Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Omtanke dygnets alla timmar

Runt om i Sverige arbetar Frälsningsarmén för att hjälpa personer i utsatthet. Ett sådant arbete är FAM-huset i Fristad, Borås, ett tillfälligt boende för familjer som behöver utredas och/eller få behandling. Man arbetar för att tillsammans med familjen och Socialtjänsten hitta lösningar som ger barnen möjlighet att växa upp i trygghet.

Catharina Nyström brinner verkligen för sitt arbete och att vara Jesus förlängda arm. Hon tror att den goda miljön och atmosfären som de boende och anställda upplever på FAM-huset beror på att man här står upp för kristna värderingar. Foto: Jonas Nimmersjö

FAM-huset i Fristad har sex lägenhe­ter för de boende samt ett övernatt­ningsrum för jourhavande personal. I huset, som är ett enplanshus, finns även kontor och gemensamma utrym­men med plats för lek och umgänge. På hemmet finns det socionomer, socialpe­dagoger och förskollärare som utifrån sina specialiteter arbetar med familjerna. Catharina Nyström arbetar som behand­lingsassistent och är en av dem som re­gelbundet har jour på boendet. Hon har arbetat på FAM-huset sedan sommaren 2015, på heltid sedan februari i år, och ar­betar mycket med våldsutredningar.

— Det kan vara ganska tufft om man har en mamma på boendet med ett ny­fött barn som kräver tillsyn några gånger per natt. Då kan man behöva gå upp var tredje timme, säger Catharina. 

Ibland kan FAM-huset få förfrågning­ar från Socialtjänsten om akutplacering­ar. Då kan det komma en familj på kväll­en som måste tas emot och skrivas in på boendet.

— I det här jobbet är det snabba föränd­ringar, allt sker med väldigt kort varsel. Så när jag kommer en dag till jobbet vet jag inte om jag har ett långt pass som går till klockan sju på kvällen. Går man till klockan sju, så har man också beredskap, utöver den som sover på hemmet under natten. Och den som har beredskap mås­te stanna kvar eller ringas in vid behov.

Människor i kris bor här

De boende är människor i kris med många trauman med sig och normal­fallet stannar på boendet i åtta veckor. Ibland kan det vara personer som redan har utretts, men som behöver ett kortare boende och kompletterande utredning för en tid. Ibland, beroende på avtal med olika kommuner, så kan det vara en längre tid. All personal på boendet har tystnadsplikt och det finns personal som talar flera språk, man anlitar även tolk vid behov. De boende har under vistelsen kontinuerlig kontakt med sin socialsekreterare. Det finns också möj­lighet att ta emot besök från vänner och familj och det finns en särskild besökslä­genhet.

I matsalen serveras måltider som tillagats av boendets kock.

Det finns en stor trädgård med lek­plats för barnen och en uteplats för att umgås, äta och koppla av under årets var­mare tider. I matsalen serveras mat som tillagats av boendets kock. För den som hellre vill laga egen mat finns det pentry i vissa lägenheter eller så får man laga mat i ett gemensamt pentry.

Beslutsunderlag till Socialtjänsten

Under utredningsplaceringen på FAM-huset, som varar i cirka åtta veckor, för­söker utredarna ge en saklig och tydlig beskrivning av barnet, barnets behov och föräldrarnas omsorgsförmåga. Bedöm­ning av risk och skydd, centrala behov och mottaglighet genomförs. ”Signs of Safety” används som en riskbedömnings­metod som verkar för ett systematiskt och långsiktigt barnskydd bland annat genom arbete med säkerhetsplanering och trygghetspersoner. Utredarna sam­manställer ett beslutsunderlag som läm­nas till Socialtjänsten och familjen. Vad som sker efter tiden på FAM-huset beslu­tas av Socialtjänsten.

— Vi tar emot blivande föräldrar och barn från noll till 13 år. Orsaken till pla­cering här är att Socialtjänsten vill se hur föräldraskapet fungerar, det kan vara att de tidigare är kända av Socialtjänsten el­ler att de fått in orosanmälningar under en tid och vill se hur det är i familjen. Det kan ha blivit akutplacerade på grund av våld, berättar Catharina.

Inte alltid frivilligt

Boendet på FAM-huset är oftast där frivilligt men ibland händer det att de har boende som är LVU-placerade, det vill säga Socialtjänsten har bedömt att de måste ha denna placering vare sig de vill eller inte.

— Då är det väldigt olika till hur de ställer sig till placeringen här, säger Ca­tharina.

Den personal som arbetar ensam på natten har överfallslarm. Det är bra att alltid ha som rutin att ha det på sig, men­ar Catharina även om de får informa­tion vid tillfällen då de har boende som innebär ökad risk. Det är inte alltid ho­tet kommer inifrån FAM-huset, det kan komma utifrån också. Personalen har också ett GPS-larm när de är ute och kör med någon av de boende.

På FAM-huset har man nolltolerans mot droger och alkohol och placeringen blir avbruten om någon nyttjar det un­der sin vistelse på boendet. Det är inget behandlingshem för missbruk, boende som har missbruksproblem måste ha visat drogfrihet i ett antal veckor innan de kommer till boendet.

Jag arbetar mycket kväll och 29-timmarspass, då jag ”dygnar” som ungdomarna säger.

En dag på FAM-huset

Ett vanligt dagpass på FAM-huset börjar med en överlämning och rapport klockan halv nio i 30 minuter följ av mor­gonsamling på en kvart.

— Där alternerar vi mellan personalen för att ha en morgonsamling. För mig har morgonsamlingen varit viktig och jag värdesätter verkligen att detta är en kristen arbetsplats, säger Catharina.

Efter morgonsamlingen sitter Cathari­na och skriver på utredningen, eller så är det något praktiskt att göra, som att köra en familj till sjukhus eller Socialtjänsten eller boka läkarbesök och BVC-besök.

— Det kan också vara att gå ut med en familj, den huvudsakliga uppgiften är ju att observera hur familjerna är i vardagen. Gör jag det så är jag med en familj under dagen vid olika tillfällen, sitter med vid matstunderna eller följer med vid prome­nader eller vid nattning. Vi tittar mycket på barnets anknytning till familjen, säger Catharina.

På FAM-huset arbetar man med bar­nets behov i centrum, BBIC, vilket är samma metod som Socialstyrelsen utgår ifrån. Man tittar på familj och miljö, bar­nets utveckling och föräldrars förmåga.

— När jag är inne i en utredning så sit­ter jag och skriver i möjligaste mån under dagarna. När utredningen är klar så är det lugnare perioder. Har jag inte kontakt­mannaskap, så har jag inte lika mycket uppgifter. Har jag kontakmannaskap så är jag kontaktperson för familjen vilket innebär att jag ansvarar för större delen av deras kontakter och frågor och veckosam­tal. Kontaktpersonen håller också i upp­följningsmöten med Socialtjänsten.

Ett långpass på FAM-huset för Cathari­na kan vara från klockan 8.30 till klockan 19 på kvällen, och då har hon beredskap till 8.30 nästa dag. Är det på en fredag så är beredskapen till lördag klockan 10.

— Jag arbetar mycket kväll och 29-tim­marspass, då jag ”dygnar” som ungdo­marna säger. En vanlig korthelg för mig kan vara att jag börjar klockan 11 på en lördag och slutar klockan 16 på sön­dag. En lång helg börjar 14 på fredag till klockan 16 på lördag, men den fortsätter sedan klockan 11 på söndag till 8.30 på måndag. Under helgen har vi ingen kock, så då måste vi som personal ta hand om matlagningen, vi är alltid tre personal. Vi försöker också hitta på aktiviteter på hel­gerna, det finns en fin badsjö i närheten och så brukar vi grilla ute i trädgården.

På tisdagar har FAM-huset aktivitets­dag då man brukar pyssla, göra gipsav­gjutningar, måla och annat, som julpys­sel före jul. En dag i veckan är det också sångstund.

I sammanträdesrummet möter vi kollegan Carolina Hedblom.

Att vara i rätt tid på rätt plats

Catharina berättar att hon kände en stark kallelse att arbeta med just det hon gör på FAM-huset.

— Jag brinner verkligen för att vara Je­sus förlängda arm, och det är tillåtet att prata om det. Jag tror att grunden för den fina miljö och atmosfär vi har beror på att vi vill stå för de kristna värderingarna. För mig har det varit en lärorik tid att vara här. När man blir kallad av Gud är det att vara i rätt tid på rätt plats, säger hon.

Text och foto: Jonas Nimmersjö

Artikeln finns publicerad i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 4 - 2021

Publicerat: 2021-09-16Skriv ut