Liten kår med stort engagemang

"Frälsningsarmén har blivit som familj"

Många öbor har det gott ställt men givetvis finns det utsatthet av olika slag även här. Frälsningsarmén kan bidra med presentkort på mat, rekvisition till Myrorna, livsmedel, kläder och annat. Genom relationsbyggande kan också ensamhet och isolering brytas. Maria erbjuder hembesök, samtal och själavård och får ibland höra att ingen annan i samhället har lyssnat. En flerbarnpappa berättar att kylskåpet hemma gapar tomt trots hans hårda jobbinsatser. 

– Men Maria och Frälsningsarmén har förändrat livet för oss och blivit som vår familj. Vi är jättetacksamma för all hjälp, trygghet och glädje och hoppas kunna ge tillbaka en dag, säger han. 

"Jag fick ett förvandlat liv"

Flera föräldrar vittnar om liknande scenarion. Andra gläds över att deras barn har fått ett tryggt sammanhang med goda förebilder och många vänner. 

– Maria har verkligen hjärta för alla och ser till deras olika behov, säger en mamma.

Själv hade Maria en stökig ungdomstid med destruktiva inslag innan hon som 22-åring fick en tro på Jesus.

– Jag fick ett förvandlat liv och då vill man ju se det hända andra också. Jag vet att en situation kan bli totalförändrad och det har gett mig passionen för detta, förklarar hon.

Ung bibel- och böngrupp

Mot kvällen dyker fyra unga barndomsvänner upp som på eget initiativ har format en bibel- och böngrupp. Judith är timanställd och understryker vikten av att dela det kristna livet med andra. Brodern Gustaf nämner att, istället för att bli nedtryckt i en soffa för att lyssna, ger detta möjligheten att vara med i samtalet.

– Vi ville få in Gud i vardagen på ett sätt som passar oss. I en grupp där många inte är troende djupdyker man kanske inte i det vi tycker är intressant, påpekar Esther, dotter till Maria och Börje.

– Vi skriver egna predikningar och har ibland framfört dem på någon gudstjänst. Det är bra att man får chansen att praktisera här, säger Nathanael.

Frälst på senare år

Vid lunchtid dagen efter vankas det en till bibel och bönträff för en äldre skara. Marita, Marias svärmor som också är med i kåren numera, dukar fram fika.  

– Jag trivs med gemenskapen här och dagsturerna vi följer med på är väldigt uppskattade. I köket pratar vi både allvar och skoj, jag känner att jag gör nytta, säger hon.

Runt långbordet i kyrksalen har Sten, Rosita och Inga slagit sig ner. Monica häller upp kaffe och skickar runt kakfatet. Både hon och maken Sten mötte Jesus på senare år.

– Guds Ande är så stark hos Frälsningsarmén och många tilltufsade människor kommer hit. Våra hjärtan brinner för dem eftersom vi har arbetat med utsatta tidigare, säger Monica piggt.

Bibelläsning med skoj och skratt

Maria ber en bön och slår upp Bibeln. Högläsningen följs av engagerade diskussioner men också skoj och skratt. 88-åriga Inga har varit med i kåren sedan hon var en liten tös. En gång i tiden var medlemsantalet stort och mycket har hänt under årens gång. 

– Vi är så glada för att vi har Maria! Vi har haft mycket roligt här på armén; trevliga stunder och möten och vi har jättefina ungdomar. Mina goa vänner ser till att jag kan ta mig hit, det är härligt, utbrister Inga.  

Förr hjälpte hon till mycket i verksamheten men synnedsättningen har blivit ett hinder.

– Men man får inte lägga sig ner och säga ”bye, bye!” Om jag inte var positiv hade jag inte suttit här idag, säger hon och skrattar.

– Man får påminna sig om allt det fina man har varit med om. Rosita, jag minns när din mor och jag satt här på bänken med syföreningen, fortsätter hon och nickar mot sin rödlockiga väninna.

Rosita växte upp i Frälsningsarmén, gled ifrån i tonåren men hittade tillbaka för omkring 14 år sedan. 

– Jag kapitulerade helt och fullt. Det var så starkt och jag kände mig buren på ett helt annat sätt. Vi ska ju kasta våra bekymmer på Herren, understryker Rosita och blir blank i ögonen.

Hittade Jesus på Tik tok

Ikväll är det FF, Frälsisfredag, och lokalen fylls av ett 20-tal unga från 12 år och uppåt, denna gång främst killar. 18-åriga Kasper följde med en kompis hit för tre år sedan och vid konfirmationen hos Frälsningsarmén sade han ja till Jesus. 

– Jag tror att vi unga behöver en motpol till sociala medier men när jag hittade kristna grejer om Jesus på Tik tok kändes det rätt. Jag mår mycket bättre när jag läser Bibeln, förklarar Kasper.

– Frälsningsarmén betyder jättemycket, det är härligt häng här, folk är schysta och jag har fått många kompisar jag kan dela tron med. Det var ju här jag lärde känna Jesus, fortsätter han.

Ett muller hörs och ledaren Mathias rullar in på sin Puch Korado. Han håller i en mekarkurs där förtjänsten från det upprustade fordonet går till nästa projekt. 

– Det är fantastiskt roligt och jag är stolt över ungdomarna, de är riktigt grymma! Och det brukar bli väldigt värdefulla samtal, säger han engagerat.

Den som skänkt mopeden och annat till kåren är Joseph som växte upp i Indien med en svensk, kristen kvinna som tillhörde Frälsningsarmén. 

– Jag har fått en andra chans i livet och jag vill sprida ljus till andra. Nu är det min tur att ge tillbaka till svenskarna, säger han mjukt och ler varmt.

Ute på gården sköter Amir Moghadan, biträdande kårledare på Centrumkåren, grillen. Det skrattas och pratas medan de samlade hugger in på korv med tillbehör. En av dem är Lukas, 15 år. 

– Jag gillar gemenskapen här, det är goa människor. Utanför kan det vara mycket negativitet och hat men aldrig här, påpekar han. 

För tolvåriga Evelina Dubari, kårens enda juniorsoldat, är Frälsningsarmén hennes andra hem. Men kårledare, som sin mor, vill hon inte bli.

– Nej, kontorsjobb är tråkigt, jag vill bli gymnast, deklarerar hon och gör några volter på trägolvet.

"Den här dagen kommer få betyda mycket"

Efter lekar och andakt beger sig ett gäng till badplatsen Hästen, där solen är på väg ner i horisonten. När Esther och pojkvännen Nils återvänder är den sistnämnda blöt i håret och berättar glädjestrålande att han både deklarerat sin tro på Jesus och låtit döpa sig. 

– Det känns väldigt bra. Jag har tänkt och funderat i ett år och det kändes rätt nu. Det är härligt här och jag tror att den här dagen kommer få betyda mycket, förklarar den något omtumlade 18-åringen.

– Jag har aldrig varit så här glad tidigare! Jag har bett länge för honom så jag är jättetacksam. Och vi båda kände så starkt hur den helige Ande kom, utbrister Esther tårögt och gestikulerande.

Även Maria får ett skimmer över sig.

– Ja, så går det till när de unga tar tag i saker själva, säger hon leendes.

– Jag hoppas att vi får växa som kår och bli en mötesplats för alla generationer, att vi får vara medvandrare och att vår tro på Jesus får förvandla människor, fortsätter hon.

Teresia Jansson 

Texten är publicerad i Stridsropet den 25 september 2026