Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Sakletare med högre syfte

På Frälsningsarméns secondhandkedja Myrornas sorteringscentral i Sätra arbetar Esmeralda, som vrider och vänder och prissätter hundratals skänkta saker varje dag. Hon trivs och har nog sett allt som finns att se i prylväg: ”Folk skänker vad som helst, köksskåp med maten kvar, uppstoppade djur, guld och oöppnade presenter”, säger hon.

Esmeralda i full gång på Myrornas sorteringscentral. Lastbilarna kör skytteltrafik mellan uppsamlingsställen, sorteringscentralen och butikerna. Myrorna är en del av Frälsningsarmén, dit allt överskott går. Foto: Jonas Nimmersjö

Klockan 06.58 – Arbetet är redan igång

Tidig morgon i Sätra, sö­der om Stockholm. Redan på avstånd möts man av lastbilar märkta med "Myrorna" som kör iväg eller anländer. Vid den stora industribyggnaden pekar några chaufförer inåt, när vi frågar efter Esmeralda.

— Hon är där inne!

Väl inne i hallen ser vi henne, färgstark med blåmönstrad topp, ringlande långa lockar och bruna turkossminkade ögon. Esmeralda tar av sig handskarna och hälsar.

— Jag gillar inte stress, så jag kommer 06.37 varje dag, säger hon och ler. Då hinner jag ta en kopp kaffe och göra mig i ordning.

7.12 – Mitt i ett hav av kartonger

I den jättelika hallen står ett hav av kartonger, gallerburar och vagnar. Det slamrar, klirrar och rasslar från alla håll. En radio spelar hitlåtar och en lukt av damm ligger i luften. Medarbetare till Esmeralda på den ”hårda sorteringen” hälsar glatt eller ber oss flytta oss. Galler­burar kommer rullande, fullastade med saker. Det är som att stå mitt i trafiken.

7.40 – Grov- och finsortering

Esmeralda visar runt.

— Lastbilarna med saker som hämtats i hela Stockholm kommer in där, säger hon och pekar mot entrén. De lastas av och körs in för en grovsortering, som hamnar på vagnar. När vagnen är full­packad dras den till "finbordet". Där står jag och mina kollegor och sorterar en gång till.

Hon visar sin station. Mitt emot synar ett par kollegor prylar i rask takt. Bred­vid Esmeralda står Saeed. Han kommer från norra Irak och var mikrobiolog när familjen tvingades fly till Sverige.

— Jag hoppas på ett jobb på något av era fina svenska laboratorier, säger han och ler. Men jag trivs här också. Alla är mycket snälla.

 Saeed kommer från norra Irak och var mikrobiolog när familjen tvingades fly till Sverige. "Jag hoppas på ett jobb på något av era fina svenska laboratorier", säger han och ler. "Men jag trivs här också. Alla är mycket snälla."

7.55 – Byter roller som sorterare och värderare

Att stå, gå och lyfta saker hela dagar­na kostar på. För att spara ryggar och axlar har sorteringsbordet mikroliftar, en slags små hissar som gör att kartongen som ska plockas ur hamnar i rätt höjd. Esmeralda behöver dessutom stödstrumpor, ortope­diska inlägg i skorna och flera dämpande skumgummimattor att stå på.

— Annars går det jättebra, säger hon och kikar på ett stort blommigt fat av plast, en oöppnad anteckningsbok och några vaser av pressglas.

Vid långbordet intill står värderarna. Det löpande bandet för långsamt kar­tonger framåt medan de bedömer och prissätter de skänkta sakerna, som sedan packas för vidare leverans ut till butik. In­till var och en dinglar långa remsor med prislappar.

— Vi har ett växlande schema och byter roller, det är bra. Alla får prissätta efter eget sunt förnuft. Är det svårt frågar vi vår chef Stina eller någon av de andra vär­derarna, berättar Esmeralda och slänger en trasig porslinsskål.

8.11 – Hittills 37 vagnar och sex pallar

— Godmorgon Karin! Har du skrivit på skylten?

— Yes!

Karin är en av de omkring 40 personer som jobbar på prylsorteringen i Sätra. Hon parerar för en mötande vagn. På skylten de talar om noteras varje uppack­ad kartong. Just nu är de uppe i 37 vagnar och sex pallar.

8.35 – Stämmer av tavlor mot antiksajter

Längs väggarna står hyllor med fär­digpackade kartonger i väntan på leverans ut till Mälardalens 14 butiker. Esmeral­da berättar att varje fack i hyllan har sitt nummer: 111 står för butiken på Kolarga­tan, 143 för Skärholmen, till exempel.

Allra längst bort i ett eget rum står kol­legan Per, som är omgiven av hundratals tavlor högt och lågt. Han tar av sig hör­lurarna.

— Jag kollar främst de tavlor som ver­kar vara speciella, googlar konstnären, stämmer av mot antiksajter. Det är roligt, berättar han och ber oss försöka avläsa en otydlig signatur på en stor landskaps­målning i grönt och guld.

8.50 – Godbitar av cd, dvd och vinylskivor

Vid multimediaavdelningen finns berg av cd-skivor, dvd och vinylskivor. Esmeralda pratar lite med Fredrik, som har långt sil­vergrått hår fäst i hästsvans. Med många års erfarenhet och eget musicerande ur­skiljer han snabbt de riktiga godbitarna.

— De bästa grejerna säljer vi på nätet, dvd-boxar och unika vinylskivor till ex­empel. Tyvärr är det mycket som ingen vill ha numer, men jag minns när den allra första dvd:n kom in, det var ju helt fantastiskt, säger han.

9.00 - Fikapaus

I köket en trappa upp står termosar­na klara för fikapaus och det doftar ny­bryggt kaffe. Esmeralda tar en mugg och sätter sig vid ett av borden i personalrum­met. Här finns även soffor, en dator och om­klädningsrum. Från Colombia kom hon till Sverige 1985 och har arbetat med alla möjliga jobb innan hon hamnade på My­rorna. I grunden är hon förskolelärare och sekreterare.

— Jag trivs väldigt bra här. Jag är social och gillar människor men tycker också om att röra på mig. Och här står man aldrig stilla, säger hon och tar en tugga av rågmackan.

09.17 - Slänger allt som rör alkohol, våld och sex

Åter nere vid bandet rullar kar­tongerna framåt och siffrorna på den vita tavlan ändras vartefter. Floden av skänkta varor sinar aldrig. Esmeralda menar att ingenting förvånar henne längre, precis allt kan dyka upp. Det som ska slängas har egna, mindre con­tainrar där tasiga, ofullständiga eller farliga saker hamnar.

— Allt som rör alkohol, våld och sex slängs här. Det hanterar inte Frälsnings­armén som driver Myrorna, säger hon och pekar på den första containern.

I nästa ligger buckliga eller slitna kast­ruller, och längre bort finns elektronik, glas och metall. Allt fylls snabbt på. Det som inte behöver kastas men inte heller kan säljas i Sverige skickas bland annat till Irak för att säljas på marknader.

11.00 - Lunchdags

Esmeralda föredrar att äta tidigt för att undvika trängseln i kö­ket. Medan mikrovågsugnen surrar berät­tar hon att hon själv gärna köper second hand-saker när någonting fattas.

— Men här får ingen handla något, fastän man kan vara väldigt sugen, inty­gar hon leende.

13.10 – ”Ibland hänger prislapparna kvar på splitternya slalomskidor”

Lars står i garaget och slänger över en snowboard till en väntande lastbil. Han arbetar på ”sport- och fritid”.

— Vi får in så otroligt många skidor varje år! Det går inte att spara på allt, ty­värr. Ibland hänger prislapparna kvar på splitternya slalomskidor för flera tusen, säger han och skakar på huvudet.

— Men nu har en dansk affärsman be­ställt 5 000 skidor som inredning till sin butikskedja. Det kommer att ta några år att samla ihop, tror Lars och rasslar iväg med tomma burar.

"Ibland hänger prislapparna kvar på splitternya slalomskidor för flera tusen", säger Lars och skakar på huvudet.En glasljusstake av formgivaren Ulla Forsell, värd runt 8 000 kronor

13.30 – Samarbetet med Tradera – en succé

Värderaren Ylva drar av en prislapp märkt ”20 kr” och sätter den på en vit ljuslykta. Snabbt sträcks händerna efter nya saker. Drygt 100 kartonger blir klara dagligen och trycket är stort från buti­kerna. Ylva har över tjugo års erfarenhet av andrahandsprylar och de guldkorn som dyker upp, till exempel antika saker, samlarobjekt eller svenskt designglas, förvaras i ett särskilt rum. Där pågår ett ständigt detektivarbete via jämförande auktionssajter och i telefonen.

— Sedan en tid samarbetar vi med Tra­dera och det är en succé. Det är ju en kul­turskatt vi förvaltar, säger Ylva medan kol­legan visar ett par höga glasljusstakar av formgivaren Ulla Forsell, värda runt 8 000 kronor styck.

— De här kom hit klirrandes mot var­andra i en papperskasse, säger hon och himlar med ögonen. Stockholmarna är helt klart stressade - och generösa!

13.47 - Får ofta gissa vad sakerna är

Esmeralda har hittat en turkos me­talltrumma med tvingar, fästad i en vev. Hon vevar och skrattar.

— Vad det är? Ingen aning, något från industrin..?

Hon bekräftar att hon och kollegorna ganska ofta får gissa vad det är som har skänkts.

14.00 – Friskvårdspromenad

På rasten kan man välja att ha en friskvårdspromenad i samband med fi­kat. Esmeralda går sin favoritsväng kring industriområdet. Junidagen är varm men lite blåsig och buskagen blommar frodigt.

— På söndagarna brukar jag träna på gym och gå till Clara kyrka inne i Stock­holm när jag hinner. Jag är katolik från början men tycker att man kan gå till den kyrka man trivs i. Vi har ju samma Gud, säger hon.

Hon är glad över att det gått bra för de numer vuxna barnen som båda är födda och utbildade i Sverige.

— Det här landet är fritt och öppet, man kan lita på folk. Ni kan vara lite svå­ra att komma in på livet när man är ny här, man blir lätt ensam. Men numer har jag många vänner.

Esmeralda på väg ut på sin friskvårdspromenad. Giorgio visar upp sin fotboja.

14.30 – Giorgio gör samhällstjänst på Myrorna

Myrornas chaufförer, praktikanter och sommarjobbare tar igen sig längs väg­gen med ansiktena mot solen. Giorgio gör samhällstjänst här efter att ha dömts för narkotikainnehav. 25 år gammal hoppas han att de sex veckorna här på Myrorna ger honom en knuff i rätt riktning.

— Här är min fotboja, säger han och drar upp byxan över ankeln. Så jag kom­mer inte långt härifrån, du vet.

De andra flinar och blåser ut cigarettrök.

— Nä, det är bäst att du håller dig i skinnet!

15.55 – Storstädning på fredagar

Snart hemgång. Personalen städar undan. Esmeralda bär bort den sista kar­tongen och sopar.

— I morgon är det fredag och storstäd­ning, då moppas alla golv. Det bli ju väl­digt dammigt här, säger hon och dricker upp det sista ur vattenflaskan.

I personalrummet stämplar hon ut, tar på gympaskorna och traskar hemåt. Mot Bredäng, dottern, hunden och sina egna prylar.

Esmeraldas arbetsdag är slut.

Fakta om Myrornas sorterings­central i Sätra

  • Hanterar 4000 ton skänkta varor årligen.
  • Försörjer de 14 Myrorna−butikerna i Mälardalen med varor på veckobasis, utifrån vad butiken behöver för tillfället och gör en förfrå­gan om.
  • Antal anställda/enga­gerade: omkring 40. 7 kör lastbil, 3 kör mindre bilar.
  • Här arbetar personer som är anställda av Myrorna, har offentligt skyddad an­ställning (OSA), praktiserar, arbetstränar efter till exem­pel en lång sjukskrivning, har funktionsvariationer, gör språkpraktik eller samhälls­tjänst genom frivården, som alternativ till fängelsetjänst.
  • Myrorna är en del av Frälsningsarmén, dit allt överskott går.

Text: Carina Tyskbo
Foto: Jonas Nimmersjö

Artikeln finns publicerad i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 4 - 2019

Publicerat: 2019-09-25Skriv ut