Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies
  • Meny

Drömmen som blev verklighet

I mars 2021 blev Bulgarien det 132a landet där Frälsningsarmén är verksam och en del av det östeuropeiska territoriet. Arbetet som nu är i full gång började som en dröm, bokstavligen.

Jostein och Magna Nielsen bodde i Moldavien i fem år innan de var med och etablerade Frälsningsarmén i Bulgarien.

Överste Jostein Nielsen hade en ovan­lig dröm 2015. I drömmen upplev­de han väldigt verklighetstroget hur det var fest med hornmusik eftersom Frälsningsarmén hade etablerat sig i Bul­garien. Kunde det vara så att Frälsningsar­mén var tänkt att göra just det?

— Jag har många gånger upplevt att Gud har talat till och genom mig, men aldrig i någon dröm, säger Jostein Nielsen.

Det vill säga aldrig innan den april­kvällen 2015. Samma dag hade det med­delats att han och hans fru, överste Mag­na Våje Nielsen, hade fått en ny order. De skulle snart resa till Moldavien som ledare för Frälsningsarméns östeuropeis­ka territorium, som består av Moldavien, Georgien, Ukraina, Rumänien och den transnitriska utbrytningsregionen. Den natten hade han samma dröm om Bulga­rien flera gånger. Var detta faktiskt något annat än en vanlig dröm? Han berättade för Magna om drömmen och båda tolka­de det så. Men strax efter befann de sig i Moldavien, där de bodde de första må­naderna bland kassar i en liten lägenhet, och ett krävande jobb tog det mesta av uppmärksamheten.

— Det tog lång tid innan vi började tänka på Bulgarien igen, säger Magna.

”Vi har väntat i 20 år på Frälsningsarmén!”

Men då började en sak efter den andra hända – händelser som förde upp Bulga­rien på kartan igen. Till exempel fick de kontakt med en man som hade fastig­heter och kontakter i Bulgarien och att han ville hjälpa Frälsningsarmén. Det slutade med att han introducerade Jos­tein och Magna för sin advokat i landet, som blev den som hjälpte till att ordna den registrering de behövde för att Fräls­ningsarmén skulle etablera sig där. De fick också många bekräftelser på att Fräls­ningsarmén var välkommen och önskad i Bulgarien.

— Vi skulle till Aten för att delta i ett möte för ledare i Europa och bestämde oss för att köra dit. På vägen stannade vi i Sofia i Bulgarien. Vi hade tidigare kon­taktat några ledare för Evangelical Alli­ance i Bulgarien. När vi träffade dem var de väldigt glada och sa: "Vi har väntat i 20 år på att Frälsningsarmén ska kom­ma till Bulgarien!". De var så glada att vi äntligen började tänka på det och hjälpte till med att registrera en adress för Fräls­ningsarmén i landet, berättar Magna.

Vid ett annat besök i Bulgarien satt Jostein vid ett tillfälle i en hotellobby och väntade, i Frälsningsarméns uni­form. En välvuxen man som var piccolo där kom fram och kommenterade att "din uniform är trevligare än min" och undrade vilken typ av uniform det var. Jostein berättade lite om Frälsningsar­mén och frågade om mannen hade hört talas om Frälsningsarmén tidigare. Det hade han inte.

— Då fick jag berätta mer om Fräls­ningsarmén och vad vi gör. Mannen sa att "när du kommer till Bulgarien kom­mer jag att dyka upp som din första vo­lontär".

Jostein åkte till det möte han skulle och när han återvände var piccolon fort­farande kvar.

— Han kom fram till mig, gav mig en papperslapp och sa: "För att visa att jag menar det jag sa skrev jag ner min adress och telefonnummer här.” Dessa är bara några exempel på erfarenheter som vi fick som fick oss att tro på att saker skulle fal­la på plats.

Frälsningsarmén har inledningsvis etablerat ett kontor i Bulgariens huvudstad Sofia.

Först kår sedan socialt arbete

Arbetet med att etablera Frälsningsar­mén i Bulgarien pågår nu. Inledningsvis upprättas ett kontor i huvudstaden Sofia och förhoppningen är att ha tre livskraf­tiga kårer (lokala församlingar) och tre utposter inom fem år. Men var de ska vara, vilken profil de ska ha och hur arbe­tet ska genomföras, kommer Jostein och Magna inte att lägga sig i:

— Det är väldigt ofruktbart om du kommer utifrån och placerar något i ett land som kanske inte passar. Vi måste se vad behovet är och vad människor är in­tresserade av att delta i. Allt måste vara rotat lokalt, förklarar Magna.

De flesta av Frälsningsarméns kårer bedriver olika typer av socialt arbete, och Bulgarien är sannolikt inte ett undantag. Men Jostein och Magna vill att kåren ska inrättas först, inte hjälparbetet.

— Om vi kommer in med rent hjälpar­bete så kommer vi att uppfattas som ett slags Röda korset, människor kommer att associera Frälsningsarmén bara med det. Därför tror vi på att först inrätta kårer. Och sedan kommer socialt arbete mer som ett resultat av vilka vi är, base­rat på de behov vi ser över tiden, förklarar Jostein.

”Bjud på en kopp kaffe och prata om Bibeln runt bordet”

Receptet för att starta ett arbete i ett nytt land där många kanske aldrig har hört talas om Frälsningsarmén tidigare är ganska enkelt: du pratar med människor.

— Bjud på en kopp kaffe och prata om Bibeln runt bordet, säger Magna.

Och lyckligtvis kommer arbetet att le­das av ett par som är bra på just det: Edu­ard och Inna Lebedev.

— Speciellt Eduard har en otrolig förmåga att komma i kontakt med människor och berätta för dem om tron, ler Jostein.

Det svenska officerarparet Erik (ovan till höger) och Kathleen Johansson (nedan till höger) leder pionjärarbetet tillsammans med kaptenerna Eduard och Inna Lebedev (till vänster), här tillsammans med sina barn.

Han och Magna hade känt Inna i ett par år, men träffade Eduard för första gången 2007. Då fanns det inget som tydde på att Eduard skulle bli officer och leda ett nytt arbete i Frälsningsarmén.

— Vi besökte en kår i Dubăsari i Tran­snistrien. Kårledaren där frågade om vi kunde be för hans son, som hade kom­mit ut ur fängelset samma dag. Det var Eduard. Vid den tiden var han inte kris­ten, även om han är son till en kårledare. Han hade levt ett tufft liv och hamnade i ungdomsfängelse som 14-åring.

Eduard hade avslutat sitt 4,5 år långa straff samma dag som Jostein och Mag­na kom förbi. De bad för honom och för några andra som var där, inklusive Inna, som senare gifte sig med Eduard. De två blev kristna, frälsningssoldater och sedan officerare. Och nu är ringen sluten, i och med att de ska leda Josteins drömprojekt i Bulgarien.

Erik och Kathleen från Sverige

Det är ett jobb de kommer att utföra tillsammans med ett svenskt officerspar, Erik och Kathleen Johansson, som kom­mer att ingå i pionjärlaget på fyra. 2019 deltog Jostein och Magna i Frälsnings­arméns kongress och medan de var där kom nyheten att registreringen i Bulga­rien äntligen hade gått igenom och att de på allvar kunde börja planera uppstarten. Nästa dag deltog de i ett möte och Joste­in gick för att hälsa på ett par som han aldrig hade sett tidigare, det var Erik och Kathleen. Jostein och Erik fick snabbt reda på att de båda delade en speciell re­lation med Östeuropa.

— Erik hade varit mycket i flera länder i Östeuropa. Vi bad tillsammans under ett möte och under bönen sa jag plötsligt: ”Är det ni som kommer att vara där för att öppna arbetet i Bulgarien? Naturligt­vis är det inte jag som bestämmer detta, men är det du? Svaret kom spontant: "Ja, det är nog vi", säger han.

Nu när Josteins dröm har gått i uppfyl­lelse hoppas han och Magna att många vill stödja den genom att förbinda sig att be för arbetet och ge en fast månatlig fri­villig summa.

— Vi når väldigt långt med varje en­skild person som registrerar sig som en pionjärpartner, avslutar Jostein och Mag­na Nielsen.

Text: Stine Frimann, Krigsropet, Norge
Foto: Frälsningsarmén och Shutterstock
Bearbetning: Kiki Broms

Artikeln har publicerats i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 3-2021

Publicerat: 2021-04-28Skriv ut