade eld i Västerås.

 

Kåren är idag inbegripen i projekt ”Mälardalsteamet” med ambition att skapa utposter och öppna eld i städerna runt Mälaren. Det är utan tvekan så att det intensiva utåtriktade och folkliga arbetet förenat med en glödhet idealism är arvet efter fäderna i Västerås. Idag har Västeråskåren ca 120 aktiva frälsningssoldater och civilmedlemma.

Källa: ”Blod och Eld” av Lars Sjöberg