Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

"Mina sår ger mig erfarenhet"

Mikael Hedström har bokstavligen gått från mörker till ljus flera gånger under sin livsvandring, då en stor del av hans liv präglats av missbruk och kriminalitet. Idag arbetar han med socialt arbete inom Frälsningsarmén och hjälper andra att förändra sina liv.

Från tjänst på behandlingshemmet Kurön började Mikael Hedström i september arbeta på Halvvägshuset i Ropsten, båda i Frälsningsarméns regi. Foto: Jonas Nimmersjö

Droger, kriminalitet och fängelse har präglat 58−åriga Mikael Hed­ströms tillvaro, trots goda förut­sättningar och många intressen. Från att ha varit en börda för både sig själv, anhöriga och samhället betjänar han nu andra som befinner sig i utsatthet. Vägen dit har varit lång och kantad av olika prövningar, men med Guds hjälp, ett friskt nätverk och olika hjälpinsatser har Mikael gått från att själv vara hjälp­sökande till en roll som professionell hjälpare för andra.

"Jag gillade spän­ningen i drogerna och kriminaliteten"

Mikael har ett fast handslag och varm blick när vi möts. Han känns eftertänk­sam och lugn men också passionerat iv­rig att dela med sig av sina erfarenheter och den livsförvandling som hans möte med Gud inneburit. I många år har han varit missbrukare.

Det startade tidigt i bruksorten i Väst­manland, där nyfikenhet och rastlöshet ledde ut på farliga vägar. Redan som 14−åring debuterade han som amfetamin­missbrukare. Mikael bodde då tillsam­mans med mor och styvfar och syskon i ett tryggt hem med ordning och reda. Men han präglades också av sin biologis­ka far, som levde i ett tungt alkoholmiss­bruk och åkte ut och in i fängelse.

— För mig har det aldrig handlat om att droga mig bort från ångest. Det var kicken och energin jag var ute efter, jag var gränsöverskridande och gillade spän­ningen i kriminaliteten. De centralstimu­lerande drogerna är som att hälla extra ef­fektivt drivmedel i en vanlig bil, säger han.

Drogfri period innebar utbildning och ett jobb han älskade

Hela Mikaels ungdomstid och liv som ung vuxen präglades av amfetaminet och den kriminella livsstil som narkoti­kamissbruket medförde. Något som fick honom att radikalt ändra sin syn på livet kom 1995 då Mikaels mamma låg för dö­den. Det blev ett uppvaknande och han lyckades bli drogfri, en period som vara­de i 11 år. I den nya tillvaron läste han in den bortslarvade gymnasiekompetensen på en folkhögskola i Kalmar och fick samtidigt rådet från sina lärare att ut­veckla sin studiebegåvning och läsa en högre utbildning.

— Jag kom in på Media- och kommu­nikationsvetenskaplig linje i Växjö, en forskningsinriktad utbildning. Efter tre terminer i Växjö flyttade jag till Lunds universitet där jag läste in socionomut­bildningen och började arbeta som kura­tor inom sjukvården, säger Mikael.

Efter en kort tid på Blekingesjukhuset som kurator bytte Mikael spår och börja­de som socialsekreterare med inriktning på råd och stöd till familjer i långvarig söndring och med våld i nära relationer.

— Jag älskade mitt jobb, säger han med eftertryck.

Missbruket tog åter över livet

Mikael arbetade mer och mer, jobbet blev den nya drogen. Till slut tröttnade hans sambo och lämnade honom.

— Då föll jag först in i drickande, se­dan åter till amfetaminet. Jag mådde nu mycket sämre av drogerna eftersom jag hade skaffat mig mer "normala" refe­rensramar för hur livet kunde se ut och upplevas.

Ändå höll också denna period i sig i hela 11 år. Droger och kriminalitet var åter vardag och han hamnade i fängel­se igen. Sammanlagt 15 år har han till­bringat på olika anstalter och häkten runtom i landet.

"Nu kunde jag tro utan att veta"

Under sitt liv har Mikael varit en söka­re, haft en tro och gått i kyrkan till och från. Men han hade hela tiden ställt upp försvar och tvivel gentemot Gud. Han fick höra talas om Matteushemmet i Småland, där den kristna träkonstnären Eva Spångberg är en av grundarna.

— På Matteushemmet släppte mina sista försvar gentemot Gud. Tidigare hade jag trott att jag var tvungen att veta för att tro, nu kunde jag tro utan att veta, säger han med fast blick.

Hjälpen genom Frälsningsarmén i Vansbro

Mikael fick ett tydligt hopp i sitt mörker och började förstå det som hade med Jesus att göra, och som förut känts abstrakt. Efter genomgången behand­ling på Matteushemmet flyttade han till Dalarna för att komma närmare son och barnbarn. Han fick ADHD-medicin och gick med i Frälsningsarméns kår i Västerdalarna - Vansbro, där man hjälpte honom på fle­ra sätt.

— Människorna var helt underbara och välkomnande där. Jag hade aldrig mött något liknande. När jag blev av med min lägenhet fick jag till och med bo i kyrkan en period, säger han och ler.

Mikael insåg efterhand att han inte kunde bygga upp något i sig själv, istäl­let fick han låta Gud verka inifrån, ge fäste i vardagen och struktur i livet.

— I självförverkligandeindustrin uppmanas man leta efter ljuset i sitt inre. Men när jag sökte i mitt inre såg jag ju bara mörker. Jag behövde vända blicken utåt – mot något större än mig själv!

Kurön är ett av landets stora behandlingshem enligt HVB (hem för vård och boende). Med Frälsningsarmén som huvudman och ägare har verksamheten bedrivits alltsedan 1912. Verksamheten är helt unik i sitt slag då den ligger på en av Mälarens stora öar helt utan allmän förbindelse. Kurön har ramavtal med 168 kommuner i hela landet.

"På Kuröns behandlingshem mötte man mig på min nivå"

Men drogerna är en enorm kraft att bekämpa. Kårledaren i Vansbro/Bor­länge, Ludwig Fontanac berättade om Kurön, Frälsningsarméns behandlings­hem på Adelsö utanför Stockholm. Dit fick Mikael slutligen komma 2017.

— Att bli upplockad vid Lindby bryg­ga med båt och åka ut på vattnet och över fjärden till Kurön var så konkret. Jag lämnade något bakom mig och for mot det nya. Jag kände mig så färdig med mitt gamla liv, säger Mikael.

Han blev omedelbart kär i ön och allt den hade att ge dem som behand­las där. En plats som mitt i människors skörhet och tillkortakommanden har tro på personers möjligheter.

— Jag hade känt mig så vilsen i mötet med terapeuter på andra behandlings­hem. De var så fina, lite ”von oben”*. På Kurön mötte man mig på min nivå, där passade jag in, säger Mikael.

Vill arbeta som socionom igen

Idag, två år senare, har Mikael själv en lönebidragsanställning på Kurön och arbetar som behandlingspedagog. Det är en utvecklingsanställning där han får slipa fram sina tidigare färdigheter igen. Han arbetar i bland annat i behandlings­hemmets snickeri och hoppas kunna starta studiecirklar för andra som varit i samma situation som han själv.

— Jag har som målsättning att få jobba som socionom igen. Drömmen är att få rädda barn som varit utsatta för våld på grund av till exempel missbruk. Det är fantastiskt roligt att se dem gå från tra­sighet in i en hel tillvaro, säger han med eftertryck.

I höst börjar Mikael på Frälsningsar­méns Halvvägshus Kurön Stockholm, som blir ett nystartat boende där perso­ner i missbruk får hjälp i övergången från behandling till ett fungerande liv ute i samhället. Klienterna får egna lägenheter och tillgång till personalens stöd och ak­tiviteter.

— Att hjälpa och vägleda andra kan verkligen få en att växa, säger Mikael.

"Att bli fri från droger och möta Gud är som att komma upp från en kolkällare och bli tvättad"

Själv mår han bättre än på länge och är glad över den goda kontakten med barn och barnbarn i Dalarna. Droglivet har han lämnat bakom sig och unnar sig istället lite extra lördagsgodis ibland. Stress försöker han undvika och vill gär­na hitta någon att leva med framöver.

— Det där med en egen relation får ta lite tid. Jag har ju ett reparationsar­bete inom mig som ska bli klart. En sak i taget. Att bli fri från droger och möta Gud är som att komma upp från en kolkällare och bli tvättad. Man är vis­serligen ren, men såren är kvar och de är öppna och synliga. De måste få läka någonstans och i sin takt, säger Mikael och fortsätter:

— När man sedan väl läker är ärren efter såren som en erfarenhetens karta. Den kan jag använda i mitt eget arbete med att hjälpa andra och analysera vilka insatser som behövs.

Text: Carina Tyskbo Foto: Jonas Nimmersjö

Swisha 100 kr för att hjälpa någon från missbruk och hemlöshet

Swisha "HEMLÖS" till 9004805 

Exempel på hur din gåva hjälper

  • 50 kr - Ger en matkasse med bröd, frukt och två konserver
  • 80 kr - Ger sängkläder för en natt
  • 100 kr - Ger mössa och vantar
  • 250 kr - Ger en varm jacka

Om hemlöshet Vårt arbete mot hemlöshet  Vårt arbete mot missbruk

Våra sociala center, akut- och stödboenden

Publicerat: 2019-10-15Skriv ut