logotype
Hjälp oss ge fler en god jul

”Ett misslyckat möte kan leda till återfall”

Brobygget inom Frälsningsarmén stöttar människor som tampas med psykisk ohälsa, hemlöshet och missbruk. De får boendestöd, rådgivning och omsorg under hela processen från gatan till behandling och eget boende. Detta minskar risken för att hamna mellan stolarna och att återfalla i en destruktiv livsstil.

— Många som blivit hemlösa klarar inte av ett eget boende, som att betala hyra och att inte störa grannarna. Ofta slutar det med att de vräks, säger Ulrika Pettersson, socialkonsulent vid kåren i Uppsala och ansvarig för Brobygget som stöttar denna målgrupp.

— De med samsjuklighet, såsom missbruk och psykisk ohälsa, behöver mycket stöd, omsorg och individuell anpassning för att klara av vårt samhälle, fortsätter hon och påpekar att bostadsbristen och ekonomiska utsattheten har ökat på senare år. Samtidigt har den svenska sjukvården blivit alltmer ansträngd.

Brobygget står för Boendestöd, Rådgivning och Omsorg och Ulrika påpekar att särskilt omsorgsbiten saknas i samhället idag, att det inte finns utrymme för den hos stressad vårdpersonal och myndighetsanställda som möter människor i utsatthet.

Under psykiatrireformen som genomfördes under mitten av 90-talet stängdes flertalet institutioner för psykiskt sjuka för att patienterna genom eget boende skulle ha mer interaktion med övriga samhället. Detta fick mycket kritik då många av dessa utsatta hamnade mellan stolarna och inte fick den hjälp de behövde.

Karin Eriksson, dåvarande föreståndare för Frälsningsarméns akut- och stödboende, Sagahemmet i Uppsala, såg bristerna i det nya systemet. Hon startade Brobygget år 1998 och de senaste elva åren har Ulrika arbetat med detta. För två år sedan tillkom medarbetaren Jorma Selin som annars har en anställning på Sagahemmet där flera av Brobyggets klienter har bott. Brobygget är idag en del av Uppsalakårens sociala arbete och får föreningsbidrag från kommunen.

Dysfunktionella uppväxtförhållanden och skadade relationer

Ulrika och Jorma träffar ungefär lika många kvinnor som män och åldersintervallet spänner mellan 20 och 70 år. Gemensamt för klientelet är erfarenheter av dysfunktionella uppväxtförhållanden och skadade relationer som skapat otrygghet och posttraumatisk stress. Ofta lider de av dålig självkänsla och bär på missriktad vrede, skamkänslor och mycket sorg. På grund av sin historia har de svårt att hantera och orka med motgångar.

Styrkan med Brobygget är just att det inte är en myndighet och att man lättare kan vara flexibel och individanpassa stödet till en person. Istället för att göra en kortsiktig insats under en begränsad tidsperiod i någons liv så får Ulrika och Jorma följa en klient från gatan in på någon form av boende, där de fortsatt håller kontakten. De bygger relationer som varar även när personen flyttar ut därifrån och får egen bostad men också tiden därefter.

— De vi träffar har problem med anknytning och behöver läka sin trasighet genom sunda anknytningar till människor. Därför behöver de människor som stannar kvar under lång tid i deras liv och finner man dessutom Jesus har man en trygg och trofast grund, menar Ulrika.

— Vissa behöver prata av sig och då kan man ta en fika och vara ett lyssnande öra, fyller Jorma i.

Brobygget följer med till svåra möten med myndigheter

Socialtjänsten brukar höra av sig för att be Brobygget att fånga upp vissa individer som ofta har stor misstro till myndigheter och därför också grava svårigheter att samarbeta med dem. Fler instanser man för dialog med är Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, vårdmottagningar, dagverksamheter och kyrkor som erbjuder stöd eller sysselsättning.

Ulrika påpekar att för den med missbruksproblematik och diverse diagnoser kan det vara ett enormt projekt bara att hinna med bussen, passa en tid och att undvika konflikter under vägen. Att sedan tvingas blotta sig och dra upp traumatiska händelser i livet när man redan är uppjagad eller irriterad gör det svårt att få till ett konstruktivt samtal.

— Vi följer med dem på möten, stöttar och för deras talan, sådant som andra instanser inte har tid och möjlighet att göra. Våra klienter kan få stora ångestpåslag inför möten eftersom dessa inte har slutat bra tidigare men vi kan hämta upp dem i bil, se till att de får något att äta och hjälpa dem att förbereda sig och stolpa upp vad de vill prata om, säger Ulrika.

Efter ett påfrestande möte kan klienten få skjuts hem av henne och Jorma och möjlighet att lufta de jobbiga känslorna som kanske väcktes vid detta tillfälle. Ulrika menar på att ett misslyckat samtal med en myndighet annars lätt kan leda till återfall i missbruk och att man fastnar i en hopplös situation. Ett lyckat samtal ger, förutom en god eftersmak hos den utsatte, den berörda handläggaren ett bra underlag att fatta beslut ifrån.

”Svårast om det finns barn med i bilden som far illa”

Inom Brobygget har man sett ett ökat blandmissbruk och ett större och mer lättillgängligt utbud av droger. Medarbetarna har även träffat på sjuk-, eller fattigpensionärer som börjat dricka i sin ensamhet och så småningom hamnat i umgänge med yngre droganvändare.

— Vi kan komma till en lägenhet som är täckt av nikotin och hushållssopor och i ett hörn sitter en ensam äldre som nu har övernattande missbrukare hos sig, säger Ulrika.

Behoven är större än de resurser Brobygget kan erbjuda, något som enligt Jorma kan kännas jobbigt ibland.

— Och det är tufft att ta del av alla starka känslor under mötena och svårast är det om det finns barn med i bilden som far illa, säger Ulrika.

— Vi bör alltid vara två när vi gör hembesök. Detta av säkerhetsskäl men också för att ha en parhäst att bolla med för det blir tungt mentalt annars, understryker hon och nämner att det är en styrka att kunna erbjuda klienterna stöd från någon av samma kön.

"Det finns inga hopplösa fall och alla människor har ett värde. Det är så lätt att avhumanisera någon men en gång har den personen varit ett litet barn som ville lyckas men som sen har haft uppförsbackar i livet", säger Jorma Selin, medarbetare på Brobygget som också arbetar på Frälsningsarméns härbärge och stödboende Sagahemmet i Uppsala.

Ulrika har själv levt i hemlöshet och missbruk

Vissa Brobygget möter idag har föräldrar som man haft kontakt med tidigare och även om Ulrika och Jorma tycker det är beklämmande att se det sociala arvet så underlättar det deras arbete då det redan finns kunskap och förståelse kring familjen och dess historia. Ulrika kan även dra nytta av att hon själv en gång i tiden levt i hemlöshet och amfetaminmissbruk. När hon bodde på Sagahemmet fick hon kontakt med Frälsningsarméns kår i Uppsala där hon nu är medlem.

— Min självkänsla växte när jag förstod att Jesus älskar mig, precis lika mycket som alla andra mer "lyckade" människor. Det gav mig kraft att vårda mitt tempel/min kropp och inte skada mig själv med exempelvis droger, kärleksrelationer och dålig attityd mot andra. Jesus ger mig frid och mitt liv blev väldigt mycket bättre när jag fann honom, säger Ulrika.

Idag är hon glad över att få ge tillbaka genom att tjäna Jesus och dem hon möter via Brobygget.

— Det ger en så otroligt mycket att få göra detta. Det känns oerhört meningsfullt, säger Ulrika.

— De historier och livsberättelser vi får höra gör mig fortfarande hungrig på det här arbetet och jag är nyfiken på vem jag träffar och får betjäna imorgon, fortsätter hon.

Hon citerar Matteusevangeliet 25:40: ”Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” (SFB)

— Men för mig är de inte de minsta. En del av mina bästa samtal har jag haft med dem, understryker hon.

— De är individer med kompetenser och kreativitet. Jag får ta del av massor av intressen, begåvningar och talanger som berikar mitt liv, fortsätter hon.

”Det finns inga hopplösa fall”

Jorma Selin

Jorma håller med.

— Att göra skillnad är tillfredsställande och alla olika livsöden man möter gör en ödmjuk. Och ingen dag är den andre lik i det här omväxlande arbetet, säger han.

— Det finns inga hopplösa fall och alla människor har ett värde. Det är så lätt att avhumanisera någon men en gång har den här personen varit ett litet barn som ville lyckas men som sen har haft uppförsbackar i livet, fortsätter han.

De nämner en kille de mötte utanför matbutiken Willys förrförra julen. Han levde då i missbruk och hemlöshet och de lotsade honom till Socialtjänsten och efter en tid fick han en plats på Sagahemmet.

— Och nästa år samma tid fick vi hjälpa honom att flytta in i hans egna lägenhet. Det trodde man ju inte skulle hända så snabbt och det har varit otroligt kul att få vara med på den resan, säger Ulrika.

Det händer att Brobygget måste släppa en individ de inte riktigt når fram till och då handlar det oftast om någon som inte är redo att göra upp med sitt missbruk. Vissa är svårt trasiga på insidan och kanske inte ens har viljan eller förmågan att anpassa sig till samhället. De står hellre utanför och slipper de krav som eget boende exempelvis medför. För en del kan familjehem, gruppboende, äldreboende eller trygghetsboende vara fungerande alternativ.

Text och foto: Teresia Jansson

Läs mer