Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

FA Bistånd i Västerås - ett nav för länets sociala arbete

I början av 1980-talet började Arne Nordberg med Frälsningsarmén Bistånd i garaget hemma i Västerås. De första åren skickades saker för att hjälpa till med ett projekt i Bolivia, med garaget som depå. Sedan dess har hjälpsändningar gått till många områden allt från närområdet till länder över hela världen.

Joje Alesand, platschef på FA Bistånd, tillsammans med Arne Nordberg, som började arbetet i sitt garage i början av 1980-talet. Foto: Jonas Nimmersjö

När muren föll i Europa 1989 börja­de Frälsningsarmén arbeta igen i Estland, Lettland och Litauen och då utvidgades arbetet med FA Bistånd.

— Vi samlade in kläder och hade en del exil-letter som kommit hit på 40-talet ef­ter kriget som hjälpte till. Och senare så körde jag över med en lastbil varje månad till Lettland, berättar Arne Nordberg.

Avtal med Landstinget

Arbetet blev mer och mer känt och en dag ringde hjälpmedelscentralen i Väs­terås till Frälsningsarmén och frågade om de kunde ta hand om alla rullstolar, rullatorer och andra hjälpmedel som de inte kunde använda. Det var helt fullt fungerande hjälpmedel som Röda Korset tidigare brukade få, men inte längre kun­de ta emot.

— Jag gjorde då lite research och fick reda på att det fanns stora behov av sådant inom Frälsningsarmén och på andra håll, både i Europa och i övriga världen, säger Arne. Så jag svarade till Landstinget att ”Frälsnings­arméns vänner” som arbetet hette på den tiden var redo att ta emot detta.

Det fanns redan ett samarbete med en arbetslöshetsorganisation där det fanns många män med yrkesskicklighet, men inga arbeten. Man fick tag på lokaler där man kunde engagera omkring 30 perso­ner som sedan fick arbeta med att renove­ra dessa hjälpmedel. Sedan dess har man avtal med Landstinget i Västmanland och får regelbundet material och utrust­ning som kan skickas till olika delar av världen.

Fältsjukhus från Försvarsmakten

När Sverige gjorde militära ned­skärningar och skulle avyttra flera av sina fältsjukhus ringde Försvarsmakten till Frälsningsarméns huvudkontor i Stock­holm för att fråga om man där var intres­serade av att ta emot dem.

— De hade fyra fältsjukhus och man kan säga att ett fältsjukhus är en massa järnvägsvagnar. Det fanns operationssa­lar, tält, sängar, syrgas, röntgenutrust­ning – ja, allt som behövs på ett modernt sjukhus, berättar Arne.

På Frälsningsarméns huvudkontor hänvisade man militären till Arne Nord­berg, som sedan hörde med det interna­tionella högkvarteret var det kunde fin­nas behov av fältsjukhus. Där sa de att man kunde se behov av ett, men också att de inte hade pengar att betala frakt för det. Arne lyckades få garantier från privatpersoner som sa att de kunde be­tala frakten på ett par miljoner kronor. Det är som sagt mycket som ingår i ett fältsjukhus. När han hade fått dessa ga­rantier tackade han ja till att ta emot ett fältsjukhus.

— Det här såg ut att vara det dummas­te beslut jag gjort i mitt liv, säger Arne. För jag hade inga kunskaper om hur ett sjukhus fungerar, men vår Herre vet ju vad han gör.

Skickades till Zambia och Indien

Några dagar senare ringde en kapten från Sollefteå. Bengt Rylander hade va­rit chef för all utbildning av ingenjörer på militärens fältsjukhus. Han frågade: ”Vad ska Frälsningsarmén med ett fält­sjukhus till?”

Bengt hade sett att Frälsningsarmén skulle få ett av fältsjukhusen och börjat bli orolig för det, det enda han visste om Frälsningsarmén var att det fanns två da­mer som stod med uniform och spelade gitarr på torget i Sollefteå. Men sedan frågade han Arne: ”Behöver du hjälp?”

Så Bengt Rylander och en annan in­genjör från militären kom ner till Väster­ås och gick igenom allt och det skickades så småningom till Frälsningsarméns Howard Hospital i Zimbabwe, till Chi­kankata Hospital i Zambia, Catherine Booth Hospital i Indien och många an­dra sjukhus.

Under åren har det blivit många olika saker som passerat FA Bistånd i Västerås, som 20 ton müsli till barn på en skola i Marocko, ambulanser och brandbilar, fle­ra sjukhus, hjälpmedel och mycket annan sjukhusutrustning. I dag är det inte bara Region Västmanland som har avtal med FA Bistånd utan även Sörmland och Dalar­na, berättar Arne som sedan några år tillba­ka gått i pension men som fortfarande har stort hjärta för arbetet på FA Bistånd.

När Nasir Keshtkarbousheri har lagat en punktering på en rullstol vet han att hans arbete varit till hjälp för andra.

Alla som jobbar på FA Bistånd engagerar sig när det är dags för en hjälpsändning.

Mat från ICAs centrallager

FA Bistånd har också avtal med ICAs centrallager i Västerås och får mycket mat och andra torrvaror därifrån. Men det är inte bara behövande i andra länder som får del av hjälpen från FA Bistånd. Maten som kommer från ICA används i Frälsningsarméns sociala arbete i Sve­rige och de närliggande kårerna skickar regelbundet någon till Västerås för att hämta det de behöver för att ge vidare till hjälpsökande på sin ort.

Alternativt åker en bil från FA Bistånd till de platser som behöver mat. FA Bistånd är också en depå för Frälsningsarméns second hand­kedja Myrorna och tömmer för Myrornas räkning insamlingsboxar på flera orter i närområdet. Boxarna töms och en grovs­ortering görs innan de skickas vidare till Myrornas sortering i Sätra.

FA Bistånd drivs av Frälsningsarméns kår (församling) i Västerås och har nu en stor lokal som Frälsningsarmén köpt i ett industriområde i Västerås. Här är nume­ra Joje Alesand platschef. Joje har varit anställd på FA Bistånd i drygt ett år och började som arbetsledare men är numera även platschef.

— Jag sökte tjänsten utifrån mitt hjär­ta för människor och en önskan att göra skillnad i världen, säger Joje Alesand. I maj fick jag frågan om att ta ett helhetsansvar som platschef, vilket jag såg som en jätteutmaning men också mycket spännande.

Det finns mycket att göra på FA Bi­stånd och man har ofta behov av arbeta­re. Joje brinner för att hjälpa människor, att se deras starka sidor och hjälpa dem att utvecklas. På FA Bistånd arbetar folk från alla möjliga håll, några arbetstränar, några kommer från kriminalvården och gör samhällstjänst och så har de daglig verksamhet, för folk med olika svårighe­ter, som får komma dit och arbeta några timmar. Arbetsuppgifterna anpassas ef­ter individen.

FA Bistånd har nio anställ­da varav åtta har lönebidrag. Sedan är det 15 personer som är volontärer, kommer från daglig verksamhet eller kriminalvår­den. På FA Bistånd arbetar också en med­icintekniker 20 timmar i månaden som är anställd av Region Västmanland. Hans uppgifter är att se till att all medicinsk utrustning fungerar som den ska innan den skickas vidare.

Sven Lindgren är anställd av Region Västmanland på 20 timmar i månaden för att kontrollera att den medicinska utrustningen fungerar. Det är mycket att göra och det blir ofta mer än 20 timmar.

Joje avslöjar att det finns många dröm­mar för att utveckla verksamheten på FA Bistånd, och menar då inte själva upp­draget för FA Bistånd i sig utan mer att kunna utnyttja lokalerna även för Fräls­ningsarméns uppdrag i staden. Kårloka­len ligger mitt i centrum, vilket passar en del, men inte alla. Det industriområde som FA Bistånd finns i ligger nära Bäck­by, ett stort bostadsområde med folk som kan ha nytta av språkkafé, läxhjälp och mötesverksamhet i närområdet. Ut­rymme finns så det räcker för det. Tidiga­re har man haft cykelträning för kvinnor på ytorna utanför själva byggnaden.

— Många kvinnor hade sökt arbete i hemsjukvården och många i hemsjukvår­den cyklar till klienterna. Men eftersom flera av kvinnorna inte kunde cykla, så kunde de inte få något jobb, berättar Joje.

Det finns många vinster för sam­hället och miljön i världen att återanvän­da dyr medicinsk utrustning, menar Joje Alesand. Landstingen som har avtal med FA Bistånd säger han ser det som en win-win och berättar att Region Västman­land till och med har en person som är anställd för att sitta på FA Bistånd och kontrollera att utrustningen fungerar. Under våren 2020 när coronapandemin var som störst kunde FA Bistånd hjäl­pa regionerna. Man hade ett stort antal sjukhussängar som var planerade att skickas utomlands men som inte kunde skickas på grund av pandemin. Då kunde FA Bistånd istället ge sjukhusen i Sverige det de behövde.

När det gäller mat så har man i nor­malläget inga kylvaror i depån. Men Joje Alesand berättar att före förra julen så ringde en åkare och berättade att han tap­pat en lastpall med risgrynsgröt, 500 kilo. Åkaren hade fått order att åka med allt till tippen, men tyckte det var synd att slänga mat som det inte var något fel på. Denna gröt tog FA Bistånd hand om och den hamnade på julbord för behövande på Frälsningsarméns kårer i närområdet.

Text och foto: Jonas Nimmersjö

Artikeln är publicerad i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 5 - 2020

Publicerat: 2020-12-09Skriv ut