Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Centret som hjälpt tusentals asylsökande kvinnor 25-årsjubilerar

Hjälp, stöd, kunskap, vänner och en skjuts in i det svenska samhället. Det har Frälsningsarméns kvinnocenter i Akalla erbjudit tusentals kvinnor under 25 års tid. Centret har haft besök av H.M. Konungen och initiativtagaren har fått Nelson Mandela-pris. Många vittnar om vad tiden på centret har betytt för dem. I veckan hölls ett mindre firande och förhoppningsvis blir det ett större utomhus i sommar.

År 2014 tilldelades Ann-Christine Holten, som startade kvinnocentret i Akalla, Stockholms stads Nelson Mandela-pris för sina insatser med kvinnocentret. Det årliga priset belönar och uppmärksammar goda exempel i arbetet för en mer integrerad stad.

Frälsningsarméns kvinnocenter i Akalla fyller 25 år fredag 12 mars. Det är en plats som välkomnar asylsökande vuxna kvinnor att lära sig om det svenska språket och samhället. Detta genom studiematerialet ”Lär känna Sverige och lär dig svenska” som lanserades förra året. Kursen hålls på olika nivåer med tre tillfällen per vecka.

— Att bli isolerad och inte hitta sin plats i ett nytt land är svårt och där har Frälsningsarmén i Akalla på olika sätt hjälpt kvinnorna att bli starka, säger Jenny Alm, verksamhetschef sedan fem år tillbaka.

— De har hittat styrkan i att lära sig om hur Sverige fungerar och genom det bli tryggare här, de har lärt sig svenska som är nyckeln till integration, och de har vuxit som föräldrar och kan känna sig trygga att vara det i Sverige, fortsätter hon.

Fokus på utbildning i språk och samhälle

Hon har under sin tid på centret mött omkring 200 kvinnor per år. Dessa har fått nya kontakter och väninnor som har kunnat stötta och hjälpa varandra genom asyltiden.

— Några har sagt att kvinnocentret är som deras hem här i Sverige som man kommer till varje dag, säger Jenny Alm.

— Vi är så tacksamma för det vi har kunnat hjälpa till med men också för det vi fått i gemenskapen med alla kvinnor från hela världen, fortsätter hon. 

Jenny Alm påpekar att man anpassar sig efter tiden och rådande behov och kvinnorna tillfrågas vad de vill ha för aktiviteter på centret. Utbudet har därför sett lite olika ut över tid och nu är det fokus på utbildning i just språk och samhälle.

— Jag älskar att se när kvinnorna får lära sig saker de inte har gjort i hemlandet. När någon lär sig cykla eller åka skidor och att höra dessa skratt, det är helt magiskt. Det är förlösande för dem då de för en stund glömmer bort asylprocessen och sina sorger, säger Jenny Alm.

— Det är också lycka när någon får uppehållstillstånd, hittar ett jobb och förstår svenska. Att arbeta med detta är väldigt berikande för man får så mycket tillbaka, fortsätter hon.

Det svåraste tycker hon är att möta papperslösa eller när det inte finns resurser nog att täcka behoven som finns bland dessa kvinnor. Ibland kan det vara så många gäster samtidigt att det också blir svårare att hjälpa alla. Men pandemin har bidragit till att det blir mer tid för varje enskild person, något Jenny Alm ser som positivt mitt i allt.

"Det är lycka när någon får uppehållstillstånd, hittar ett jobb och förstår svenska", säger Jenny Alm, verksamhetschef på kvinnocentret.

Hur kvinnocentret startade

Just att låta besökarna bestämma innehållet var något som även Ann Christine Holten var noga med på sin tid. Hon var nämligen den som fick uppgiften att starta Akalla kvinnocenter i Frälsningsarméns regi. Detta efter att stadsdelsnämnden sett behovet av att göra något för invånarna i Järvaområdet, i synnerhet kvinnorna.

Ann-Christine Holten berättar om när hon besökte Akalla under hösten 1995 och när hon promenerade längs Sibeliusgången såg hon den fyrkantiga sockerbitsliknande byggnaden mellan höghusen. Där hängde en lapp undertecknad Svenska Bostäder med texten: ”Har du idéer så har vi lokaler.”

— Och när jag kom in och såg de elva rummen kände jag direkt att det här stället skulle vi kunna ha. För om man ska bryta isolering är det inte främst en stor kyrkolokal som behövs utan små utrymmen som kan göras om till olika grupprum. Det var en otrolig känsla, utbrister Ann-Christine Holten.

Kvinnorna blev äntligen sedda

Så den 12 mars året därpå fick hon nycklarna i handen. Vid ingången satte hon upp en skylt och välkomnade människor in för att berätta vad de önskade ha för verksamhet där. Både män och kvinnor kom dit och fikade och det skänktes möbler och leksaker från olika håll. Men snart blev det tydligt att kvinnorna behövde ha stället för sig själva.

— Jag märkte att när en kvinna hade sin man med sig så pratade bara han medan frun var tyst och jag hörde män säga att om det fanns andra män i lokalen så kunde inte deras fruar vara där, säger hon.

Hon fick även höra att många caféer i omnejden var fyllda av enbart män. Omgivningen informerades därför om att stället skulle rikta sig specifikt till kvinnor och deras barn och inom några veckor samlades en skara på 20-30 besökare per dag.

— När jag berättade om syftet var det som om jag såg hur kvinnorna kände: ”Åh, det är någon som ser oss!” En som kom från Iran hade suttit isolerad hemma i Husby i åtta år, säger Ann-Christine Holten.

Barnen och ungdomarna

Verksamheten formades nu utefter kvinnornas önskemål då någon ville lära sig laga sina kläder och någon annan att baka. Man etablerade kontakter med olika myndigheter för att underlätta för kvinnorna att ta sig framåt i samhället. En pensionerad lärarinna frågade om hon kunde hjälpa till och så kom språkundervisningen igång. Vissa efterfrågade gudstjänster och andra ville lära känna Stockholm så det blev många utflykter. Det anordnades sommarlovskul för barnen och läger för mammor och deras små och efter en tid såg man även behovet av ett likadant läger för ensamma pappor med barn. Dessa barn fortsatte sedan att komma till centret, en del ända fram till studenten.

— När det var som mest hade vi en grupp på 64 ungdomar och de ville inte sluta, säger Ann-Christine Holten.

”Att få se dessa unga i ledarfunktioner nu är helt otroligt”

Själv gick hon i pension år 2014 men hon berättar att det i julas ringde en tjej med eritreanska rötter som kommit till centret när hon var ung, precis som hennes mor. De hade tänkt på Ann-Christine och undrade hur hon hade det och nu ville de bjuda henne på middag. När hon kom till dem så satt det ett 20-tal ungdomar i 20-25-årsåldern och väntade på henne.

— Och jag kände ju alla deras mammor från förr, jag kunde inte tro att det var sant!, utropar Ann-Christine Holten engagerat.

De bjöd henne på julmat och hade köpt klappar åt henne och så pratades det minnen förstås. Ungdomarna var nu utbildade socionomer, lärare, sjuksköterskor och någon var kriminolog. Killarna som haft ett något ovårdat språk när de först kom till centret var nu vältaliga och en av dem som varit lite stökig som ung sa: ”Vi förstod inte hur bra det var för oss att gå till centret i Akalla när vi var små men nu fattar vi så vi vill tacka dig.”

— Jag började nästan gråta och det gjorde även ungdomarna, säger Ann-Christine Holten.

— Ibland gjorde vi något extra för den som behövde och jag tror att genom det har vi vunnit människor som har blivit verkliga samhällsmedborgare. Att få se dessa unga i ledarfunktioner nu är helt otroligt! Det är en sådan lycka för mig idag som pensionär, säger Ann-Christine Holten med eftertryck.

Tilldelats Nelson Mandela-priset och haft besök av H.M. Konungen

H.M. Konungen besökte våren under 2017 Frälsningsarméns kvinnocenter i Akalla, Stockholm. Foto: Jonas Nimmersjö

Hon uppskattar att hon mött omkring 7000 kvinnor under tiden på centret och det är många av dem som kommit ut i arbete efteråt. Majoriteten av mammorna till dem som bjöd på middagen arbetar idag inom vården eller förskolan. Året innan Ann-Christine Holten gick i pension tilldelades hon Stockholms stads Nelson Mandela-pris för sina insatser med kvinnocentret. Det årliga priset belönar och uppmärksammar goda exempel i arbetet för en mer integrerad stad.

— Det känns kul att de såg vad man gjorde. Det är verkligen roligt att ha fått vara med om detta, säger hon.

Akalla kvinnocenter har under åren haft påhälsning av ett flertal politiker och många utlandsdelegationer. Våren 2017 var till och med H.M. Konungen där.

25 år av tjänst för Gud och medmänniskor

I tisdags samlades personalen och några volontärer för ett enkelt jubileumsfirande. Det blev tårta och centret fick ett 25-årsdiplom från Frälsningsarméns högsta ledare i Sverige för: ”25 år av tjänst för Gud och medmänniskor”. Personalen delade även med sig av sina bästa minnen från tiden de varit på centret.

— Någon sa att den tycker om att passa kvinnornas barn, någon att den har uppskattat gudstjänsterna och en annan nämnde att det bästa som hänt är att den tidigare hade velat ta sitt liv men trots det lever idag, säger Jenny Alm.

Om inte pandemirestriktionerna sätter stopp så planeras ett större utomhusfirande i sommar. Då är alla välkomna och det blir en möjlighet för kvinnor som kommit till centret tidigare år att mötas igen.

Centret håller vanligtvis öppet samtliga vardagar och den som behöver tala med kurator eller själavårdare kan boka tid för det där. Det hålls även lunchbön. På senare tid har det bedrivits en del distansstudier för kvinnorna. Fyra gånger per år blir det resor till Idre i ett samarbete med Svenska Kyrkan där. På så vis får deltagarna komma iväg och se något nytt och uppleva Sveriges alla årstider.

Text: Teresia Jansson

Publicerat: 2021-03-12Skriv ut