Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Med relevans och tillbedjan i fokus

Utanför kåren (församlingen) i Halmstad grönskar våren och solen skiner in genom de väl tilltagna fönstren. Inne i lokalerna pysslar Jenny Carlsson och Louise Tjörnebrant, familjekonsulenter, och Vanessa Cherven, ungdomsledare, inför after school.

— Gud har lovat att hjälpa oss. Det är ett löfte från honom, oavsett hur tungt livet är, säger Johanna Samuelsson som är utbildad pastor och frälsningsofficer och delar sin kårledartjänst med maken Emil som är socionom och frälsningsofficer. Foto: Teresia Jansson

Det är onsdag eftermiddag och snart after school på kåren i Halmstad. Jenny Carlsson, Louise Tjörne­brant och Vanessa Cherven kör in en rullvagn med dryck och fikabröd i ung­domslokalen. Där finns ett långbord, en mysig soffgrupp, tv och en liten scen. På skolloven erbjuds diverse aktiviteter och senast höll man till i en idrottshall. Då deltog 30 barn som bjudits in från en lågstadieskola där kåren anordnar ras­taktiviteter och läxhjälp.

— Nu finns vi på två skolor till. Lärar­na är väldigt tacksamma för de upplever att stämningen blir lugnare då, berättar Jenny.

”Barnen ska känna sig delaktiga, att vi räknar med dem”

Snart kliver tre killar med utländska rötter in genom dörrarna. En av dem önskar ekonomisk hjälp så han samtalar med personalen. Samtidigt spelar hans kamrater pingis i foajén under skratt och skoj. Fabian, 24 år, har ett kors tatu­erat på armen.

— Jag är inte aktiv i någon kyrka men jag tror på Gud, man måste ju tro på nå­got, menar han.

Jenny nämner att man försöker sti­mulera kårens unga på sätt som tilltalar dem. Förutom filmprojekt, skådespel, utflykter, sport, lovsångsteam, möjlighet att lära sig spela instrument och annat, så erbjuds även den yngre generationen att hjälpa till med praktiska sysslor.

— Vi tror på att engagera barnen tidigt och att de får ansvar, att de känner att de är delaktiga och är några vi räknar med, säger Jenny.

”Nu har mitt riktiga liv börjat”

Efter en stund börjar förberedelserna inför familjekvällen. I det öppna köket står Monika Fältö och lagar kasslergra­täng med Jenny. Monika har varit djupt nere i missbruk och hemlöshet men nu lyser det i hennes ögon.

— Hon är kårens solstråle som alltid ställer upp, säger Jenny varmt.

— Jag blev medlem här 31 mars och det känns fantastiskt underbart. Nu har mitt riktiga liv börjat, säger Monika glatt.  

En brokig skara gäster i caféet

Strax före 17.30 börjar det stora ca­féet fyllas av en brokig skara gäster, cir­ka 25 stycken. Enligt Jenny är ungefär hälften kårmedlemmar och en del har hittat hit för att få hjälp av olika slag. Rickard Carlsson, lovsångsledare och Jennys make, tar plats bakom keyboar­den och höjer stämningen med andlig bakgrundsmusik. Snart bildas en kö vid serveringsbänken. Vid ett bord sätter sig Mattin med sina tre barn.

— Det är bra gemenskap här och barnen gillar att pyssla. Och de kan få informa­tion och ställa frågor. De gillar att slå upp saker i Barnens Bibel, fortsätter Mattin som själv har en slags gnostisk grundtro.

— Jag blir glad av att vara här! säger Hadassa 7 år.

”Jag blir glad av att vara här”

När magarna är mättade erbjuds de vuxna bibelsamtal medan barnen rusar ut till innergården där det blir fartfyllda lekar. Hadassa, sju år, svischar nedför rutschkanan. Hon är full av energi och det märks att hon trivs.

— Det är jätteroligt, jag blir glad av att vara här, utbrister hon.

— Och jag ger kärlek till de andra bar­nen och till vuxna. Jag föddes sådan, for­sätter hon kavat.

Bröderna Lukas och Max, åtta respek­tive tio år, jagar efter en innebandyboll.

— Det bästa med att vara här är att få spela och leka, tycker Lukas.

— Och så är det så god mat, fyller Max i.

— Det bästa med att vara här är att få spela och leka, tycker Lukas. — Och så är det så god mat, fyller Max i.

Klockan 18.45 är det dags för en kreativ andakt och ämnet är den andliga vapen­rustningen. Barnen springer fram och till­baka för att klä några föräldrar med rätt at­tiraljer för temat. Det blir skrattsalvor och glada tillrop. Jenny delar några ord och ber en bön om att Gud ska ta hand om sådant som tynger deltagarna. Kvällen avslutas med några lovsånger.

Människor som lider av knaper ekonomi, ensamhet, missbruk och hem­löshet

Dagen efter står det Öppen kyrka på programmet. Anne Vippentorp och Jörgen Sörensen möter, via det sociala arbetet, människor som lider av knaper ekonomi, ensamhet, missbruk och hem­löshet. Dessa har även ett stort behov av att prata av sig. Jörgen har själv varit al­koholist och hemlös.

— Han är en förebild och har förståelse för andras situation och om han klarade att vända tillvaron så kan andra känna att de också kan det, menar Anne som är socionomutbildad.

— Vi hälsar på alla och ser dem som kommer hit. Det är viktigt. Om man inte blir bekräftad någon annanstans så ska man bli det här, fortsätter hon.

— Det är nice här, trevligt sällskap. Jag äger ingenting men har fått mat både igår, i morse och nu, säger Fredrik, 34 år. Under familjemiddagen har man en kreativ andakt och ämnet är den andliga vapenrustningen. Barnen klär några föräldrar med rätt attiraljer för temat. Maj är pensionär och medlem i kåren. Hon och väninnan Eva bidrar med barnkläder till välgörenhet.

”Jag äger ingenting men har fått mat både igår, i morse och nu”

Klockan 13.00 slås portarna upp och klungan som står utanför tar plats i lo­kalen. Till lunch serveras rostbiff och po­tatissallad. Fredrik, 34 år, har rest runt i världen och nu senast övervintrade han på en segelbåt i Halmstad.

— Det är nice här, trevligt sällskap. Jag äger ingenting men har fått mat både igår, i morse och nu, säger han.

Tsetsh, 25 år och från Bulgarien har bott i Sverige i fem år, numera i Laholm där han jobbar på en pizzeria.

— Men när jag är i Halmstad går jag all­tid hit. I kyrkan lär jag mig mycket, även om Sverige, och det är därför jag har lärt mig svenska så snabbt, säger han glatt.

Tsetsh har alltid haft en gudstro och när han var utan boende och arbete för­sökte folk övertala honom att sälja dro­ger men istället sökte han sig till Fräls­ningsarmén och tidvis har han fått bo hos kårmedlemmar.

— Det finns många snälla och trevliga människor här, jag har fått presentkort och mat och jag har aldrig fått så myck­et hjälp av någon annan. De är som min familj, påpekar Tsetsh och det riktigt skiner om honom när han hejar på och kramar om sina bekanta.

Stor psykisk ohälsa bland tonåringar

Maj är pensionär och medlem i kåren. När maten har sjunkit ner sätter sig hon och väninnan Eva i en av de lila soffgrup­perna och tar fram sina stickningar. De bidrar med barnkläder till välgörenhet. Kårledaren Johanna Samuelsson håller en kort andakt.

— Gud har lovat att hjälpa oss. Det är ett löfte från honom, oavsett hur tungt livet är, säger hon.

Johanna är utbildad pastor och fräls­ningsofficer och delar sin tjänst med maken Emil som är socionom och fräls­ningsofficer. Kårmedlemmarna utgörs till största delen av barnfamiljer och unga, då ett tidigare kårledarpar fått kontakt med människor via lekparker. Mycket tid ägnas åt själavårdssamtal med trasiga människor.

— Tonåringar tillhör en av de mest ut­satta grupperna i vårt samhälle idag. Hos dem ser vi stora behov och psykisk ohäl­sa, säger Johanna.

Emil tänker att sociala medier är en del i detta. Det är det viktigt att finnas på den arenan och på kåren har man därför börjat jobba med videos och podcasts exempelvis.

Rickard Carlsson, lovsångsledare, höjer stämningen med andlig bakgrundsmusik under familjekvällen.

Vill vara där människor är

Samuelssons pratar mycket om relevans och att vara där människor är. En gång i månaden anordnas brunch-gudstjänster. Sommartid kan det bli af­ter church, grillkvällar, strandhäng och annat. Och då med beach-flaggan i topp, vilket leder till frågor och samtal med förbipasserande.

Det finns också stort fokus på tillbed­jan, lovsång och att söka Gud. I våras kom en man till kåren och fick del av at­mosfären där.

— Han hade prövat alla droger i värl­den men det han kände här var bäst av alla. Han hade aldrig haft en sådan nyk­ter kick i hela sitt liv och sa att han bara vill ha det här nu, berättar Johanna.

— Det är bara den helige Ande som kan förvandla en människa så på djupet, av­slutar hon.

Text och foto: Teresia Jansson 

Fakta kåren i Halmstad

  • Startades: År 1887.
  • Utpost i Laholm som har 2 medarbetare.
  • Anställda: 2 kårledare, 1 social­konsulent, 1 familjekonsulent (2 i skrivande stund), 2 ungdomsled­are, 1 administratör/ekonom, 1 församlingsvärd.
  • Civilmedlemmar/soldater:  143 st.
  • Juniorsoldater: 15 st.
  • Gudstjänstbesökare: 70 i genomsnitt.
  • Övriga aktiviteter: After school, Frizon (för barn 6-12 år), ton­årsverksamhet, familjekvällar, kollon/läger, Celebrate Recovery, Öppen kyrka med andakt och tid för hjälpsökande, Alpha-kurs, podcast, fängelsebesök, smågrupper.

Artikeln publicerades i Stridsropet nr 4 - 2019

Publicerat: 2019-09-12Skriv ut