logotype
Du kan minska hemlösheten - ge en gåva nu

Vad karaktäriserar ett medberoende?

Som medberoende anpassar man sitt liv efter någon som lever i ett missbruk. Man ställer upp i ur och skur. Man ljuger, gömmer och glömmer för att hålla fasaden uppe. Allt för att den missbrukande ska klara av sin vardag. 

  • Hur mycket kan man hjälpa någon innan man stjälper både sig själv och den missbrukande?
  • Var går egentligen gränsen mellan medkänsla och medberoende?
  • Och hur gör man för att hjälpa den som är medberoende?

Vi vet vad medberoende är och hur det påverkar

Medberoende handlar om ett överdrivet ansvarstagande för en annan persons handlande. Alkohol, andra droger, sexualitet, eller spel har ingen betydelse egentligen. Det är mönstret och oftast de omedvetna drivkrafterna till det egna handlandet som gör det så svårt att förstå och acceptera. Det är ju inte JAG, som har problem.

Man kan se det som att hjärnan hos personen i missbruk har blivit kidnappad. Den strategiska delen av hjärnan, Neo Cortex, blir lidande och kvar finns en kortlösningstänkande reptilhjärna som kämpar med djupa urinstinkter med allt vad det går att få sina behov tillfredsställda, ofta oavsett vad det kostar. Medberoende uppstår då omgivningen har svårt att hantera detta beteende hos den som missbrukar. Konsekvensen blir att den beroende personen inte behöver ta ansvar/konsekvenser för sitt beteende, utan kan fortsätta tack vare att ingen nära anhörig sätter stopp.

Vem drabbas av medberoende?

Skälet till att en person hamnar i medberoende är oftast en omedvetenhet om egna sårbarhetsfaktorer, ofta grundade i barndomen. Låg självkänsla, skuldkänslor och oförmåga till sund gränssättning i förhållande till sig själv, skapar ett "hjälpoholic"-personlighet. Man vill ställa upp, vara god, bli uppskattad, få egna behov tillfredsställda. Man tror man är god, men gör ingen nytta.

Ett medberoende kan också ligga till grund för ett eget senare missbruk då man inte har verktyg att hantera annat än precis det man växt upp med och är van vid.

Är du medberoende?

Om du känner igen dig i merparten av nedanstående symptom, så finns det risk att du är medberoende.

  • Går all din uppmärksamhet och energi till att försöka få en person med ett missbruk och/eller ett dominerande beteende att sluta/och eller skydda personen från självskada?
  • Känner du dig styrd av en annan människas beteende?
  • Känner du ett ansvar för andras tankar, känslor och välbefinnande?
  • Fokuserar du mer på att lösa andras problem än dina egna?
  • Hjälper du andra för att känna dig sedd och behövd?
  • Agerar du som pengaautomat?
  • Är du omedveten om vad du själv behöver eller vilka beslut du vill ta för egen del i ditt liv?
  • Upplever du att världen utanför har för stora krav på vad du ska tycka och tänka? Detta är vanligt då påverkandet av missbruket hemma helt enkelt är för övermäktigt.
  • Oroar du dig ständigt för hur den missbrukande har det?
  • Upplever du att du inte kan tänka klart eller att du inte litar på det egna förståndet?
  • Har du överdriven beslutsångest som ibland kan kännas förlamande?
  • Har du oförklarliga fysiska besvär som kräkningar eller sömnbesvär under långa perioder?
  • Hjälper du ofta folk utan att de frågat efter hjälp?
  • Känner du ett behov av att kontrollera saker?
  • Har du dålig självkänsla?
  • Säger du det som du tror att andra vill höra?
  • Går du med på vad som helst?
  • Tar du på dig en annans persons känslor?
  • Tar du på dig ansvar att lösa någon annans problem
  • Fastnar du i tankar om någon annans behov och mående?
  • Fokuserar du i samtal mer på vad du tror andra vill höra än det du själv tycker?
  • Är dina tankar ockuperade av den andres behov?

Hur kommer man ur ett medberoende?

Det är viktigt att förstå att det går att komma ur ett medberoende, men att det ofta krävs både viljan till förändringar men också insikt. Man måste lära sig att avgränsa sig med hjälp från behandling, miljöbyte eller genom nya goda relationer, men då krävs det ofta att både man själv och de nya relationerna har klart för sig vilket bagage man har med sig.
Tiden för reparation kan vara lång och smärtsam och man behöver allt stöd som går att få.

Stöd till en familj med medberoendeproblem kan bidra till att de får kraft att sätta ner foten vilket kan tvinga personen i missbruk att förstå att om ingenting nytt händer i pågående missbruksbilden, kommer de att avstå från att vara deltagande i den missbrukandes liv på flera sätt. Därmed tvingas personen i missbruket att tänka nytt och känna risken för att förlora sina närmsta, vilket kan leda till att en behandling sätter fart då personen i missbruk inser att det är allvar.

Ett kanske lite oväntat men vanligt förekommande problem när en person i familjen plötsligt blir nykter, eller friskförklaras från ett dominerande beteende, är att den övriga i familjen börjar uppleva att nya och andra större problem aktiveras. Först nu börjar det stora arbetet för de anhöriga, då de kanske inte tidigare kunnat känna konsekvenserna av medberoendet. Ofta hamnar familjen i en ny konflikt med den som slutat sitt missbruk då den personen inte förstår vad han/hon utsatt sina anhöriga för. Det är vanligt att anhöriga plötsligt skiljer sig då missbrukaren blivit nykter, och då de gamla "rollerna" inte längre är relevanta och de nya behoven oklara i den nya relationen. Tron på förändringen och tilliten tar tid och det är vanligt att alla känslorna som lagrats kommer fram och vill ha uppmärksamhet och de som haft missbruket har sällan förmåga att hantera det utan kan behöva hjälp.

Kan man som anhörig/vän till en missbrukare vara "för snäll"? 

Det handlar om i vilken fas personen är i men ja, man kan absolut vara för snäll, speciellt i relation till egna barn/ungdomar. Är du klar och tydlig kommer det kosta något i relationen men den missbrukande vet därefter vad som gäller och tvingas hantera det. Helheten i familjen måste säkras, så om ett destruktivt mönster inom familjen inte vill ändra sig ska familjen i övrigt fokusera sin väg ur problemet och det betyder adjö till att vara snäll men däremot att säga ja till resten av familjens fortsatta möjlighet för god utveckling. Visserligen kräver det mod och styrka, och i många fall att gå igenom smärta och sorg, men vinsten är nya resurser samt lugn och mer harmoni.

Tips till dig som är anhörig:

  • Om det handlar om att ge stöd genom pengar ska det konverteras till mat eller saker som inte går att sälja.
  • Man ska aldrig ta på sig skulden för något som personen har gjort.
  • Om det handlar om svek och lögner ska man säga vad man tycker och se till att det får konsekvenser. Om du blir lovad något som den missbrukande inte håller gör det något för relationen. Du som drabbas måste själv sätta gränser så att du kan ta tillbaka din respekt som person. Du får den inte om du inte själv tar hand om den.
  • Stå ut i avgränsningen oavsett vad personen gör eller säger, du vinner genom att säga vad du känner och säga vart din gräns går, och att även om du inte haft förmåga hålla din gräns tidigare ska du söka hjälp för att kunna göra det från och med nu.
  • Även om hotet finns att den missbrukande ska ta livet av sig är det viktigt att inse att man ändå aldrig har kontroll över en sådan sak oavsett hur hotbilden ser ut. Anmäla om det behövs.
  • Sätt dina egna mål genom att träna på vad du vill med ditt liv.
  • Ta bort alla "borden"! Konvertera dem till nya behov du lär ha och den egna utvecklingen.
  • Var glad för det du gör nytt, och belöna dig med lugnande saker och goa saker, att självkärleken kan återvända.
  • Ha tålamod.
  • Var aktsam så att du inte faller tillbaka och kör i gamla hjulspår; räddaren, sjuksköterskan och/eller advokat för personen med missbruk.