Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Öppen dörr gör främlingar till familj

Borlänge bjuder på en gråmulen och halvkylig väderlek denna januaritorsdag. Men inne på Frälsningsarmén värms man upp av den inbjudande atmosfären, här möts människor som trots en mängd olikheter har blivit som en familj.

Intensiva samtal kring borden mellan människor som möts på kåren i Borlänge.

Frälsningsarméns kår (församling) ligger centralt belägen i Borlänge. Innanför tamburen sträcker sig en lång disk där koppar, kaffekannor och fikabröd inväntar dagens gäster. Där, liksom i rummet intill, ryms flera bord och musikinstrument. I en hörna längst in står en soffgrupp med kista som av­ställningsyta och kreativa hyllösningar i form av trälådor.

Hanna Smedjegård— Vi vill vara ett vardagsrum på stan som är trevligt och mysigt och dit folk kan komma och känna sig hemma, säger Hanna Smedjegård som är kårledare här sedan två och ett halvt år tillbaka.

— Majoriteten vi möter har ingen hem­miljö där det är ombonat, ljust och härligt. Man behöver inte vara bostadslös för att inte ha ett riktigt hem, fortsätter Hanna.

Utdelning av matkassar

Sara Olsson, som är socionom och kårens socialkonsulent, finns till hands för dem som är i behov av hjälp- och stödsamtal. Vi tar trappan ner till käl­larvåningen där det står ställningar med skänkta plagg från en butik, som behö­vande kan få. Likaså ett skafferi med väl­fyllda hyllor samt en kyl och frys med va­ror från givmilda personer, matgrossister och restaurangägare.

— Vi delar ut matkassar till dem vi mö­ter efter deras önskemål. En hemlös måste ju ha sådant som kan lagas till utan spis, tar Sara Olsson som exempel medan hon plockar ner diverse livsmedel i en påse.

Sara Olsson, socialkonsulent, plockar ihop matkassar anpassade efter behov och livssituation.

”Människor med olika bakgrunder och livssituationer hittar varandra”

Eftermiddagarna på tisdagar och tors­dagar då ”Öppen dörr” står på schemat har kommit att bli veckans höjdpunkter och kärnan i verksamheten. Kring 14-ti­den trillar de första gästerna in och snart fylls det på kring fikaborden där det hörs skratt och prat på olika språk. Det är en blandad skara beträffande ålder, ur­sprung och livssituation men det är tyd­ligt att de närvarande inte är främlingar för varandra.

— Någon som har flytt från sitt hem­land kan sitta ner och prata med en missbrukare och trots olikheter har de förståelse för varandra. Ungdomar kan ha det tufft även om de har vuxit upp i Sverige, samtidigt som vi möter många ensamkommande, och det är så fint att se hur de sluter kontakter med varandra, menar Hanna Smedjegård.

”Här känner jag mig välkommen och trygg”

Ghassan, 52 år och ortodox kristen, är från Syrien men har sin familj i Libanon. I hemlandet arbetade han som fotograf och filmare men är nu sjukpensionär och trots att han bor i Ludvika, fem mil från Borlänge, så tar han sig hit till kåren så ofta han kan. Det var Socialtjänsten som tipsade honom om Frälsningsarmén.

— Jag är väldigt, väldigt lycklig här. Jag har mycket vänner och jag får hjälp, säger Ghassan menande medan han kalasar på en kopp kaffe och mjuk kaka med grädde.

Vid samma bord sitter Rahat, 21 år, med ursprung i Afghanistan. Han kom till Sverige för fyra år sedan och under resan hit träffade han på en kristen po­lis i Österrike som gav honom en Bibel. Väl här sökte han mer kunskap om den kristna tron och har nu konverterat från islam och låtit döpa sig. Han har även gått en alpha-kurs i kristen tro på kåren, som han besöker så ofta han kan.

— Det bästa är gemenskapen och jag har jättefina vänner, även de som är 70-90 år. Och att man känner sig så välkommen och trygg här känns skönt, säger han.

Rahat har ursprung från Afghanistan/Pakistan och under flykten hit fick han en Bibel. Här sökte han sig till kyrkan och har funnit vänner och trygghet i Frälsningsarmén.

Kårmedlemmen Elsmarie Forsberg är pensionär och ansvarar för disken idag men tar sig tid med gästerna emellanåt.

— Rahat är vår lilla älskling, han är så go och rar och omtänksam mot alla. Och han är superbra på svenska, säger hon varmt och lägger en vänskaplig hand på Rahats axel.

Hittade hit genom FFA – football for all

När den stora flyktingvågen kom kring år 2015 hamnade många av dem som flytt i Borlängetrakten och i och med detta initierade Frälsningsarmén integrationsverktyget FFA, fotball for all global. Både killar, ofta just ensam­kommande, men också tjejer har hakat på det hela. Även om FFA i skrivande stund inte existerar i tidigare form så har dessa unga fortsatt att ha kåren som träffpunkt. Och skaran växer då alltfler av deras kompisar ansluter.

”Om man har mycket problem så sä­ger folk: ’Gå till Frälsningsarmen!’ ”

På sina håll åker exempelvis plockepinn fram och när Nesrin och Aziz från Irak har slagit sig ner vid rummets enda långbord så är snart nioåriga sonen Ayob sysselsatt med ett spel med färgglada brickor. Efter fem år i Sverige hoppas fyrabarnsfamiljen, vars ekonomi är ansträngd, ännu på up­pehållstillstånd.

— Det är en väldig stress! Vi får en matkasse här varje tisdag och vi behöver hjälp, säger Nesrin med eftertryck, och i hennes ögon skymtar både allvar, vemod och en gnutta desperation fram.

— Om man har mycket problem så sä­ger folk: ”Gå till Frälsningsarmen!”, på­pekar hon tacksamt.

Familjen får även hämta ut kläder till barnen i Frälsningsarméns second hand-affär Myrorna.

Ovisshet kring uppehållstillstånd och en knaper ekonomi orsakar stress hos fyrbarnsfamiljen från Irak men på kåren får de hjälp och kan skingra tankarna.

”Och så ber vi här, det gör mig lycklig”

Nora, 47 år, är från Filippinerna men hennes svenska make dog år 2017 och Nora är nu ensam med tre barn. I somras passerade hon kåren.

— Jag hade inga vänner i Sverige och var ledsen, desperat och visste inte vad jag skulle göra av mitt liv. Jag fick ingen hjälp och hade inte ens pengar till mat, förklarar hon med tårfyllda ögon.

— Här får jag det, vilket är tillräckligt för mig, och jag mår bättre av att få prata med andra människor om problem. Och så ber vi här, det gör mig lycklig, fortsät­ter hon med en något muntrare uppsyn.

”Öppen dörr” avrundas med en enkel andakt. De flesta brukar dröja sig kvar, så även muslimer.

— De vet vad det innebär att ha en tro och trots olikheter i teologin så finns det ju många övergripande teman att ha samtal om, menar Hanna Smedjegård.

Frizon för ungdomar

Runt klockan 17 övergår gemenskapen på kåren till Frizon för ungdomar och i vanlig ordning är i princip ingen av dem som deltar av svensk härkomst. Av om­kring tio närvarande är de flesta tjejer och flera bär hijab. Under frågesporten på te­mat världens länder haglar skämten och skratten tätt. Rahat står slutligen som vinnare och initierar sedan prat om livet. Var och en får berätta om julledigheten och snart glider samtalen in på djupare ämnen såsom mobbning och annat.

På ungdomsgruppen Frizon glider samtalen in på djupare ämnen såsom mobbning och annat.

Kyrkans viktigaste uppgift

Hanna Smedjegård upplever att det finns en stor längtan efter själsliga sam­tal som ofta även handlar om Gud.

Kårledarskapet innefattar också ut­maningar, främst känslan av otillräck­lighet gällande att tillgodose alla olika behov hos dem som hennes team möter. Hon påpekar kyrkans viktigaste uppgift, att liksom Jesus engagera sig i samhället och närma sig även de människor som vissa andra kanske snarare tar avstånd ifrån.

Hanna menar också att hon och kårmedlemmarna inte ens har behövt gå ut på gatorna, utan istället har Gud lett människor till dem. Medlemsmatri­kelns blygsamma siffra ger på så vis inte en rättvis indikation på all den aktivitet som pågår i lokalerna.

— Vi har bett om och önskat få möta nya människor och Gud har uppenbarli­gen svarat på den bönen, skrattar Hanna Smedjegård.

— Här kan de få känna sig älskade oav­sett var de kommer ifrån. Det är en förmån att få vara med i detta, avslutar hon.

Text och foto: Teresia Jansson

Artikeln finns publicerad i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 2-2020

Publicerat: 2020-04-02Skriv ut