Vi vet vad medberoende är och hur det påverkar
Som medberoende anpassar man sitt liv efter någon som lever i ett missbruk. Man ställer upp i ur och skur. Man ljuger, gömmer och glömmer för att hålla fasaden uppe. Allt för att den missbrukande ska klara av sin vardag.
Men hur mycket kan man hjälpa någon innan man stjälper både sig själv och den missbrukande? Var går egentligen gränsen mellan medkänsla och medberoende? Och hur gör man för att hjälpa den som är medberoende?
Det är ju inte JAG, som har problem
Medberoende, för en del ett diffust begrepp och för andra en verklighet att leva i. Det handlar om ett överdrivet ansvarstagande för en annan persons handlande. Alkohol, andra droger, sexualitet, eller spel har ingen betydelse egentligen. Det är mönstret och oftast de omedvetna drivkrafterna till det egna handlandet som gör det så svårt att förstå och acceptera. Det är ju inte JAG, som har problem.
Konsekvensen och skälet
Konsekvensen blir att den beroende personen inte behöver ta ansvar/konsekvenser för sitt beteende, utan kan fortsätta tack vare att ingen nära anhörig sätter stopp. Skälet är oftast en omedvetenhet om egna sårbarhetsfaktorer, ofta grundade i barndomen. Låg självkänsla, skuldkänslor och oförmåga till sund gränssättning i förhållande till sig själv, skapar ett "hjälpoholic"-personlighet. Man vill ställa upp, vara god, bli uppskattad, få egna behov tillfredsställda. Man tror man är god, men gör ingen nytta.
Våga se och reflektera
Det finns hjälp att få, hjälp att se sina tanke/vanemönster och att dessa bibehåller den destruktiva medberoendedansen. It takes two to tango... Att våga se och reflektera över detta är en bra början. Att vara rädd om dig själv först, är bästa sättet att hjälpa någon annan. Att något så enkelt kan vara så svårt! För en del av oss.