Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Amadou ser fram emot ett liv utan droger och kriminalitet

Amadou har haft ett dramatiskt liv med flykt från Gambia och en uppväxt kantad av droger och kriminalitet. Nu bor han på Frälsningsarméns utslussningsboende Halvvägshuset i Stockholm. ”De som jobbar här är mycket bra personer”, säger Amadou som i fortsättningen tänker hålla sig drogfri och på rätt sida om lagen.

Amadou bor på Frälsningsarméns utslussningsboende Halvvägshuset Hjorthagen i Stockholm Han är placerad där av Kriminalvården och hoppas att det blir sista gången han har med Kriminalvården att göra.

När Amadou Jallow var fem år blev det stadskupp i födelselandet Gambia. Hans svenska pappa övertalade då Amadous gambiske mamma att skicka sonen till honom i Sverige. ”Innan jag skulle flytta från Gambia gjorde jag ett hål i betongväggen och sa till min mamma, som inte följde med: ’När jag är i Sverige ska jag göra ett likadant hål, så att vi kan titta på varandra’ ”berättar Amadou.

Idag är Amadou 42 år och har sedan pappan tog honom till Sverige bott här. När han kom hit var han mer gambiansk än svensk men det som hjälpte honom att klara flytten och första tiden hos sin pappa och nya styvmamma var pappans hund,en stor schäfer. Den föll han för direkt och hunden gillade honom.

– Schäfern valde att sova hos mig istället för hos min styvmamma, som den gjort tidigare, berättar Amadou.

Kom till bondvischan utanför Uppsala

Det var Alunda, utanför Uppsala, som blev Amadous nya hemort. Han beskriver det som ett idylliskt bondesamhälle, med höns, hästar och andra djur i närheten. 

– Jag kom ju till en bondvischa, säger Amadou. En herrgård utanför Alunda. Vi hade bönder som grannar och det var ju idylliskt på det sättet. Och jag har alltid älskat djur sedan jag var liten så det var ju perfekt på det sättet. 

Amadou har ofta rest tillbaka till Gambia för att hälsa på släkten, ibland har han varit där i längre perioder upp till sex månader. Men sedan han själv fått barn i Sverige har det inte blivit lika långa resor. När han inte är i Gambia, så har han inte mycket kontakt med släkten eller landet i övrigt, berättar han och säger att han tappat de inhemska språken, wolof och fulani. Men eftersom engelska är det officiella språket i landet så klarar han sig bra ändå när han är där. 

- Jag pratade med min mamma i telefon, men kommer ihåg att jag bara tyckte det var jobbigt att ha de samtalen. Det enda hon pratade om var hur det gick för mig i skolan när jag var 11-12 år. 

Diagnostiserad med något som kallades damp på den tiden

När mamman frågade hur det gick så sa han att det gick bra, men så var det inte riktigt. När han gick i trean eller fyran fick han en diagnos som på den tiden kallades för ”damp”. Och på skolan så ropade de alltid upp hans namn, tillsammans med andra pojkar med liknande diagnoser, i högtalarna. 

– Vi fick sedan gå till ett särskilt rum för att fortsätta skolverksamheten där, det var för så kallade ”damp-elever”. Där fick man öva på tal och skrift i 20 minuter och sedan hoppa studsmatta och ha  fysisk aktivitet i 20 minuter och sedan plugga igen. Jag förstod aldrig ADHD eller damp, men jag förstod att jag var annorlunda, men förstod inte vitsen med det. Vi var ju ”damp-barn”, det fick man höra. 

Blev kriminell redan i mellanstadiet

Amadou bor idag på Frälsningsarméns boende Halvvägshuset, Hjorthagen i Stockholm. Han är placerad där av Kriminalvården och hoppas att det blir sista gången han har med Kriminalvården att göra. Med ett längre avbrott efter att ha avtjänat ett längre fängelsestraff så har han varit kriminell sedan mellanstadiet, när han och kompisar började snatta i butik. Filmen Stockholmsnatt, som visades på skolorna för att avskräcka barn från ett kriminellt liv blev för Amadou en stor inspiration och genom den filmen lärde han sig slåss.

– Jag tittade på den i smyg och kunde den utantill.

Det första riktigt allvarliga han gjorde var under ett skoldisko när han gick i årskurs sex. Där hamnade han i bråk och tog då fram sin ”butter fly”-kniv, en kniv han sett att de använde i filmen Stockholmsnatt. I sjuan skilde sig pappan från styvmamman och de flyttade till Sunnersta utanför Uppsala. Amadou började på en skola i Gottsunda och där blev det värre och värre. När han gick i nian började han med cannabis och när han var 18 år började han ta amfetamin.

– Det vi gjorde då var att råna andra kriminella på deras droger, eller lura dem att åka och hämta åt oss. 

Bad till Gud varje kväll i fängelset

Som 23 -åring blev han dömd till åtta års fängelse för dråp, det var först då han insåg att detta inte var rätt sätt att leva och han bestämde sig för att förändra sitt liv. Amadou berättar att han sedan barndomen alltid haft en tro på Gud, men att han levt i en väldigt mörk värld. Det var ingen brist på droger i fängelset, men Amadou ville sluta. 

– Jag sa efter mitt första år på Hall till en kompis att jag ville sluta och han trodde aldrig det skulle gå. Men det jag gjorde var att jag hade en ikon, som jag fått av en präst. Och så hade jag lite ljus. Så varje kväll då det var inlåsning gick jag ner på mina knän och bad Gud att guida mig, jag bad om förlåtelse för mina synder och om hjälp att stå emot drogerna. Det gjorde jag varje natt och det funkade ett år, och ett år till.

Det gjorde också att Amadou kunde börja studera på fängelset, så han läste in gymnasiet på distans via Liber Hermods och där fick han MVG i nästan alla ämnen. 

– Då insåg jag att jag var ju inte så dum som jag trott. Eller som den damp-stämpel jag fått tidigare sa att jag var. Jag hade en jättebra mentor på skolan som hjälpte mig med matten, ekonomin, engelskan och så vidare.

Ett vanligt svenssonliv med fru och barn

Han läste också olika kurser i ämnen som han gillade, som turism, och en kurs om rovdjur och människan, som distanskurs på högskolan i Dalarna. På fängelset träffade han också sin första fru, som han senare fick fyra barn med.

Tiden efter fängelset levde han ett vanligt svenssonliv, han var skuldfri, bodde med familjen i ett radhus och arbetade som annonssäljare. Karriären i säljbranschen gick riktigt bra, berättar Amadou och han blev säljchef. Livet var lyckat, tills hans fru ville skilja sig. Han menar att karriären tog mer tid än barnen och familjen. Skilsmässan gjorde att han började dricka igen och återvände till ett drogmissbruk. 

– Jag hade ju pengar då, så det blev Stureplan och hotell, berättar Amadou. Jag ville döva smärtan.

Han flyttade till en trea och behövde ta tjänstledigt från jobbet för att ta en behandling mot missbruket och fokusera i två månader. Men han blev borta i ett och ett halvt år och föll tillbaka i ett missbruk och så småningom även kriminalitet.

– Jag blev bästa vän med en av langarna och blev en sorts skuldindrivare åt honom. 

Hoppet inför framtiden

Amadou berättar att han försökte söka sig till ett kristet behandlingshem, men kände att det passade honom inte alls. Så han skrev ut sig därifrån. I ett år lyckades han leva ett normalt liv igen och arbetade en kort tid med unga för att motivera dem att inte använda droger. Men det höll inte och när han fallit tillbaka mötte han många av dem han tidigare försökt hjälpa. Men han ville inte ha den livsstilen, och ville verkligen ifrån livet med droger. Problemet var dock att han behövde pengar, så han fick ett uppdrag av sina kriminella vänner vilket resulterade i att han idag är dömd för utpressning, först var det en dom i fängelse på åtta månader, men det blev kontraktsvård på ett år och där befinner han sig idag.

Det bästa Amadou vet är att ligga på ett liggunderlag ute i skogarna söder om Stockholm och lyssna på vargarna som har revir där. Han gör det så ofta han har möjlighet. En natt var han så nära som tio meter från vargflocken som bara tittade på honom när han härmade en vargunges ljud. Han har aldrig varit rädd för vargarna, men blev en natt skrämd av ett vildsvin som han av misstag överraskade.

Amadou hoppas att han efter tiden på Halvvägshuset lyckas hålla sig på rätt sida om lagen och vara helt fri från droger igen. 

– Jag är jättenöjd med boendet här, de är mycket bra de som jobbar här, säger han och visar mig sitt rum, som är lite stökigt efter att barnen varit och hälsat på.

Text och foto: Jonas Nimmersjö

Hjälp någon i jul

Swisha här

Exempel på hur din gåva kan hjälpa

  • 50 kr - Julfika och gemenskap för ensamma och äldre
  • 150 kr - En värmande julkapp - mössa och vantar
  • 250 kr - Julklapp till ett barn
  • 500 kr - Liten julmatskasse
  • 1000 kr - Stor julmatskasse

swishbild.jpg Swisha till 900 48 05

Publicerat: 2020-11-18Skriv ut