Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

"Här möts man som en människa"

Gunnar kämpar mot ett långvarigt missbruk av heroin. En gång i tiden jobbade han som telemontör. Nu kommer han till Frälsningsarméns sociala center nästan varje dag, äter gröt och dricker kaffe. ”Jag försöker hålla mig uppe”, säger Gunnar.

Gunnar besöker Frälsningsarméns sociala centrer så gott som dagligen. Sedan många år kämpar han med missbruk av främst heroin. På bilden samtalar Gunnar med Frälsningsarméns skribent Carina Tyskbo. Foto: Kerstin TIllenius

Gunnars hår hänger ner i tunna flikar i pannan. Blicken är varm och lite klurig. Han sitter på Frälsningsarméns sociala center i jeansjacka och en fläckig tröja som släppt i halslinningen. Munskyddet hänger under hakan och när Gunnar flinar blottas en ganska tandlös mun. Handen stryker över bordet.

Missbruket började med pengatrassel

Gunnar har injicerat heroin i många år. Men på vägen har han provat nästan allt i drogväg: hasch, alkohol, amfetamin, lugnande tabletter.

— Det började med lån av pengar och sånt trassel. Man blir skyldig och ovän med folk. Sedan är det nyfikenhet också som gör att man börjar. Jag var runt 20 år då och upptäckte: Jag mår så bra av heroin!

Han försöker hålla sig ifrån substanserna nu och går på metadonmottagningen söder om stan.

— Men jag får för liten dos – skulle behöva gå upp på 100 milligram, säger han.

Hade velat bli pappa

Det finns mycket som varit svårt i Gunnars liv. Systern som tog livet av sig. Kvinnan som bar hans barn, men valde abort.

— Jag har alltid velat bli pappa, säger han och ser ut över golvet där personalen kilar fram och tillbaka med brickor och desinficering.

Själv är han inte deprimerad, han försöker hålla sig uppe.

— Men när amfetaminet går ur kroppen, då är det inte roligt, säger Gunnar.

Ber Fader vår varje kväll

Sedan länge är Gunnar är troende kristen. Han berättar hur han varje kväll ber Fader vår och Gud som haver. Hemma finns en tjock familjebibel och han har läst hela Nya Testamentet, flera gånger.

— I Aspuddens skola där jag gick som barn, var det: ”Gode Gud välsigna maten” varje dag. Det var bra.

Han funderar vidare kring det där med den kristna tron. Ska man prata och predika om den måste man ju ha något vettigt att säga också. Det har inte alla, tycker han.

— Så präst kan jag nog inte bli, säger Gunnar och flinar igen.

Jobbade som telemontör

Han beskriver ett liv där han både varit en vanlig kugge i maskineriet och senare känt sig utfryst av samhället.

— Jag hade ett bra jobb som telemontör på dåvarande LM Eriksson, jag var utbildare där också. Men titlar är inte viktigt för mig, jag har aldrig varit fåfäng, poängterar han.

Möts som en människa på sociala centret

Frälsningsarmén tycker Gunnar mycket bra om. Så gott som varje dag kommer han hit till sociala centret. Här möts han som en människa, här får han hjälp av folk som kan prata med honom. Och maten är god – den som han just ätit upp: Gröt, smörgås och kaffe.

Text: Carina Tyskbo
Foto: Kerstin Tillenius

Hjälp en person i utsatthet och hemlöshet

Swisha här

Exempel på hur din gåva hjälper

  • 50 kr - Ger en matkasse med bröd, frukt och två konserver
  • 80 kr - Ger sängkläder för en natt
  • 100 kr - Ger mössa och vantar
  • 250 kr - Bidrag till samtalsstöd

Om hemlöshet Vårt arbete mot hemlöshetVåra sociala center, akut- och stödboenden

Publicerat: 2021-10-27Skriv ut