Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Här känner sig alla välkomna

Frälsningsarméns kår i Trelleborg och Café Gnistan erbjuder gemenskap, samtal och ekonomisk hjälp. ”Här gör de inte skillnad på folk”, ”Man blir lugn av att vara här”, och ”Man kan äta hur mycket man vill för 35 kronor”, påpekar några av gästerna.

Bild 1: Gunbritt äter regelbundet lunch på Café Gnistan och delar den varma gemenskapen. Bild 2: Trelleborgs kår tornar upp sig i ett pittoreskt område med engelsk touch. Bild 3: Till vänster - Alla är välkomna till caféet. Sven-Erik, 83 år, är en av dem som varit med i kåren längst. Till höger- Lina är engagerad i flera av kårens aktiviteter. Foto: Teresia Jansson

Kristina Eklöf och Christer Nelander, bitr kårledare resp kårledare.

Frälsningsarméns ståtliga tegelbygg­nad tornar upp sig i centrala Trel­leborg i ett kvarter som påminner mycket om England. Det är en småregnig tisdag i september och jag samtalar med Christer Nelander, kårledare, och biträ­dande kårledare, Kristina Eklöf.

— Jag har alltid haft en längtan att ar­beta med människor och föra dem till tro. Det är underbart att få komma hit varje dag, säger Christer Nelander.

— Jag har aldrig varit på en kår där det händer så otroligt mycket, så jag är jätte­glad att få jobba här, säger Kristina Eklöf.

Fullsatt café

De pratar varmt om dem som kom­mer till Café Gnistan, som har öppet tisdag till fredag. Vid tolvtiden droppar det in folk i den ljusa lokalen, som har en behagligt grön färg på väggarna. Snart är de sex runda borden fullsatta av gäster, de flesta i pensionsåldern, och ett sorl av röster fyller rummet. Bakom en bänk i köket står Lena Nelander, socialarbetare och fru till kårledaren Christer. Hon ser­verar fläskpannkaka med sylt och rivna rotfrukter. Ett par av gästerna är Åsa och hennes halvchilenska pojkvän, Tage.

— Det är bra här för man får äta hur mycket man vill för 35 kronor, påpekar Åsa.

Både hon och pojkvännen är båda ar­betssökande och kommer regelbundet till Gnistan. Även om de inte är uttalat troende så menar Tage att religion sam­manför människor och på kåren finns en fin gemenskap tycker han.

— Och det är snälla och fina människor här, alla är välkomna och de gör inte skillnad på folk, påpekar Åsa.

Det är något man faktiskt lägger mär­ke till ganska snabbt när man blickar ut över den samlade skaran. En man har hå­ret uppsatt i tofs, stora ringar i öronen, röda glasögon och svart spetstopp. Vid ett annat bord sitter Lina, 74 år. En lock­ig kalufs omger det skäggiga ansiktet, hon bär en storblommig klänning, en väska i form av en nallebjörn och naglar­na är lackade i turkost. Lina är tystlåten och pratar otydligt men gärna.

— Jag tycker om sångerna här, det är därför jag kommer hit, säger hon.

Lina deltar även i öppna kören och i mu­sikverkstan där hon lär sig att spela tamburin.

”Att jag kom till Frälsningsarmén blev min räddning”

Anita har sedan 1 augusti ett nystarts­jobb på kåren då hon städar lokalerna men hon hjälper även till i caféet som volontär. Hon levde som hemlös tidigare men efter att hon hittade till Café Gnis­tan vände tillvaron. Hon blev erbjuden att bo i en av kårmedlemmarnas husvagn men nu bor Anita ett rum i en stuga vid en medarbetares hus. Hennes högerarm är tatuerad med budskapet: ”Lev enkelt, skratta ofta, älska innerligt.”

— När jag levde på gatan och pantade burkar så hade jag ingenting men man blir inte lyckligare för att man har en massa materiella saker. Det enda man verkligen behöver är tak över huvudet och kläder, menar Anita.

— Att jag kom till Frälsningsarmén blev min räddning. Här har jag min fa­milj bland personalen och gästerna, fort­sätter hon.

På nyårsdagen 2018 tog hon emot Je­sus i sitt hjärta och hon påpekar att hon numera har mer av både skratt och kär­lek i sitt liv.

Istället för att sitta ensam hemma

En av kårens äldsta medlemmar och den som varit med längst är Sven-Er­ik, 83 år. Han kommer ofta till Gnistan, även idag, och han har varit engagerad i en mängd aktiviteter under sina mer vitala dagar. Kårens nyaste tillskott är Agneta.

— Jag har kommit till caféet ett par år och jag gillar kamratskapen, att sjunga och att Frälsningsarmén hjälper dem som har det svårt, säger hon varmt.

Hon är sjukpensionär och äter lunch på kåren flera dagar i veckan. Hon har alltid haft en tro, och för något år sedan började vännerna, Inge och Gunbritt, föl­ja med henne till caféet.

— Det är bra att man kan äta och träf­fa folk här och slippa sitta hemma, säger Gunbritt.

”Vi har varken pengar, rum eller klä­der. Vi sover i en park”

Längst in i lokalen sitter Yumetov, 42 år, och Addi som är tio år äldre. De är från Bulgarien respektive Slovenien. De ser solsvedda ut, doftar öl och, speciellt Addi, saknar flera tänder. De har bara va­rit i Sverige en kort tid. Yumetov försöker förklara deras situation på en knackig tyska och med ett livligt kroppsspråk. Ett ord som upprepas och inte går att miss­tolka är ”katastrof.”

— Vi har varken pengar, rum eller klä­der. Vi sover i en park, säger han.

Här äter de gratis och flera av plaggen männen har på sig har de fått i second­handaffären bakom kyrksalen. Lisa Har­deland är ansvarig för butiken som är överbelamrad med skänkta kläder och prylar. Förtjänsten går till kårens sociala arbete. Många kommer dit även för att träffas och för att prata. Ofta är det barn­familjer och de med invandrarbakgrund.

— Vissa är ganska trasiga och jag får ha en del rådgivande samtal med dem, och så kan jag leda dem vidare till caféet och andakten där, säger Lisa Hardeland.

Andakten

När klockan har slagit två bänkar sig de som vill i kyrksalen som tar vid där cafélokalen slutar. Gästerna förses med sånghäften och Christer Nelander plock­ar fram gitarren medan Ann-Louise Alm­back sätter sig bakom pianot. Andakten inleds med ”Blott en dag.” Åsa och Tage har inte för vana att vara aktiva i de stun­derna men från bordet i caféet hänger de ändå med i det som händer.

— Det de gör nu får man aldrig på en restaurang, säger Tage.

— Man blir lugn och jag gillar texter­na, fortsätter han och gör en dämpande rörelse med händerna.

Brunch, vardagsgympa, studiecirklar med mera

Annat kåren erbjuder är brunch med frukost, vardagsgympa och andakt, och studiecirklar i kristen tro. Det sistnämn­da är viktigt eftersom det kommer en hel del nya till kåren och under det här årets första halvår har tio personer tagit emot Jesus och nio nya medlemmar har välkomnats.

— Många har ett stort andligt behov och de nyfrälsta har mycket frågor. De får en bibel och vi ber för dem, påpekar Christer Nelander.

— De får även en fadder i kåren, någon som bryr sig lite speciellt om dem, och vi erbjuder samtal med oss kårledare men också själavård, fyller Kristina Eklöf i.

Till After school kommer tonåringar som inte har någon direkt koppling till kåren i övrigt. En utmaning är annars att locka barn och unga dit då knappt någ­ra av kårens medlemmar själva har barn. Kårledarna har en del saker på idéstadium för att nå ut till den yngre målgruppen.

Tre gånger har kåren satt upp musika­ler. Hembesök, soppkök och evangelisa­tion på stan och grillkvällar sommartid är andra inslag. I december blir det en stor julfest. Förra året kom cirka 50 gäs­ter och främst Willys skänkte mat till ändamålet. Samtidigt kan man handla i basaren där pengarna som går till kårens sociala verksamhet. Det blir sång av öpp­na kören och besök av Trelleborgs Lucia. Under julkonserten med musikalartisten Linus Fagerström och Shirine Stjernfeldt delas det ut julmat till behövande. På äld­reboenden bjuds det på julsånger.

Fakta kåren i Trelleborg

  • Startades: År 1889.
  • Anställda: Kårledare: 2, Café Gnistan/Sociala centret: 3, Lokalvårdare (so­ciala centret): 1, ungdom/second hand: 1.
  • Civilmedlemmar/soldater: 68 st.
  • Juniorsoldater: 0 st.
  • Gudstjänstbesökare: Cirka 25 st.

Text och foto: Teresia Jansson

Artikeln finns publicerad i tidningen Stridsropet nr 5 - 2018

Publicerat: 2018-11-22Skriv ut