Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Hos oss är integration en ickefråga

”Frälsningsarmén i Borlänge är en plats dit alla är välkomna och där jag vågar påstå att alla faktiskt känner sig välkomna. För - integration är när viet blir större och viktigare än jaget. När min kärlek till dig är oberoende av kulturell bakgrund, tradition, ålder, sexualitet och språk – när min kärlek älskar och välkomnar, oavsett.” Läs Hanna Smedjegårds debattinlägg om integration.

Gemenskap runt fikabordet på Frälsningsarméns kår i Borlänge. Foto: Teresia Jansson

Haanna Smedjegård

Ålder, bakgrund, politisk uppfatt­ning, hudfärg, religiös övertygelse, et­nicitet, familjeförhållanden, sexualitet, modersmål, favoritmat är helt ointres­santa frågor när vi möts till gemenskap på Frälsningsarmén i Borlänge. Eller, nu ska jag rätta mig själv – favoritmat är faktiskt viktigt. Och religiös överty­gelse – självklart längtar jag efter att alla människor ska få möta den frihet och det hopp som jag har gjort i Gud, men oavsett om du delar min uppfattning el­ler inte så kommer vi förenas i att ”Fräl­sis” är vårt gemensamma vardagsrum där livet levs.

Vi är tillsammans

Jag vågar säga att just nu är vår för­samling en plats där integrationen är så naturlig att den inte benämns som just – integration. Vi arbetar inte med integra­tion. Frälsningsarmén i Borlänge är inte ett integrationsprojekt och har heller aldrig varit det. Vi är en plats dit alla är välkomna och där jag vågar påstå att alla faktiskt känner sig välkomna. Här behö­ver vi inte fundera på om vår verksamhet först och främst ska fokusera på integra­tion, barn- och ungdomsarbete, försam­lingsliv eller biståndsarbete. Vi är. I vårt innersta väsen bara är vi. Tillsammans.

Vad är integration?

Men om jag ändå ska försöka mig på att ge dig en bild av vad jag tänker om just integration så tänker jag så här;

  • Det är när vi vågar mötas mitt på broarna vi bygger istället för att sätta upp murar för att skydda vårt eget.
  • Det är när vi pratar med den som tycker annorlunda än vi själva.
  • Det är när vi vågar spegla vår Gudsbild i någon annans – utan rädsla för att min relation till Gud tar skada av det.
  • Det är att våga ifrågasätta varandra och att högt värdera olikheter.
  • Det är att prata, inte för att slå hål på den andres åsikter, utan för att det finns en längtan att göra sig förstådd.
  • Det är att lyssna, inte bara med ena örat – utan att verkligen vilja förstå.
  • Det är en sammansmältning av det som är jag och du.
  • Det är när viet blir större och viktigare än jaget.
  • När ditt liv blir viktigare än mitt eget.
  • När min kärlek till dig är oberoende av kulturell bakgrund, tradition, ålder, sexualitet och språk – när min kärlek älskar och väl­komnar, oavsett.

Ett samhälle där vi bara är vi - tillsammans

Den dagen längtar jag efter. Den dag då integrationen är en ickefråga. Den då vi inte längre behöver särskilda bidrag för att starta projekt som främjar inte­gration och motverkar segregering. Den då samtalet i de politiska rummen slutat använda integrationen som ett slagträ i debatten och kommande generationer ser ut som frågetecken när vi pratar om tider där integrationsproblem var på löpsedlarna. Jag kanske sticker ut hakan nu – men jag längtar efter ett samhälle som är en spegling av vår församling, där integration är en ickefråga. Ett samhälle där vi bara är vi. Tillsammans.

Text: Hanna Smedjegård, kårledare för Frälsnings­armén i Borlänge

Debattinlägget publicerades i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 2-2020

 

Publicerat: 2020-05-13Skriv ut