Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

"Frälsningsarmén räddade mitt liv!"

Bengt Jansson fastnade i alkoholmissbruk och höll på att dricka ihjäl sig. Då fick han en plats på Frälsningsarméns stödboende, Klippangården, i Sundsvall. Nu bor han i en av utslussningslägenheterna där och Bengt menar att vistelsen och den fantastiska personalen har räddat hans liv.

Bengt Jansson i Sundsvall är snart 68 år gammal och så sent som för omkring tio år sedan hamnade han i ett allvarligt alkoholmissbruk. Det är knappt att han själv förstår hur det gick till. Han växte upp under lugna och trygga familjeförhållanden med föräldrar och tre syskon, varav två fortfarande är vid liv. Skolgången var att betrakta som normal på alla sätt och vis. Bland hans många intressen var det särskilt fotbollen som upptog hans tid då han både spelade själv och tränade andra.

Under hans yrkesverksamma liv har han jobbat mycket med den unga generationen, dels som slöjdlärare, och en period arbetade han på en skola med pojkar som hade olika former av missbruksproblematik.

— Men jag själv drack sällan alkohol, möjligen en öl någon gång ibland men inte så att jag blev särskilt berusad, säger Bengt.

Men när han närmade sig 60-strecket blev det en del förändringar i tillvaron. Bengt flyttade från Sollefteå där han hade sina rötter, syskon och andra anhöriga. Han slog sig ner i Sundsvall där hans numera 50-åriga son bodde och honom umgicks han med men annars var det skralt med bekanta. Dessutom var han arbetslös vid den här tidpunkten.

Det blev en ond cirkel

Bengt beskriver sig själv som en ganska rastlös själ som behöver ha något att sysselsätta sig med både kroppsligen och tankemässigt. Han tror att dessa omständigheter kan ha bidragit till att alkoholen trots allt började få en allt större roll i hans liv. Det hände att han började dagen med ett glas och sen fortsatte det så tills det var läggdags.

— Under själva drickandet mådde jag bra men jag mådde absolut inte bra efteråt och jag kunde fråga mig själv vad jag höll på med, säger Bengt.

— Men när jag tänkte så kom jag desto fortare iväg till bolaget. Det blev en ond cirkel, förklarar han.

”Personalen på Klippangården blev min räddning”

Han började umgås med människor som delade samma tillvaro och detta pågick under sex, sju år. Förutom ett allmänt dåligt mående drabbades även hans ekonomi. Snart förstod Bengt att situationen var ohållbar, att om han inte bröt det destruktiva mönstret skulle det sluta med döden. Han tog kontakt med Socialtjänsten och hans handläggare hjälpte till att ordna en plats på Frälsningsarméns stödboende Klippangården. Där bodde Bengt i fyra år.

— Det har varit räddningen för mig och det är inte främst på grund av Klippangården i sig utan personalen, för alla är helt underbara personligheter. De har haft en positiv inverkan på mig för att komma ifrån det eländiga drickandet, utbrister Bengt.

— Jag kan faktiskt inte säga att det var jobbigt att sluta med alkoholen för jag hade så bra personer omkring mig som brydde sig och som verkligen engagerade sig för att jag skulle må så bra som möjligt, fortsätter han.

Bor nu i en utslussningslägenhet

En särskild eloge vill han ge till verksamhetschef Tiina Svelander för hennes stöd och bemötande mot både personal och boende. Antabus eller annan medicin har Bengt inte behövt. Förutom gott sällskap och bra samtal har han kunnat spela schack och biljard med mera och följt med på utflykter och annat. Nyligen flyttade han över till en av Klippangårdens utslussningslägenheter där han själv sköter inköp, matlagning, tvätt och städning samtidigt som han har tillgång till personal och diverse aktiviteter. Det har dykt upp flera tillfällen när Bengt har kunnat få en egen lägenhet men han har tackat nej för att han inte känt sig helt tillfreds med tanken.

— Även om det inte känns idag som om jag skulle falla tillbaka så vet man aldrig om man sitter ensam i en lägenhet och ugglar framför en tv-apparat. Tankar kan ju komma då och plötsligt är man kanske på ruta ett igen med flaskan i handen, säger han.

”Frälsningsarmén tar hand om sina medmänniskor!”

Tanken med utslussningsboendet är att man bor där en begränsad tid för att underlätta anpassningen till ett liv på egen hand. Bengt har lägenheten tills vidare medan han funderingar kring framtiden. Kanske flyttar han tillbaka till Sollefteå där hans 38-årige son bor. Eller så försöker han få tag på en egen lägenhet i Sundsvall så småningom. Äldsta sonen har flyttat till Härnösand och honom har Bengt daglig och hjärtlig kontakt med. Bengt har även en 40-årig dotter söder om Stockholm.

För tillfället hoppar han på kryckor då fotbollsspelandet har slitit på hans knän och den operation han behöver göra har nu skjutits upp flera gånger på grund av pandemin. Men det är bara den fysiska biten, menar han, mentalt mår han riktigt bra idag. Bengt har inte har någon specifik gudstro men känner stor tacksamhet till det Frälsningsarmén har gjort för honom.

— Frälsningsarmén är mycket, mycket underbar när det gäller att ta hand om sina medmänniskor och jag tycker att den organisationen får alldeles för lite uppmuntran och rampljus på sig med tanke på alla åtaganden, säger han med eftertryck.

— Jag är övertygad om att Frälsningsarmén har räddat många liv, inte bara mitt, avslutar han.

Text: Teresia Jansson

Hjälp en person i utsatthet

Swisha här

Exempel på hur din gåva hjälper

  • 50 kr - Ger en matkasse med bröd, frukt och två konserver
  • 80 kr - Ger sängkläder för en natt
  • 100 kr - Ger mössa och vantar
  • 250 kr - Ger en varm jacka

swishbild.jpg Swisha till 900 48 05

vårt arbete för utsatta Våra sociala center, akut- och stödboenden 

Publicerat: 2021-04-07Skriv ut