Damaris Frick har arbetat för Frälsningsarmén på plats i Ukraina sedan kriget startade. Här är hennes berättelse.
Det tog en 18 timmars tågresa från Chişinău, Moldaviens huvudstad, för att komma till Kiev i Ukraina. De strikta säkerhetsåtgärderna gör resan dit längre (för att inte tala om den missade flygförbindelsen och den resulterande övernattningen i Istanbul). Men det var värt det! Tillsammans med mina kollegor Richard och Ivor besökte jag Kiev i september i år för att träffa våra ledare för vår ukrainska Frälsningsarmén och andra humanitära intressenter, inklusive UNHCR, IOM och ukrainska Röda Korset. Resan var en blandning av att bevittna ett trotsigt, livfullt och nästan normalt förefallande Kiev men också att observera början på det kusligt tysta midnattsförbudet från vårt hotellfönster. Vi kunde skratta och njuta av läckra måltider med våra vänner och kollegor där men hörde också flyganfallssirenerna och gick med andra medborgare ner till närmaste tunnelbanestation, som fungerar som ett bombskydd. Det var särskilt gripande att det var Leo Tolstoj-stationen, författare till den klassiska boken "Krig och fred".
En 35 minuters bilresa tog oss till Bucha och Irpin, platser synonyma för motståndet mot den ryska invasionen men också för fruktansvärda massakrer som ägde rum där. Utbrända bilar syns på en kulle och vi fick höra att folk offrade sina fordon för att stoppa den ryska arméns närmande. Vi såg väggar med skotthål, några av dem var målade med blommor. En kort bilresa därifrån besökte vi ett minnesmärke för soldater som dog för att hindra den ryska armén att nå Kiev. Några av bilderna som fästs på träden visar unga kvinnor och män, inte mycket äldre än några av mina syskonbarn.
Kriget har pågått i mer än 18 månader nu och bara ibland nämner nyheterna några händelser överhuvudtaget. Men för människor i Ukraina, inklusive mina vänner och kollegor, är kriget en kontinuerlig del av deras liv. De lär sig att hantera riskerna och med tiden som spenderas på tunnelbanestationer, de börjar förbereda sig för vintertider då uppvärmningen kommer att bli svår igen, de får larm på sina telefoner och de oroar sig för sina nära och kära som har gått med i armén eller som bor i byar närmare frontlinjen, de håller kontakten med familjemedlemmar och vänner som har lämnat landet, och de stöttar varandra så gott de kan i dessa utmanande tider.
Fortsätt gärna att be för fred och helande i Ukraina, detta vackra land med dess trotsiga och starka människor och fortsätt att stödja människor och organisationer som arbetar där. Men fortsätt också att välkomna och hjälpa de människor som har flytt från detta krig (eller andra krig) och som har kommit till ditt land och dina städer för att söka skydd och säkerhet.
Text och foto: Damaris Frick, IES Director
Nu är vintern åter i Ukraina, där kriget nu pågått i snart två år. Kylan drabbar en redan hårt prövad befolkning som dras med skadade bostäder, dåliga kläder, arbetslöshet och för lite mat. Nu behöver vi din hjälp att stödja Ukraina. Varje gåva blir till mat, presentkort, kläder, stödsamtal och goda aktiviteter för barn och vuxna.
