Upprättelse skapar längtan att hjälpa och leda andra

Tre röster om att söka Guds kallelse

• Carolina Toledo, 37 år, studerar till stresspedagog, invigs till frälsningssoldat i Home 11 februari.
• Daniella Edin, 29 år, arbetssökande, engagerad i Home.
• Martina Hallberg, 44 år, trädgårdsarbetare/konstnär, medlem i Home.

Varför deltog du i Design For life?

Carolina: Kjell och Anki Karlsten har sett gåvor i mig och låtit mig växa och Gud har lagt saker på mitt hjärta inför framtiden. Jag har sett och uthärdat mycket i livet; självmord/död, ensamhet, hat, vrede, skuld och skam men Gud är den som hållit mig vid liv. Därför tror jag att han vill göra något stort genom mig och de redskap jag har fått genom allt gör att jag kan leda och guida andra.

Daniella: Sedan jag blev varslad på jobbet i höstas har jag funderat över vad jag ska göra så Design For Life kom i precis rätt tid. Jag brinner för barn och unga och vi får se vad Gud har för plan men jag litar på hans tajming.

Martina: Jag har alltid frågat Gud vad jag ska göra härnäst och han har väglett mig. Jag har fått en vision av honom som jag ruvat på i mitt hjärta i nio år och jag har känt att det är dags nu.

Vad fick du främst med dig?

Carolina: Vi fick höra fantastiska vittnesbörd om människors liv och om de områden Frälsningsarmén har där man kan hjälpa till. Efter helgen har jag känt hur det har bubblat med idéer inom mig i skolan och det är projekt vi skulle kunna ha inom Frälsningsarmén. Det är som om tåget har börjat rulla nu.

Daniella: Så mycket mer än jag hade förväntat mig och Guds närvaro var så stark. Jag har känt en tydlig kallelse men varit osäker på om det är köttet som har talat men nu har jag fått klart för mig att det är från Gud. Det är otroligt häftigt att inse att han har talat till mig om detta för så länge sedan. Jag har lärt mig mycket och fick till mig saker via Bibeln och lovsången. Den gemenskap och de människor jag träffade kommer jag bära med mig hela livet.

Martina: Wow, det har varit helt fantastiskt! Jag har kunnat checka av att det jag känt verkligen är från Gud, det är en kallelse jag inte kan förneka. Jag har fått ord från Bibeln som styrker det.

Vad tror du att Gud har för plan för ditt liv och var vill du vara i din tjänst i framtiden?

Carolina: Jag vill bli frälsningsofficer och själavårdare och få vara med och upprätta människors inre. Det är kaos i den generation som växer upp nu. Istället för exempelvis yoga och healing behöver de lära känna den helige Ande - den sanna källan. Jag har aldrig känt så mycket frid i hela mitt liv för jag vet att jag är på rätt plats, med rätt människor i rätt tid. Det är mäktigt!

Daniella: Jag kände mig oönskad av min mamma så jag vill verka för att alla barn ska känna sig älskade. Jag brinner för deras trygghet och rättigheter och har alltid haft gåvan att nå och skapa förtroende hos dem. Jag vill arbeta förebyggande, vara en bra förebild och ta hand om dem som har det tufft. Det kan vara i en kyrka, inom Socialtjänsten eller som jourfamilj men där jag får prata fritt om min tro och vad Gud kan göra för en. Även barn borde få gå Frälsningsarméns utbildning I Trygga Händer.

Martina: Jag har själv haft psykisk ohälsa och långvarigt missbruk i det förflutna men från den dag Gud upprättade mig har mitt liv vänts 180 grader. Jag förstår människor som är där och vill få dem att komma ur det, särskilt dem som är självmordsbenägna och så illa däran att folk säger att det inte finns någon hjälp för dem. Kanske ska jag till och med bli frälsningsofficer.

Hur viktigt är det för dig att känna till Guds kallelse?

Carolina: Jag tror att det är A och O för när du blir ett med det Gud har lagt ner i dig och är där han vill ha dig så går du aldrig i egen kraft. För mig är Guds rike på liv och död och jag längtar efter att få göra hans vilja fullt ut. Jag har haft en tio år lång och plågsam upprättelseresa och det är min tur att få förmedla kraften i Herrens helande. Det är min tur att få leva i fullständig seger och i den dröm som Herren lagt ner i mitt hjärta.

Daniella: Otroligt viktigt! När man lever i missbruk, som jag har gjort, och det egna köttet får bestämma så blir det inte så bra men Gud banar väg för fantastiska saker. När man får lära sig om sina andliga gåvor och förvaltar och applicerar dem på sitt liv så kan mirakler ske.

Martina: Det känns viktigt att hjälpa andra då jag själv har mått dåligt. Det kommer säkert vara en jättejobbig väg men glöden och kärleken till Jesus gör att jag vill fortsätta framåt. Dit Gud kallar går jag.

Vad blir nästa steg för att komma in i kallelsen?

Carolina: Jag går ut skolan snart och ska ha praktik och jag skulle gärna börja på Frälsningsarméns Officersskola i höst för jag har ingen tid att förlora. Jag hoppas få utrustas och utvecklas i de gåvor jag har och att alla dörrar kommer öppna sig och jag vet att Gud kommer lösa det. Han är den som gör och kallar och jag hänger med.

Daniella: Om det dyker upp ett arbete som ryms i min plan så vet jag att det är Gud som har gjort ett gott verk men jag lägger det i hans händer och väntar med spänning.

Martina: Gud har lagt pusselbitarna på plats och nu är det officiellt att jag kommer starta EA, emotional anonoymous. Det är ett tolvstegsprogram för människor med psykisk ohälsa och finns i Sverige men inte i Stockholm.

Vad vill du säga till den som ännu inte vet vad den ska ägna livet åt?

Carolina: Jag tror det är viktigt att fler är med under Design For Life och att man har de helgerna oftare för att människor ska upptäcka sin kallelse. Vi är olika delar som behövs och arbetar tillsammans i en kropp. Om du känner glädje i ditt arbete så kommer du att lysa, annars har du fel jobb.

Daniella: Jag rekommenderar verkligen alla att delta i nästa Design For Life. Även om man i princip vet sin kallelse så kan man få den bekräftad och få veta hur man ska gå till väga. Om man inte vet så ger helgen otroligt mycket av fördjupning i bön och lovsång och det är en kärleksfull plats att vara på.

Martina: Det viktigaste är att lära känna Gud, veta vem man är i honom och sätta honom först. Och att sprida Guds kärlek och omsorg och älska och behandla sin nästa så som man själv vill bli behandlad. Det är vi alla kallade till. 

Text: Teresia Jansson