Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Haparanda - en kår som blivit nytt hem för många

Haparanda ligger på gränsen till Finland. Att vara en gränsstad påverkar allt i staden – även Frälsningsarmén. Att Haparanda, som är en utflyttningsort, från hösten 2015 och åren framåt tog emot många asylsökande har också satt sina spår. På Frälsningsarmén är verksamheten idag mångkulturell.

Major Maud Fennvik har varit kårledare i Haparanda sedan 2012 men lämnar nu över till löjtnant Daniel Lovén. Foto: Jonas Nimmersjö

I år är det ledarskifte på kåren (församlingen) i Haparanda. Vad det innebär för framtiden vet vi inte, men att de två ledarna, den avgående och den tillträdande, har fått gå parallellt är en välsignelse.

Major Maud Fennvik, som lämnar över kåren till löjtnant Daniel Lovén, har arbetat i Haparanda sedan 2012. Då var kåren en utpost till Luleå, där överstelöjtnant Britt-Marie Alm var kårledare.

— Jag blev erbjuden ett nytt förordnande av vår personalchef major Sonja Blomberg, i mellandagarna 2011–2012, berättar Maud Fennvik. Jag tyckte att det lät väldigt spännande med Luleå/Haparanda och tackade ja till kallelsen. Det har jag aldrig ångrat. Det har varit en spännande resa och väldigt olika under olika perioder.

Daniel Lovén flyttade med sin familj till Haparanda i slutet av juni 2019, och har nu tagit över som kårledare efter Maud Fennvik.

Spännande och utmanande när Sverige och Finland möts här

— Att bo så här nära ett annat land, på gränsen, det är spännande och en utmaning, säger Daniel Lovén. Att förstå alla olikheter, att det är två länder som möts, två territorier i Frälsningsarmén, två språk och två kulturer.

— Haparanda är inte en typiskt svensk stad och på samma sätt är Torneo inte en typiskt finsk stad. Mixen, närheten och utbytet mellan länderna under alla år, har skapat en egen unik region, som ger en form av egen gränsidentitet som varken är svensk eller finsk – utan ”på gränsen”.

Flyktingvågen 2015 har påverkat mycket

Verksamheten i Haparanda fick en ny start 2010 efter många års frånvaro. År 2015 kom flyktingvågen till Sverige och många flyktingar hamnade i Haparanda. Detta påverkade staden mycket och även Frälsningsarméns arbete. Det har också bidragit till att Frälsningsarmén vuxit. År 2016 blev Haparanda en egen kår. När Stridropet besöker Haparanda i mitten av september så har Maud Fennvik bara några veckor kvar på sin post.

— När vi hade mycket folk här så var det ofta 80 personer på samlingarna och fler än det, berättar hon. Men det är inte nu, det ligger bakåt i tiden, 2016 och så.

— Då var det mest nyanlända och asylsökande på våra samlingar och gudstjänster. Men efter att de stängde Cape East så var det många som blev flyttade till andra asylboenden på andra platser.

Cape East är ett lyxhotell vid Torne älv som på grund av brand i köket inte kunde hålla öppet för turister 2015. Den dåvarande ägaren, Roger Akelius, ville då att hotellet skulle bli en flyktingmottagning. Och det blev det också, efter samtal med myndigheter och kommunen. Nu har alla flyktingar lämnat hotellet och det ska snart åter öppnas som hotell och spa.

En otraditionell Frälsningsarmé-kår

— Det är en väldigt spännande kår, en mångkulturell kår, menar Daniel. Den är inte bara mångfacetterad vad gäller nationaliteter, utan även kyrkligt. Många som kommer har en karismatisk bakgrund, andra har en ortodox bakgrund, några har bakgrund i Laestadianerna. Det blir en spännande mångfald. Det är en väldigt otraditionell Frälsningsarmé-kår. Att hitta sin kristna hemvist i ett annat land kan vara en resa. Det märks att det inte är enkelt.

Medlemmarna i kåren, menar Daniel, har svårt att relatera till hornmusik, marscher och uniformer, men de har inte svårt att relatera till Frälsningsarméns uppdrag. Folk som kommer till kåren och blivit civilmedlemmar eller soldater har alla olika berättelser om varför de valt att gå dit. Många har kristen bakgrund, medan andra är konvertiter.

— Det är olika vägar, säger Maud Fennvik. Men det är härligt att se hur Gud verkar i våra tankar och i vår längtan.

Asylsökande kommer varje sommar

Flera av dem som fått stanna i Sverige stannar även kvar i Haparanda. Maud tycker det är bra för kommunen. Trots arbetslöshet råder det samtidigt också brist på arbetskraft. Många har dock flyttat till andra orter eller återvänt till sina egna länder. Men asylsökande kommer sedan dess varje sommar till förläggningen på Cape East för att stanna från juni till augusti. Ibland har det varit personer Maud känt igen, som varit där förut, men de flesta har varit nya. Många av dem har kommit till kåren på olika samlingar. De flesta har haft en kristen tro, men en helt annan kyrkotradition.

Bibelläsningen är på finska, svenska och urdu.

Svenska, finska, engelska och urdu

Idag måste arbetet på kåren återigen anpassas efter nya förhållanden och nya behov i staden. På kåren i Haparanda har man öppet varje måndag till onsdag och varje fredag mellan klockan nio och tre. Då har man något man kallar Centret, och samlas i kårens cafélokal. Man börjar med bibelläsning och bön klockan nio. Centret har även handarbets- och språkcafé.

Att Haparanda är en ort med många språk och kulturer gäller fortfarande och det är tydligt när man tittar sig omkring i kårlokalerna. Sångböckerna är tvåspråkiga på svenska och finska eller finns i två olika översättningar. Biblarna i hyllorna är på många olika språk. Informationslappar, programblad och annat är på minst två språk.

Vid bibelläsningen under onsdagsmorgonen lästes Bibeln på tre språk, svenska, finska och urdu. Var och en fick läsa på sitt eget språk om Guds stora gärningar. Därefter fördes samtalet på två språk, engelska och svenska. Därför tar allt lite längre tid. Daniel och Maud är måna om att alla ska hinna förstå och få allt översatt på ett språk de förstår.

Varannan tisdag klockan tolv till två är det Tisdagsträffen. När Stridsropet gör sitt besök pratar Lena Wickberg från Internationell utveckling på högkvarteret i Stockholm om Frälsningsarmén i Sveriges internationella arbete.

Vid onsdagkvällens möte kommer talaren från Finland och simultantolkas i lurarna till svenska. Många av besökarna den kvällen är från olika kyrkor i Finland.

Björn Juntti, från Kiruna, som för tillfället var i Haparanda, passade på att äta och värma sig efter Tisdagsträffen.

”Man ser på tid på olika sätt här.”

Att kåren i Haparanda inte är så traditionell märks också på att huvudgudstjänsten inte hålls på söndagar, utan på lördagar klockan tre. Det är en kvarleva från tiden då kåren var en utpost till Frälsningsarmén i Luleå och kårledaren kom till Haparanda på lördagar för att ha gudstjänst. Att besökare och medlemmar kommer från olika kulturer präglar samlingar och gudstjänster.

— Det är ju inte så att alla kommer en kvart innan och sitter ner och väntar, säger Daniel. Det är en ström av människor som kommer och går. Om vi börjar klockan tre så kan det komma in ett gäng halv fyra också. Det är lite flytande tider. Man ser på tid på olika sätt. Även utan flyktingvåg har Haparanda som ort stora sociala behov och ligger i en region med stora utmaningar, menar Daniel Lovén.

— Vårt uppdrag är att se helheten, exempelvis familjer som far illa, säger han. Nu när behoven ser annorlunda ut får vi ställa om och se om det finns andra vägar att gå. Det handlar inte om hur människor kan komma till oss utan om hur Frälsningsarmén kan komma in i familjer och deras situation.

Hjälp till de med ekonomiska problem

Smörgåsarna och fikat som serveras på centret säljs till självkostnadspris, men kostar inget för dem som inte har råd. Personer med ekonomiska problem kan dessutom ansöka om hjälp och då få presentkort på ICA eller Coop. På kåren har man också mycket kläder, som folk har skänkt, att dela ut till behövande. Till jul brukar företag och privatpersoner skänka leksaker som kåren kan dela ut som julklappar.

— Vi är glada och tacksamma för gåvor som skänks till oss, säger Daniel, men periodvis blir det mycket kläder och vi behöver av utrymmesskäl ge vidare dem till second hand-butiken PMU. Vi står just nu i ett skede där vi ser över hur vi kan utnyttja lokalen efter dagens behov, till exempel för barnverksamhet, samtal med mera.

"Vi är glada och tacksamma för gåvor som skänks till oss", säger Daniel Lovén. "Men periodvis blir det mycket kläder och vi behöver av utrymmesskäl ge vidare dem till second hand-butiken PMU. Vi står just nu i ett skede där vi ser över lokalen och hur vi kan utnyttja den efter dagens behov, till exempel för barnverksamhet, samtalsrum med mera."

När detta nummer av Stridropet trycks har Maud Fennvik hunnit lämna Haparanda och Daniel Lovén tagit över helt. Det är dags för ett nytt, yngre ledarskap i Haparanda, menar Maud Fennvik.

— Det har jag känt under minst ett års tid, säger hon. Jag orkar inte på samma sätt längre, det gör att jag är säker på att det är dags.

— Men personligt kan jag känna – hur ska jag klara av att lämna detta underbara Haparanda? Det har varit mitt paradis i mer än sju år. Det har varit min familj här i sju år. Jag är tacksam för är att det blivit den här multikulturella gemenskapen.

— Bara det är Guds vilja så blir det bra, säger hon.

Fakta Frälsningsarmén i Haparanda

  • Verksamhet: 1893–1919, 1920–1968. 2010 började arbetet i Haparanda igen, som utpost till Luleå. År 2016 blev det återigen en egen kår.
  • Medlemmar: 7 soldater, 18 civilmedlemmar, 2 juniorsoldater.
  • Gudstjänstbesökare: Varierar mellan 15 och 40. Normalfall 20 personer. Vid unika tillfällen 80 personer.
  • Språk vid gudstjänst och på samlingar: Svenska, finska, tornedalsfinska (meänkieli), urdu, farsi, tigrinska (tigrinja) och engelska.

Text och foto: Jonas Nimmersjö

Artikeln finns publicerad i tidningen Stridsropet nr 5 - 2019

Publicerat: 2020-01-09Skriv ut