Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Eftersökningsbyrån tar ned skylten

Den sista december 2019 slår Frälsningsarméns Eftersökningsbyrå igen porten för gott. ”Allt har sin tid. Nu satsar vi på andra områden där vi behövs mer i dag”, säger Kristine Falk, som övergår till nya uppgifter.

"Om någon vänder sig till oss nu och framöver så hänvisar jag till det aktuella landets ambassad. Där kan de ofta ge råd om vart man kan vända sig", säger Kristine Falk. Foto: Jonas Nimmersjö

Frälsningsarméns eftersökningsarbete startade i Sverige 1903 och har bytt namn och ansvarig enhet flera gånger. De senaste åren tillhörde verksamheten Programsektionen och Kristine Falk har varit verksamhetsansvarig sedan 2002.

Arbetet startade 1885 i England

Eftersökningsbyrån har, som så mycket annat inom Frälsningsarmén, sina rötter i England där den första byrån grundades 1885. Behovet växte fram i London under industrialiseringen. Många unga sökte sig till storstaden för att arbeta, men tyvärr lyckades inte alla och många kvinnor hamnade till exempel i prostitution och tappade kontakten med sin familj. Allt eftersom Frälsningsarméns verksamhet bredde ut sig över världen ökade möjligheterna att hjälpa till med att hitta saknade familjemedlemmar i andra länder.  

— När jag började arbeta på Eftersökningsbyrån 1988 var jag en av tre anställda. De vanligaste ärendena under åren har handlat om att någon har sökt efter sin pappa, men även halvsyskon och andra nära anhöriga har efterlysts. Andelen lösta fall har varit hög, runt 80 procent, berättar Kristine Falk.

Fina minnen om återföreningar

Majoriteten av dem som har kontaktat Eftersökningsbyrån har inte haft någon annan kontakt med Frälsningsarmén. Kristine har många fina minnen från sin tid på byrån.

— En mamma sökte till exempel efter sin vuxna dotter som hade flyttat till Kanada och när hon börjat få problem med spriten bröt kontakten med sina anhöriga. Vi kontaktade Frälsningsarmén i Kanada, som hittade henne och kontakten med modern återupptogs. Där var ärendet egentligen avslutat, men den lokala kåren fortsatte att ha kontakt med dottern och hennes man som båda fick hjälp att komma till behandlingshem. Sedan tog de båda emot Jesus och dottern blev frälsningssoldat. Jag tycker att det var ett väldigt fint exempel på när Frälsningsarmén i olika länder har samarbetat, säger hon.  

Hänvisar till landets ambassad

I och med det ökande användandet av datorer, internet och sociala medier har det blivit enklare att själv söka reda på saknade personer.  De sista åren har behovet eftersökningstjänsterna därmed minskat och byråns ärenden de senaste tio åren har halverats till att ligga på ett 50-tal per år de sista åren. Från och med sommaren 2019 har man inte tagit emot några nya ärenden och vid årsskiftet stängs verksamheten permanent.

— Om någon vänder sig till oss nu och framöver så hänvisar jag till det aktuella landets ambassad. Där kan de ofta ge råd om vart man kan vända sig, säger Kristine Falk.

Boken Guds detektiver

Själv fortsätter Kristine sin tjänst på Frälsningsarméns Programkontor, där hon övergår till att arbeta 100 procent som administratör, från 50 procent de senaste två åren.

— Jag tänker att allting har sin tid. I Frälsningsarmén tänker vi generellt att vi ska göra det ingen annan gör, se dem som ingen annan ser. Nu behövs inte Eftersökningsbyrån längre och då är det naturligt att lägga ned och satsa på andra verksamheter där Frälsningsarmén behövs mer i dag, säger hon.  

Mer om Eftersökningsbyråns historia kan man till exempel läsa i boken ”Guds detektiver”, som utkom 1976 och är skriven av den dåvarande verksamhetsansvariga Brynolf Edberg.

Text: Eva Gustin

Foto: Jonas Nimmersjö

Publicerat: 2019-11-27Skriv ut