Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Äldre bjöds på Dala-resa

Sedan några år tillbaka har Frälsningsarméns öppna sociala verksamhet arrangerat resor för pensionärer boende i stor-Stockholm.

Resan gick till Svenska Kyrkans Stiftsgård i Rättvik och vi såg alla fram mot att få uppleva ett riktigt, traditionellt midsommarfirande i Dalarna. Totalt var vi 44 personer och stämningen var hög när vi klev på bussen utanför Vasakåren. Var och en fick en personlig mapp med ett detaljerat program för varje dag vilket gjorde att deltagarna hela tiden visste vad som väntade.

Ett fantastiskt läge vid Siljans strand

Stiftsgården i Rättvik har ett fantastiskt läge vid Siljans strand mellan Rättviks kyrka och hembygdsgården. Stiftsgården har genom åren etablerat en samverkan med socialförvaltningar, försäkringskassan, kvinnojourer och andra organ för att erbjuda plats för människor med olika sociala behov.

Efter att vi fått våra rum och ätit en god middag samlades vi i vårt konferensrum och fick veta lite historia om Stiftsgården av prästen Anders Åkerlund. Anders är en eftertraktad talare och fortfarande, vid 74 års ålder, nyfiken på livet. Med en stabil Gudstro i grunden är han känd som mannen som berör och väcker nyfikenhet. Han prästvigdes 1965 och har bland annat tjänstgjort i Tanzania och Sydafrika.

Utflykt till Nusnäs, "Dalahästens hem"

Efter en god natts sömn var det dags för torsdagens utfärd till Nusnäs. Nusnäs är en by med riktigt gamla anor och idag har byn runt 400 hushåll. Det finns många företagare och mest känt är Dalahästen som produceras här i stor skala. Men här hittar man även fina träskor, vackra smidesarbeten och mycket annat.

Midsommarafton med dans och parad

Så blev det midsommarafton och nu följde vi Stiftsgårdens program. Vi var med och plockade blommor, vi band kransar och klädde majstången tillsammans med de konfirmander som hade läger på gården. De äldre som orkade var med de yngre och dansade små grodorna, skära, skära havre och det fick bli dagens gympapass! Att de äldre behövdes bevisades när någon bad "snälla, ni som kan de här danserna, kan inte ni visa oss". Och visst ville vi det! Till gitarr- och fiol-ackompanjemang lärde vi de yngre de traditionella ringdanserna och så dansade vi vidare tills vi inte orkade mer.

Nu var det dags för midsommarparaden! Tillsammans med många andra turister stod vi vid vägkanten och såg hur fanbärararna kom först, tätt följda av kvinnor och män i sina vackra daladräkter, bärandes på långa, långa lövgirlanger, stora lövklädda ringar som väl på plats skulle lindas om den nu nakna midsommarstången. Musiken från fiolerna ljöd ut över bygden och de allra äldsta och de allra yngsta fick sitta på vagnar som drogs av hästar. En ungdomskör från USA besökte Sverige och på kvällen fick vi lyssna till dem i Enhetens kapell.

För de av oss som aldrig varit med om ett midsommarfirande i Dalarna fick vi nu uppleva "allt". Efter frukost och andakt gick vi upp till kyrkan för att delta i gudstjänsten där. Vi var i god tid och fick se hur kyrkbåtarna traditionsenligt kom över Siljan och lade till nedanför kyrkan vid kyrkstallarna. Midsommardagens utfärd gick till hantverksbyn i Tällberg. Att åka genom de olika byarna, se det vackra landskapet och – som på Stiftsgården – blicka ut över Siljan och se kyrkans siluett i solnedgången, då kan man inte annat än sjunga med sångförfattaren "Då kan jag ej tvivla, då måste jag tro. Det är Herren som har skapat vår jord." (Roland Utbult)

Har man trevligt går dagarna fort och nu var det redan lördag och den sista kvällen tillsammans. Ann-Marie och Conny Sjöblom ansvarade för kvällens program och vi fick lyssna till härliga solo- och duettsånger. Dessutom berättade Ann-Marie om människor de mött. Människor från olika delar av världen, en del boendes i Sverige men också några som de träffat på sina utlandsresor. Efter söndagens frukost och andakt kom den stora bussen och hämtade oss för att ta oss tillbaka till Stockholm.

Positiv stämning trots kallt väder

Trots det kalla vädret hördes bara positiva kommentarer från deltagarna. Trots att många nått en hög ålder, den äldsta var 99 år, trots att många måste ha en rullator och trots att det kan vara nog så jobbigt att komma upp i en hög minibuss så var det idel soliga leenden och många hjälpsamma händer till de som behövde ett handtag.

Vi tackar ledarna på Elisabetgården för ett fantastiskt arrangemang och vi tackar Gud för Hans välsignelser och Hans beskydd över oss!

Kristina Strömqvist

Stöd vårt arbete för äldre

Skriv ut