Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

”Det här natthärbärget behövs verkligen!”

Mörkret har sänkt sig över Liljeholmens centrum denna onsdag kväll i mars. Det är nollgradigt och Nybohovsbacken ett stenkast därifrån är bitvis täckt av snö. Uppe på krönet är stadshotellet inhyst och dit välkomnar Frälsningsarmén numera EU-migranter som behöver nattlogi. De som inte får en sovplats där tillbringar nätterna ute på marken, gatan eller i parken.

Bakom en plastskärm står Calle Frändh och prickar av gästerna som kommer till härbärget.

Sedan 18 januari förfogar Frälsningsarmén över 14 rum med 35 sängplatser i Liljeholmens stadshotell. Dessa är avsedda för EU-migranter och tredjelandsmedborgare. Uppdraget kommer från Stockholms stad då man i boenden för målgruppen under hösten inte kunnat ge tak över huvudet för alla som behövde det.

Magdi Asaad, samordnare, har en vänlig och brun, varm blick. Håret är kortsnaggat och de mörkblå glasögonbågarna matchar skjortan. Han visar runt i den blågrå, för tillfället tomma, korridoren. Innanför de sifferförsedda dörrarna finns rummen med tillhörande dusch och toalett. Mörka våningssängar i stål, en eller två per rum, står bäddade åt kvällens gäster.

— Ibland kommer hela familjer och de är väldigt glada över att vi låter dem bo tillsammans. Vi vill respektera deras privatliv och det känns viktigt att skapa en bra atmosfär för dem här, säger Magdi leende.                                        

”Vi försöker göra deras liv bättre”

Hans lite halvknackiga svenska övergår snart i engelska. Magdi kom till Sverige som missionär från Egypten för sju år sedan och han har bland annat jobbat på Frälsningsarméns EU-center vid Fridhemsplan i tre år. Så han är van vid klientelet här.

— Det viktigaste för mig är att visa att vi finns här för dem som kommer, att de inte är ensamma och att vi försöker göra vad vi kan för att göra deras liv bättre, säger Magdi engagerat.

— Därför gillar jag också hur Frälsningsarmén jobbar; att inte bara möta de fysiska behoven utan också försöka skapa förändring och förvandling i livet, fortsätter han.

Gästerna får hämta sina sovbiljetter under dagen i Korskyrkan mitt i stan. De får nattlogi fem nätter åt gången, sedan får de avstå två dygn till förmån för någon annan. Vid uppstarten av härbärget gick allting väldigt fort då det kändes viktigt att öppna just det datum man gått ut med. Så på öppningsdagen hade man bara fått i ordning 16 platser men det dröjde inte länge förrän det var näst intill full beläggning om nätterna. Mestadels går allting lugnt till men det händer att gäster är alkoholpåverkade och lite stökiga och vid några tillfällen har man fått tillkalla polis.

"Det viktigaste för mig är att visa att vi finns här för dem som kommer, att de inte är ensamma och att vi försöker göra vad vi kan för att göra deras liv bättre", säger Magdi, samordnare på härbärget. .

Ikväll ansluter två killar och tre tjejer från den fem månader långa bibelskolan Ungdom Med Uppgift, UMU. De håller annars till i Linköping men är nu inne i en så kallad outreach-period då de möter människor i olika sammanhang.  Då Magdi varit missionär inom UMU är han bekant med en av dem som är här ikväll. Aniek, 18 år, kommer från Holland. Hon lyser upp rummet med sin knallgula tröja och morotsfärgade hår.

— Vi är här för att ge ut till andra vad vi själva har lärt oss och vi vill ge Guds kärlek till alla, även till de hemlösa som man kanske bara går förbi på gatan annars. Vi vill få dem att känna sig sedda, förklarar hon på engelska.

Två ur personalstyrkan har också dykt upp och alla samlas i det lilla kombinerade köket/kontoret. Jorge Gallardo, kaplan, brukar vara här på just onsdagar. Han är kortväxt och talar med spansk brytning när han leder gruppen i bön inför kvällen. I handen håller han en liten gideonitbibel på rumänska språket. Sådana kommer han ge till dem som vill ta emot.

— Ikväll tänkte jag göra någonting jag aldrig gjort förut. Jag har försökt lära mig två bibelverser från Johannesevangeliet i den här. Jag kommer läsa dem för någon gäst och se om jag uttalar det hela rätt, säger han och skiner som solen.

De flesta gästerna kommer från Rumänien

Ungdomarna sprider ut sig på olika poster för nu har klockan blivit 19 och då börjar gästerna droppa in; män och kvinnor i varierande ålder men inga barn. De flesta är från Rumänien. Ganska vanligt är det även med folk från Polen och Ukraina samt afrikanska länder som Nigeria och Ghana men då har de ofta sökt asyl via Spanien eller Italien. Flera bär sina tillhörigheter i blå plastbagar från IKEA. Kvinnorna har färgglada kläder i lager på lager och sjal runt huvudet. Bakom en plastskärm står Calle Frändh och prickar av dem och tar betalt, tio kronor per person. Han har tidigare arbetat på lager och som dörrvakt men det senaste året inom Frälsningsarméns boenden.

— Det här är ganska annorlunda mot tidigare arbetsmiljöer men kul och intressant och man träffar många olika människor, menar han på.

Saban, 19 år, kom hit från Rumänien för ett par år sedan. Han drar bak den vinröda huvan och tar av sig den stickade mössan. Här har han spenderat nätter förut men många gånger sover han ute på gatan, även vintertid.

— Men hemma hade jag inga pengar och inget jobb så vad skulle jag göra där?, frågar han retoriskt och lite uppgivet.

Han berättar att han har körkort och han skulle gärna vara chaufför eller restaurangbiträde men han behärskar endast knapphändig svenska, vilket gör det svårt för honom. Om dagarna samlar han pantburkar för att få ihop en slant till mat. Det blir inte många tior per dag men ändå lyckas han spara lite så att han kan skicka pengar till familjen ibland, några hundralappar åt gången.

— Jag har fyra barn hemma, säger han och visar en blomprydd bild i telefonen på en bedårande och tillsynes välmående liten pojke i vit skjorta.

— Jag vill bara jobba, understryker han allvarsamt och påpekar att han nu vill ta en dusch.

Få av besökarna kan svenska eller engelska, däremot pratar en del spanska, italienska eller turkiska. Men Jorge har hamnat i samtal med en kvinna med blommig sjal och passar på att få sina språkkunskaper utvärderade. Han läser ur Bibeln och de skrattar och skojar.

— Hon tyckte att det var bra, säger Jorge förnöjsamt och ler stort.

Sover ibland i en park

Rumänska Samir, 21 år, har varit i Sverige i hela sju år så han har tagit till sig svenskan riktigt bra. Han delar rum med tre gladlynta tjejer; Luminita, Marchica och hennes syster. De två förstnämnda har likadana ankellånga kjolar, den ena röd och den andra lila. De är båda Samirs flickvänner som han har barn tillsammans med. Den ena kom han hit med och den andra träffade han här.

— Det går jättebra, en sover där och en där, säger han och pekar på två av bäddarna i våningssängarna.

Tjejerna sitter och tigger pengar på dagarna men enligt Samir får de inte in mer än 50-100 kronor per dag. Själv gör han lite jobb för Tip tap som är en slags taxitjänst för prylar som exempelvis behöver köras till en återvinningsstation. Barnen är hemma i Rumänien med Samirs mor och dit skickar han pengar regelbundet.

— Barnen måste ha mat och det behövs el och vatten till huset, påpekar han.

När han inte sover här tillbringar han nätterna på en madrass i någon park.

— Men vid fyra på morgonen går jag upp och springer för då fryser jag. Sen vid sju går jag in och värmer mig någonstans och dricker kaffe, på Ica till exempel, förklarar Samir.

Ute i korridoren försöker ett par kvinnor förstå sig på mikrougnarna för att värma upp sin medhavda mat. De som vill får annars en låda med färdigmat skänkt av Stockholms stad. Härbärget får en leverans med 200 sådana matportioner i veckan. Det finns inget gemensamt utrymme här så de flesta slinker in på sina rum ganska snart för att äta, duscha och installera sig.

Gabriel undervisar ibland på UMU men läser annars på KTH. Han bär den internationella rörelsens luvtröja i vinrött där YWAM står för Youth With A Mission. Ryggen är täckt av texten: ”KNOW GOD AND MAKE HIM KNOWN”. Gabriel behärskar spanska språket, vilket underlättar i kontakten med gästerna, och dessutom har han gett bort fem biblar ikväll.

— Ett par gäster var pingstvänner och när andra såg att de fick biblar ville de också ha. De var så glada så det känns kul, säger han glatt.

”Det här natthärbärget behövs”

Som det ser ut nu kommer härbärget hålla öppet till slutet av april, möjligen en bit in i maj men slutdatum är inte riktigt satt än. Magdi påpekar att om det blir en permanent verksamhet så behövs det nya lokaler med mer utrymme för både personal och boende, en matsal och ett tv-rum för gästerna exempelvis och möjlighet att tvätta kläder. Men tacksamheten är stor över att det gått att få till den här lösningen så pass snabbt.

— Det här natthärbärget behövs, inte bara för att skydda människor från kyla, utan också för att vi har en pandemi. Bor man på gatan är det inte så lätt att sköta hygienen och hålla sig ren, menar Magdi.

— Och det känns viktigt att det här stället finns kvar för vi vet aldrig när pandemin tar slut och det verkar som om livet aldrig kommer bli detsamma som innan, fortsätter han.

Två av de 34 personerna som stod på gästlistan har inte dykt upp fastän klockan passerat 21. Vid 22 kommer dörrarna stängas och en timme senare ska det vara tyst och lugnt i huset. De brukar vara två i personalen på plats när gästerna kommer och sedan stannar en av dem för att hålla koll under natten. Calle blir den som tar nattpasset den här gången och klockan 6 ringer väckarklockan. Då har de boende en timme på sig att vakna till, äta frukost och ge sig ut på stan igen på jakt efter jobb, pantburkar eller annat som ger pengar, mat och tak över huvudet inför nästa natt.

Text och foto: Teresia Jansson

Hjälp en person i utsatthet

Swisha här

Exempel på hur din gåva hjälper

  • 50 kr - Ger en matkasse med bröd, frukt och två konserver
  • 80 kr - Ger sängkläder för en natt
  • 100 kr - Ger mössa och vantar
  • 250 kr - Ger en varm jacka

swishbild.jpg Swisha till 900 48 05

vårt arbete för utsatta Våra sociala center, akut- och stödboenden 

Publicerat: 2021-04-07Skriv ut