Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Trygga hamnar för de som utsatts för människohandel

Frälsningsarmén driver sedan några år tillbaka ett omfattande arbete för att stötta personer som utsatts för människohandel. Det är ett samarbete med advokatbyråerna Brottsbyrån och Asylbyrån i Stockholm. Varje år har man till sin hjälp ett tiotal volontärer, juriststudenter och socionomstudenter.

Arbetet Safe Havens följer en modell framtagen av Frälsningsarmén i Holland.

Hanna Brandvik, ansvarig för Frälsningsarméns arbete Safe Havens i Sverige— Vi vill vara en trygg plats för människor som befinner sig i Sverige och antingen är i riskzon för eller har utsatts för människohandel eller människoexploatering, säger Hanna Brandvik ansvarig för Frälsningsarméns arbete Safe Havens. 

Har ofta behov av migrationsrättsligt stöd och stöd i brottmålsprocess

På Safe Havens är dessa personer välkomma för att landa och få perspektiv på sin livssituation samt för att få information om sina rättigheter som brottsutsatt. Safe Havens är ett ”traffickingcenter” i samarbete mellan Frälsningsarmén, Asylbyrån och Brottsbyrån. Asylbyrån är en advokatbyrå specialiserad på asyl- och migrationsrätt och Brottsbyrån mot brottmål. 

— Anledningen till att vi har de två samarbetspartnerna är att många av dem vi möter, som befinner sig i den här livssituationen, har behov av både migrationsrättsligt stöd och stöd i brottmålsprocess, berättar Hanna Brandvik. Det ligger i människohandelns natur att många är lurade till Sverige på olika sätt. 

Allt fler vågar anmäla

Många av de utsatta har fått felaktig information om den juridiska grunden för deras vistelse i Sverige och många vet inte heller om att de har möjlighet att söka asyl i Sverige. Så en stor del av arbetet går ut på att ge dem information om vilka rättigheter de har och vilka möjligheter de har att få skydd och stöd samt att göra en polisanmälan. Det är en rättighetsbaserad kunskap som är viktig och gör det lättare för individen att fatta ett så informerat beslut som möjligt om sin framtid.

Att fler vågar anmäla det brott de utsatts för leder också till att fler förövare kan ställas inför rätta vilket i sin tur bidrar till att göra det mer riskfyllt för människohandlare att operera i Sverige. 

Klienterna på Safe Havens kommer från olika delar av världen, några har passerat ett annat EU land på vägen hit andra har kommit direkt. En del har varit utsatta för människohandel i landet de kommer ifrån eller det EU-land de befunnit sig i innan de kom till Sverige. Andra har varit eller är utsatt för människohandel i Sverige.

Vill de stanna i Sverige?

Hanna berättar att även om en majoritet av klienterna vill stanna i Sverige är det långt ifrån alla. Så i processen med en klient ingår att ställa frågan om de ser en framtid i Sverige.

— Och gör de det, så gör vi vad vi kan för att hitta en laglig väg för dem att kunna stanna i Sverige, säger hon. Men vi kan inte lova något för varje juridisk situation är ju olik den andra. Om det däremot är i Sverige man har blivit exploaterad så är det ju många som inte vill vara kvar. Men med hjälp av Frälsningsarmén nätverk i andra länder har vi också möjlighet att ta en kontakt, antingen i deras hemland eller om det är ett tredje land som de vill söka sig vidare till och då planera för ett gott mottagande någon annan stans. 

Prostitution och arbetskraftsexploatering

De flesta klienter, cirka 70 procent, är kvinnor och på Safe Havens arbetar man med alla typer av människohandel. Förutom människohandel för sexuella ändamål, som prostitution, är det främst arbetskraftsexploatering man arbetar med, även om det också finns andra typer. 

— En av anledningarna till att många i första hand tänker prostitution, när man talar om människohandel, kan vara att det går att rama in vad det rör sig om. När det gäller arbetskraftsexploatering är det väldigt många gråzoner. När är en arbetssituation så pass ohållbar att den går över i utnyttjande och i vissa fall människohandel? Men där håller svenska samhället på att komma ikapp och förstå att det vi kan se på svenska arbetsplatser inom många branscher faller under kategorin människohandel eller människoexploatering.

Kelsea Wallman juriststudent på Uppsala Universitet, Alice Alexandersson juriststudent på Stockholms Universitet och Hanna Brandvik ansvarig för Frälsningsarméns arbete Safe Havens. Foto: Jonas Nimmersjö

Jurist- och socionomstudenter blir så kallade ”legal buddies”

Förutom advokaterna på Brottsbyrån och Asylbyrån har man också volontärer, jurist- och socionomstudenter, som en dag i veckan är på plats för att vägleda och vara stöd för klienterna. 

— Vi kallar dem för ”legal buddies”, säger Hanna. Våra klienter matchas med någon av volontärerna och de har då någon som de kan gå tillsammans med igenom den process det innebär att ta sig ur en exploatering och vidare till en ny framtid. 

Varje år vid årskiftet antar och utbildar vi en ny grupp volontärer, berättar Hanna.

— När det kommer en ny klient så brukar jag träffa dem först, och vid nästa tillfälle så har jag med mig en legal buddy, just nu har vi elva volontärer i gruppen och någon av dem matchas med klienten. 

Hanna tycker att det för Safe Havens och Frälsningsarméns del är fantastiskt och en jättestor förmån att få ett inflöde av nya engagerade individer varje år.– Det berikar vårt arbete väldigt mycket och det är strategiskt för Frälsningsarmén att vi får vara med och påverka nya generationer av yrkesverksamma som kommer vara väldigt viktiga för samhället. Att de får med sig perspektivet av människovärde och att se och möta varje individ utifrån det.

Vad får då volontärerna ut av att vara legal buddy på Safe Havens?  Och varför sökte de sig dit?

"Här finns en specifik kompetens"

Alice Alexandersson, juriststudent— För mig var det att jag arbetat med utsatta personer förut och har haft ett specifikt intresse för människohandel. Och jag tycker att man ser att en person inom människohandel är utsatt på så många områden, säger Alice Alexandersson juriststudent på Stockholms Universitet.

– Safe Havens följde jag på olika medier och läste om arbetet och såg att där har man en kompetens som inte finns på andra plattformar där man hjälper utsatta. Jag sökte mig hit för att kompetensen finns här och med förhoppning om att själv kunna bidra med det. 

"Det mänskliga mötet"

Kelsea Wallman, juriststudent.— Jag hade praktik på Asylbyrån, som är en av samarbetspartnerna, berättar Kelsea Wallman juriststudent på Uppsala Universitet.

— Det var så jag fick reda på Safe Havens. Under min praktik på Asylbyrån mötte jag många människor i olika situationer och mötet med individen blev väldigt tydligt för mig. Just det mänskliga inslaget, som ofta saknas på juristprogrammet, gjorde att jag ville söka mig till Safe Havens eftersom man här är både legal och social stödperson. De individer vi möter är inte bara brottsoffer, de är också människor och det perspektivet tycker jag vi på Safe Havens har.

En bild av verkligheten

Både Alice och Kelsea ser stora vinster för sig själva med att vara med som volontärer på Safe Havens. Dels kan de få hjälp och kunskap som direkt går att applicera i arbeten och projekt de gör i sina studier. Dels får de många kontakter och inblickar i arbete på advokatbyråer. Men så får de också en bild av verkligheten, verkligheten för människor de i sin framtida karriär kan komma att möta.

— Just nu studerar jag en fördjupningskurs i migrationsrätt, och arbetet här sätter en människa bakom det jag läser. Men framför allt för framtiden. Vi ska ju förmedla kunskap i framtiden och vara ett stöd och förklara det som är svårt på ett enkelt sätt. Och vi ska också möta en person som befinner sig i en situation som man kanske inte har förståelse för egentligen. Och det lär man sig här, med alla möten med människor. Det kan vara förenat med trauman och stress, och ekonomisk utsatthet. Sådant lär man sig inte på juristprogrammet, att möta personer. Så det är otroligt viktigt för framtiden, men också för livet i stort. Inte bara för yrket.

Under corona pandemin

Under våren har arbetet på Safe Havens varit lite annorlunda. Normalt brukar mottagningen vara öppen och klienter kan komma även när de inte har bokade möten bara för att ta en fika och få sitta i en trygg miljö. Under våren har det inte varit möjligt att ha det så på grund av Covid-19 pandemin. Även träffar med volontärer och advokatbyråerna har varit annorlunda. Under en period hade advokatbyråerna bara videosamtal med Safe Havens och volontärerna. Och de träffar man har regelbundet med volontärerna har varit mycket online.

Både Alice och Kelsea menar att det inte är något problem att vara på Safe Havens en dag i veckan även om man studerar. Och Alicia menar att det under Corona varit ännu lättare, de har ju kunnat boka sina träffar med klienterna vilken dag i veckan som helst, som student har man varit väldigt flexibel denna vår, menar hon.

Text och foto: Jonas Nimmersjö

Publicerat: 2020-06-16Skriv ut