Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Nya metoder mot global fattigdom

Frälsningsarmén i Sverige engagerar sig i kampen mot global fattigdom genom att finansiera utvecklingsinsatser runt om i världen. Christian Lerne, ansvarig för Internationell utveckling vid högkvarteret berättar om arbetet.

Bild 1: I detta projekt i Kenya får 40 skolor och 20 byar hjälp med förbättrad tillgång till vatten och sanitet samt matsäkerhet. Såväl elever som föräldrar får utbildning i hygien. Bild 2: Trädplantering är ett sätt att stärka motståndskraft mot torka såväl som översvämningar genom att skydda jorden mot solen samt motverka erosion.

Afrika, Europa, Asien samt Sydamerika

Frälsningsarmén i Sverige finansierar cirka 10-20 insatser per år vilka ge­nomförs på plats av Frälsningsarmén i Afrika, Europa, Asien samt Sydamerika.

Arbetet har genomgått stora föränd­ringar de senaste åren. Först och främst försöker vi koncentrera våra resurser till färre länder så att vi kan ha större insat­ser som ger en större och mer långsiktig inverkan för de människor och samhäll­en vi stödjer. Dessutom inriktar vi oss på färre typer av projekt.

Fokus på matsäkerhet, rent vatten och sanitet

Vi fokuserar på matsäkerhet och tillgång till rent vatten och sanitet. Med dessa förändringar blir arbetet mer effektivt och det är lättare att bygga långsiktiga relationer med våra samarbetspartners samt lättare att bygga mer djupgående kompetens.

100 000 människor i Kenya har fått hjälp av Frälsningsarmén

I Kenya som är en av våra två nära samarbetspartners har vi arbetet med Frälsningsarmén under flera år, med vatten och sanitet i skolor och lokalsam­hällen. Projekten har hjälpt över 100 000 människor i Kenya och projektteamet har blivit mycket erfarenhet i att byg­ga toaletter. Vi är mycket stolta över att myndigheter nu ser Frälsningsarmén som en förebild för hur man bygger to­aletter i skolor.

Skördarna i Malawi har ökat med tio gånger

I Malawi, vilket är vår andra nära samarbetspartner har vi arbetat med förbättrade jordbruksmetoder och till­gång till rent vatten. Jordbruksprojektet har gett häpnadsväckande goda resul­tat. Skördarna i projektet har ökat med tio gånger. För familjer i ett land som Malawi, där man är helt beroende av sitt jordbruk för att få mat, betyder det jät­temycket.

Vi ställer oss hela tiden frågan vilka som är de bästa metoderna för att be­kämpa fattigdom och vill ständigt ut­vecklas. Under förra året och i år har vi därför varit delaktiga i ett internt pro­jekt för att bygga kapacitet inom ett nytt koncept inom utvecklingssamarbetet som heter resiliens.

Vad är resilens?

Resiliens är förmå­gan hos individer, familjer eller lokal­samhällen att motstå, klara av och åter­hämta sig efter chocker eller långvarig stress. Exempel på en chock är en natur­katastrof och exempel på långvarig stress är en långvarig torka.

Varför intresserade vi oss för resilens?

Ingången var att vi såg att flera stora aktörer inom utvecklings­branschen förde fram detta koncept som viktigt för att nå längre i hållbarhetsfrå­gor och för att förhålla sig till ökade antal naturkatastrofer till följd av bland annat klimatförändringar. Detta var centrala frågor för oss själva under lång tid.

Vi gjorde också bedömningen att konceptet kopplas till Frälsningsarméns holistiska uppdrag Soppa, tvål och frälsning, på ett naturligt sätt. Motståndskraftiga och re­silienta individer, familjer och lokalsam­hällen som är andligt, socialt och materi­ellt upprättade är det vi vill uppnå i vårt arbete. Därtill har vi observerat att part­ners drabbas mer och mer av naturkata­strofer och oregelbundna väderfenomen som förstör utvecklingsinsatser. Det har varit så väldigt tydligt i Malawi, med ut­dragen torka såväl som plötsliga skyfall, att vi behöver hitta arbetsmetoder som integrerar långsiktigt utvecklingsarbete, katastrofriskreducering och akuta hu­manitära insatser.

Vad blev projektets resultat?

Vi har funnit att resiliens ger vårt utveck­lingsarbete viktiga dimensioner som till exempel ökat fokus på systemtänkande och ökat medvetande om vikten av att analysera sårbarhet i relation till chock­er och stress i de projektsammanhang vi är verksamma i. Det har också hjälp oss att inse behovet av att komplettera utvecklingsinsatser med katastrofriskre­ducering och därmed sammanföra de så vanligt separerade sektorerna huma­nitärt bistånd och långsiktiga utveck­lingsinsatser.

Ett oväntat bidrag till att utveckla våra arbetsmetoder var intro­duktionen av komplexitet och vikten av att ha managementmetoder som kan hantera situationer som är komplexa och där det behövs flexibilitet och förmåga att anpassa arbetet efter snabba föränd­ringar. Denna del kom att uppskattas speciellt av partners som uttryckte att de ibland har känt sig låsta av att behöva ge­nomföra förbestämda projektplaner som inte har tagit hänsyn till plötsliga föränd­ringar. Komplexitet gav dem ett språk att beskriva detta för oss. Vi gjorde också bedömningen under arbetets gång att resilienskonceptet saknade dimensioner som är viktiga för oss, till exempel analys av makt och jämställdhet.

Hur bygger man resilens?

Den frå­gan är svår att ge generella svar på efter­som den typ av resiliens eller motstånds­kraft som skall byggas beror på vilket sammanhang det handlar om. I Malawi skulle det kunna handla om att bygga re­siliens mot torka i en jordbruksberoende kontext. På en annan plats kan det vara annan resiliens som behöver byggas. För att analysera detta har vi skapat en ana­lysmodell eller process som syftar till att skapa förståelse av en kontext och klargö­ra vilken typ av resiliens som behöver byg­gas.

Det görs genom att först undersöka sammanhangets sociala, ekologiska och ekonomiska system och därefter analyse­ra chocker och långsiktiga stressfaktorer som är vanligt förekommande för att få fram vilka sårbarheter som finns. Därefter kan en insats börja planeras som är rele­vant för de sårbarheter man identifierat och vilken kapacitet man avser att stärka. Rent konkret skulle det kunna våra så i ett projekt vi har i Malawi att analysen visar att befolkningen är sårbar mot torka, ef­tersom de är helt beroende av jordbruket för att få mat. Vid torka ger jordbruket mycket mindre mat, varpå befolkningen svälter. Då vill man bygga kapaciteten att vara resilient mot torka. Det kan innebära att använda grödor som tål torka bättre som exempelvis sötpotatis.

Vilka lärdomar gav oss projektet?

När vi bekantade oss med konceptet upp­täckte vi att resiliens inte är lättillgängligt. Någon har beskrivit det som att fånga en fisk med händerna och att ingen har riktigt fångat denna fisk ännu, men när man börjar närma sig att göra det upp­täcker man att det inte är själva fisken som är intressant, utan hur den simmar.

Resiliens för in viktiga dimensioner om hur man gör saker i utvecklingsdiskursen. Det kan gälla flexibla metoder som är an­passningsbara när situationer förändras snabbt och hur man kontinuerligt kan testa, analysera eller justera för att bygga kunskap i sammanhang som är kaotiska eller mycket komplexa.

Text: Christian Lerne Foto: Hanna Brandvik

Skriv ut