Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Människohandel i fokus under tisdagen på Almedalsveckan

Politikerveckan på Almedalen är igång och Frälsningsarmén stod redo sitt tält, där man under tisdagen fokuserade på frågan om människohandel. Samverkan mellan inblandade parter, skarpare rättsliga verktyg, större ansvar från politiker och myndigheter och ett rejält kunskapslyft togs fram som nycklar till att motverka människohandel på alla nivåer.

Bild 1: Expertpanelen från vänster: Helena Wilhemsson (C), vice ordförande i Centerkvinnorna, Andrea Ström, vice ordförande i Socialnämnden (M) i Stockholm Stad, Silvia I.Åkermark, fd. åklagare och brottmålsadvokat på Brottsbyrån, Daniel Carnestedt, asylrättsjurist på Asylbyrån, Fanny Ljungholm, projektledare för Safe Havens på Frälsningsarmén i Sverige, Madeleine Sundell, nationell samordnare mot människohandel, på Frälsningsarmén. Foto: Carina Tyskbo

Människohandeln är en humanitär katastrof i det dolda som drabbar de mest utsatta. En målgrupp som alldeles för ofta faller mellan stolarna och blir utan juridisk hjälp och socialt stöd. Hur kan vi se till att de får tid, tillit och perspektiv på sina liv och rättigheter?

Madeleine Sundell, nationell samordnare mot människohandel, på Frälsningsarmén, ledde ett seminarium med kompetenser från flera skikt inom det brännande ämnet. Under de senaste tre åren har Frälsningsarmén, som finns i 129 länder, allt tydligare sett den humanitära katastrof runt om i Europa som människohandel innebär.

Volontärhjälp med juridisk och social kunskap på Kungsholmen

Panelen lyfte fram frågor om rättsligt skydd och att potentiellt utsatta ska få möjlighet att skapa tillit och förtroende för att få perspektiv på sina mänskliga rättigheter. Detta med hjälp av volontärer och specialiserade advokater. Det kan handla om att få hjälp med att söka asyl, göra en polisanmälan samt att få grundläggande rättigheter och behov tillgodosedda.

Fanny Ljungholm är projektledare för Safe Havens på Frälsningsarmén i Sverige. Safe Havens är ett EU-projekt som utgår från en holländsk modell där de mest utsatta eller potentiellt utsatta ska få samlad hjälp på en plats. I sitt arbete på Kungsholmen i Stockholm projektkoordinerar hon 12 volontärer med jurist- eller socionomkompetens som agerar "Legal Buddies". Det innebär att dessa blir matchade mot en klient som får tillgång till sina rättigheter, trygghet genom ett långsiktigt relationsbygge, får möta all samlad expertis på ett ställe och bli lyssnade på i sin berättelse.

Många utsatta berättar inte förrän efter lång tid

- Vi ser familjer, gravida kvinnor, EU-migranter, ensamkommande flyktingbarn, tredjelandsmedborgare. De vi möter är dubbel- eller trippelutsatta. De lever utan papper, skyddsnät, utan rätt. Min största roll är att vara deras röst, och jag hoppas att den ska tränga igenom ut till beslutfattare i vårt land, sade Fanny Ljungholm.

Silvia I.Åkermark, fd. åklagare och brottmålsadvokat på Brottsbyrån, lyfte frågan om vilka juridiska frågor som finns kring människohandel. Vem får hjälp, vilka kan göra en polisanmälan? Hon menade att Safe Havens och Legal Buddies är ett utmärkt projekt då många utsatta inte vågar berätta om vad som hänt dem förrän efter ett eller två år.

-Som målsägandebiträde kommer man in när förundersökningen är inledd, men unikt med detta projekt är att jag träffar brottsoffren redan innan polisanmälan är gjord. Det har varit fantastiskt. Många utsatta är inte medvetna om att de är brottsoffer och har ingen tillit till polis och andra myndigheter. Detta gör brottsoffren är mycket tryggare, sade hon.

Hon pekade även på problemen kring hur man ska gå tillväga med asylrätt när en polisanmälan gjorts och en förundersökning inletts. Behandlingen blir godtycklig och stat och politiker tar inte riktigt sitt ansvar i frågan.

Ger människohandel skäl till asyl?

Madeleine Sundell tyckte att man måste tillgängliggöra de rättsliga verktygen för dem som berörs. Man bör samverka bättre för att finna fler aktörer som tar ansvar och når de verkligt berörda.
Daniel Carnestedt, asylrättsjurist på Asylbyrån, fick frågan om asylrättens koppling till frågan och om människohandel är en grund för asyl. Han menade att så är fallet. Men den grundläggande rättsakten inom asylrätten är Flyktingkommissionen, där en rad grunder ger skäl till att räknas som flykting. Sexuell läggning kan vara en grund, men även kön.

-Asylbyrån har arbetat mycket med att våra klienter ska klassas som att de är förföljda på grund av kön. Det skapar kopplingar till andra delar av lagstiftningen som gör att man kan få längre uppehållstillstånd, sade han.

FN:s kommission om mänskliga rättigheter kan hjälpa utsatta för människohandel

Asylrättsligt relevant kan också vara att få uppehållstillstånd via FN:s kommission om medborgerliga och politiska rättigheter, där exempelvis förbudet mot slaveri och förbudet mot tortyr finns. Frågan kompliceras dock av att asylrätten är uppbyggd mer på vad som händer när du återvänder till ditt hemland än vad som händer i Sverige.

-Därför kan möjligheten att få stanna i Sverige utökas om man till exempel söker om arbetstillstånd. Verkställighetshinder, ett extraordinärt rättsmedel som kommer in i slutet av en asylprocess, kan även användas om det till exempel uppkommer nya omständigheter - såsom att man berättat om att man är utsatt för människohandel.

Politiker pekade på brister och tillgångar i stat och kommun

Den sista halvtimmen av seminariet ägnades åt att bjuda politikerna upp på scenen för att höra deras syn på hur människohandel kan stoppas.
Andrea Ström, vice ordförande i Socialnämnden (M) i Stockholm Stad menade att man som fritidspolitiker inte alltid har den kunskapen som behövs i frågan och att seminarier som hos Frälsningsarmén därför är väldigt värdefulla. Hon lyfte också Socialtjänstens roll, och ställde frågan om vilket stöd man kan få av dem och av kommunerna.

Helena Wilhemsson ( C ), vice ordförande i Centerkvinnorna, menade att det även i hennes hemkommun Nora förekommer problematik som rör människohandel, och att det är viktigt med politiska beslut och ett kunskapslyft i hela ledet.

-Samverkan är nyckelordet. Myndigheter, det civila samhället och politikerna borde starkare uttrycka att detta är en samverkansfråga, sade hon och menade även att människohandel borde vara asylgrundande i den sociala kontexten.

Samverkan nödvändig i kampen mot människohandel

Hon fick medhåll av Fanny Ljungholm som menade att samverkan med länskoordinatorer i Safe Havens fall gett mycket goda resultat. Dessutom stöder samverkan de utsatta som inte måste söka hjälp på så många ställen och som bär så många traumatiserande erfarenheter med sig. Silvia I.Åkermark pekade på att sekretessen kan försvåra samverkan och att Socialtjänsten inte alltid är medvetna om att många utsatta faktiskt lever med sina förövare.

-Människohandelsbrott är oerhört svåra att förstå. Många poliser ser till exempel inte sammanhangen eller att de möter en utsatt. Utsattheten är komplex och ser så olika ut från fall till fall, sade hon.
Dock har man inom Stockholmspolisen upplevt framgångar med modellen Barnahus, där barnoffer får hjälp med hela rättsprocessen.

Människohandel är en brottsfråga och borde ligga hos Justitiedepartementet

Vems ansvar är då frågan om människohandel? Vem ska göra vad och var kommer politiker, kommuner och till exempel Frälsningsarmén in?
Andrea Ström hänvisade till att frågan hos politiker kan bli nedprioriterad på grund av att den är känslig, i synnerhet nära en ny mandatperiod. Därför höll hon med om att samverkan mellan alla parter central.

Barn som föds på svensk mark av gravida efter människohandel har också rättigheter. De liksom papperlösa och ensamkommande. Hur tar vi vara på dem? Silvia I.Åkermark menade att vi inte kommit någonstans i den frågan, barn har ingen rätt till målsägandebiträde och är väldigt utsatta. Ärendet ligger hos Jämställdhetsmyndigheten men det satsas alldeles för lite på frågan.

- Vi lagför inte detta och det är en skam för Sverige, sade hon.

Fanny Ljungholm sade att alla barn har rätt att komma till svensk förskola men få får hjälp att tillgodose dessa rättigheter. Barn i sig blir lätt offer, de har ofta bevittnat mycket våld och är i beroendeställning till vuxna. Har ett barn fötts här av en svensk man, är det dubbelt känsligt.

Helena Wilhelmsson menade att frågan bör hamna hos justitiedepartementet istället.

-Är barn med i bilden ska man lyfta det till en brottsfråga.

Vi måste se alla drabbade som individer

Sammanfattningsvis tyckte panelen att tidiga insatser och samverkan spelar stor roll och att vi alla bör tänka till innan vi anlitar hushållshjälp eller trädgårdsarbete. Varifrån kommer hjälpen? Finns människohandel inblandad i min vardag och på den restaurangkedja jag besöker? Vidare behöver socialsekreterarna få en större kontinuitet i möten med utsatta, organisationer och frivilligrörelser som arbetar med frågan borde slippa söka bidrag och istället få fleråriga verksamhetsbidrag. Kvinnohusen bör definitivt slippa jaga sin egen finansiering. Panelen pekade också på vikten av kunskapslyft och samordning i hela landet, så att frågan inte bara får ett storstadsperspektiv.

Fanny Ljungholm tryckte på individperspektivet:

-På alla nivåer behöver vi se de utsatta som individer, inte som grupp. Varje utsatt är en människa av kött och blod. Först när människor får ett ansikte och en historia och när vi lyfter upp allas lika värde kan situationen förändras. Detta är centralt för oss på Frälsningsarmén och borde vara självklart i alla led, sade hon.

Text och foto: Carina Tyskbo

VÅRT ARBETE MOT MÄNNISKOHANDELN

Sätt punkt för människohandeln- Swisha "Punkt" till 9004805 

Exempel på hur din gåva hjälper

  • 100kr - Kris och stödsamtal. Människor som varit med om övergrepp behöver prata. 
  • 300kr - Kläder till ett barn. Kvinnor och barn lämnar allt och flyr till oss. 
  • 500kr - Bidrag till en natt på skyddat boende

Publicerat: 2018-07-04Skriv ut