Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Hisingskåren - en trygg oas i oron

Många deltar i Hisingskårens olika verksamheter och varma gemenskap i ett av Göteborgs mest utsatta områden. Just där oro råder kanske Frälsningsarmén behövs allra mest för att bidra med frid, hopp och glädje, eller soppa, tvål och frälsning.

I de pittoreska kvarteren vid Kvilletorget ligger Hisingskåren i Göteborg. Där är Jan Jansson tillsammans med sin fru Susanne kårledare sedan fem år tillbaka. Några meter från den klargula byggnaden finns Kvilles pizzeria där en av områdets skottlossningar ägde rum för en tid sedan. Ett stenkast därifrån härjade även den stora diskoteksbranden hösten år 1998 som ledde till att 63 unga miste sina liv. Jan nämner att man varje onsdag samlas på kåren till bön för staden och området.

— Ofta känner personer i våra verksamheter folk som varit inblandade i händelser som dessa och som behöver prata om det, säger Susanne.

"Vi frågar dem vad de har för drömmar"

Just att räcka till för alla behov är en av utmaningarna som kårledare tycker både Jan och Susanne. De möter många människor som brottas och kämpar med olika svårigheter i livet och deras önskan är att kunna hjälpa långsiktigt, inte bara för stunden. Ett exempel på det är att alla som kommer till kåren för att få en matkasse eller annan ekonomisk hjälp behöver gå en kurs i hur man lägger upp en budget.

— Vi frågar dem vad de har för drömmar och hur de vill att deras liv ska se ut om några år. Och så ser vi hur vi kan vara med och stötta och hjälpa personer att göra förändringar istället för att bara ge en matkasse, säger Susanne.

— På så vis sätts tankar igång. En del har aldrig fått frågan eller ens tänkt att livet skulle kunna se annorlunda ut, fortsätter hon.

"Jag älskar människorna som är här"

Vad är då det bästa med att vara kårledare på Hisingen?

— Jag älskar människorna som är här, säger Jan.

— Ja, det är en sådan blandning av härliga människor och det är en väldigt positiv grundton som sitter i väggarna, fyller Susanne i.

Öppen förskola

Den känslan infinner sig snabbt när man kliver in i de öppna, ljusa och hemtrevliga lokalerna.

På tredje våningen finns kårens öppna förskola. Hit kommer mammor och pappor med sina barn måndag- och onsdagsförmiddagar. Här utbyts erfarenheter och tankar över en kopp kaffe samtidigt som barnen tumlar runt.

— Dessa stunder är värdefulla inte bara för barnen utan även för deras föräldrar, säger Susanne.

En varm gemenskap som ger energi

Den ombonade och mysiga cafélokalen eller gemenskapscentret på markplan slår upp portarna klockan nio varje vardagsmorgon. Sten-Åke hittade till kåren i början av åttiotalet då han också blev kristen. Livet har stundtals varit tufft men nu går han hit dagligen.

— Hisingskåren betyder mycket för mig. Den energi jag får i min bönegrupp och på söndagsmötena ger mig kraft för hela veckan, säger han.

Elisabeth har varit med i kåren länge och hon och ett kamratgäng brukar sitta vid just det bord hon har bänkat sig vid idag.

— Vi skrattar och tjötar och så är det ju god mat här också, tycker hon.

Caféet

Kocken Ann-Kristine står i köket och rör om i en stor gryta med kassler, ananas och paprika. Både hon och hennes medarbetare är klädda i röda rockar, huvudbonad och rutiga byxor. Omkring 70 matgäster per dag brukar komma. Det finns även matiga smörgåsar, kaffe och kakor för en billig peng. Längst in i caféet står Ella och stryker handdukar och kökspersonalens kläder, något hon har gjort varje måndag i 20 års tid. Det blomstrar om både hennes blus och uppseende.

— Det är trevligt att komma hit och träffa folk för man vill ju inte sitta hemma ensam, säger hon glatt.

"Jag är inte troende men jag har fått nya vänner här"

Eftersom det är just måndag så är det dagledigträff en trappa upp längst bak i kyrksalen där ett 15-tal damer och herrar har bänkat sig kring långbordet. Ingvar Lundkvist hänger på sig sitt dragspel och stämmer upp till sången "O store Gud" tillsammans med sin fru Kerstin. Paret är omsorgsofficerare och förutom fika läser man bibelord, dikter och ber. En av deltagarna är Lilly som hittade hit för ett par år sedan.

— Det är trevligt och en bra sammanhållning här. Jag kommer inte från något kristet hem men tron har kommit på äldre dagar, säger hon leende.

Ragnar har varit med på måndagsträffarna sedan ett år tillbaka.

— Jag är inte troende men jag gillar de fartiga sångerna de sjunger här och jag har fått nya vänner, påpekar han.

Sygruppen gör påsar som säljs i Myrornas butiker

Dagen efter är det lika mycket aktivitet i kårlokalerna. Ett par trappor upp står Åsa Göransson och klipper i färgglada tyger. Hon är arbetsledare för sygruppen som gör påsar som säljs i Myrornas butiker runt om i Sverige. Bakom en av symaskinerna sitter Nora från Jordanien.

— Det här är en bra miljö om man har varit arbetslös eller sjukskriven en längre tid. Det är ingen stress, man får lära sig i lugn och ro och de lyssnar på våra behov, säger hon.

Ahmad med ursprung från Syrien/Palestina ägnar sig för stunden åt att stryka.

— Det är bra här, jag trivs med alla och med platsen, säger han och ler stort.

Melodikryss och allsångsstund

I gemenskapscentret där Tina Råsberg är föreståndare är det varje tisdag melodikryss som följs av en allsångsstund och nu är lokalen nästan fullsatt. De flesta är pensionärer, andra ser ut att ha levt ett hårt liv. En hyfsat ung kille har armarna täckta av tatueringar. Även här bidrar Ingvar Lundkvist med toner från sitt dragspel medan kårmedlemmen Thomas kompar med sin elbas.

— Vad önskar ni för låt? ropar Ingvar och snart fylls lokalen av sång.

"Det jag behöver är att komma till Frälsningsarmén"

Gun kom av en händelse i kontakt med Frälsningsarmén efter att hennes man dog i cancer.

— När man har det svårt så vänder man sig till Gud och det kändes bättre och bättre när jag började besöka Frälsningsarmén. Människorna här är som en familj som man kan prata med, säger Gun entusiastiskt.

— Förr shoppade jag mycket men det gjorde mig bara lycklig i några minuter. Nu behöver jag inte det längre utan det jag behöver är att komma till Frälsningsarmén, fortsätter hon.

Mötena med dessa människor under de två dagarna ger känslan av att kåren verkligen lever upp till visionen:
"Vi vill att människor ska få höra om Jesus, möta Jesus, växa i sitt lärjungaskap och vi vill visa på Jesus genom allt det vi gör!" Hisingskåren erbjuder även bibel- respektive cafékvällar, liksom körsång och möjligheten att få spela i musikkår. I år är det dessutom 50-årsjubileum för kåren vilket kommer att firas i höst.

Fakta om Hisingskåren

  • Startades: år 1968 då två kårer slogs samman.
  • Anställda: 2 st kårledare, 1 st ansvarig för gemenskapscentret, 6 st kökspersonal, 1 st hjälp/stöd/samtal, 1 st administratör/ansvarig sygrupp, 2 st omsorgsofficerare, 1 st ungdomskonsulent, 1 st vaktmästare/musiker, 1 st körledare, 1 st kadett. Av dessa är några deltidsanställda eller har anställning med lönebidrag. Utöver detta arbetstränar/praktiserar ca 5-10 stycken med sömnad, vaktmästeri med mera.
  • Civilmedlemmar/soldater: 129 st
  • Juniorsoldater: 8 st

Text och foto : Teresia Jansson

Artikeln publicerades i Stridsropet nr 4 - 2018

Publicerat: 2018-09-20Skriv ut