Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

"Kollot har varit en plats där vi kunnat andas ut"

År 2015 arrangerade Frälsningsarmén sitt första kollo i Borås, där majoriteten av barnen kom från området Hässleholmen. Efter en stökig början slutade lägret i succé och ryktet om kollot spred sig snabbt mellan miljonprogramshusen. Barn och ledare hyllar verksamheten som ett unikt sätt att svetsa samman gruppen och skapa lugn och trygghet.

Området Hässleholmen i Borås står sedan länge med på regeringens lista över särskilt utsatta områden. Någon som fick sin första kontakt med Frälsningsarmén var Zeinab. Sju kollon senare reflekterar hon över lägrens bety­delse i hennes liv.

"Det var väldigt skönt att hela tiden ha kollot att komma tillbaka till"

När Zeinab och hennes två yngre syskon kom hem från kollot sommaren 2015 grät de i flera dagar och tänkte att det var sista gången de skulle få ha det så bra och roligt. Men upple­velsen återkom glädjande nog. Det blev både skidkollo på sportlovet och även­tyrskollo på sommaren, och de tre sys­konen stod alltid överst på anmälnings­listan. Privat har det stormat mycket för familjen, men lägren har hela tiden varit en plats där de kunnat andas ut.

— Det har hänt en massa saker i mitt liv. Därför har jag under de senaste fyra åren bott i tre olika städer och gått i tre olika skolor. Det var väldigt skönt att hela tiden ha kollot att komma tillbaka till. På ett läger känner ingen riktigt varandra i början och man lär känna människor­na på ett annat sätt än i skolan. Vi är en grupp som sover, äter och gör en massa aktiviteter tillsammans i tio dagar, det tycker jag är jätteroligt, berättar Zeinab.

"Jag och mina syskon är själva hemma mycket på sommaren för att mamma behöver jobba, men det är alltid kul att komma till ett kollo för då får vi massa gemenskap och aktiviteter", säger Zeinab som har varit med på sju kollon.

Relationen sträcker sig långt utanför kollot

Lars-Gunnar Wahl är ansvarig för Frälsningsarméns sociala arbete i Bor­ås och har varit kollochef på samtliga läger. Han har efter första lägret fått en relation till Zeinab och syskonen som sträcker sig långt utanför kollots aktivi­teter. Därför har han fått dela både glada och jobbiga minnen med familjen.

— Vi kommer inte in och "bara gör ett kollo”, det är en del av en större inrikt­ning mot att jobba med de här barnen på olika sätt. Kollot är inte en isolerad enhet taget ur luften, säger Lars-Gunnar.

Samma inställning präglar formandet av ledarteamet, som enligt Lars-Gunnar är den främsta nyckeln till ett lyckat läger. De flesta deltagarna har varit på minst tre kollon och när många av led­arna återkommit år efter år har en nära relation byggts till barnen. Ledarna har blivit viktiga vuxna förebilder i barnens liv och många av ledarna bor och jobbar också på Hässleholmen. Därför möter de barnen i andra sammanhang, bland an­nat genom en skrivarverkstad i kyrkans lokaler, kallad Ordpalatset, som alla mellanstadiebarn från skolorna i områ­det besöker.

"Vi är själva hemma mycket på sommaren"

— När jag tänker på vad som gjort lägren så bra kommer jag oftast till själva ledar­en. Ni tar in deltagare som inte har råd att resa utomlands och kanske inte får göra så mycket på sommaren. På kollo har jag fått göra massa nya saker; åkt vattenskidor och ring efter båt, lärt mig åka skidor, klättrat i berg, åkt snöskoter, flugit flygplan för för­sta gången, hoppat från klippor och badat i havet, säger Zeinab.

— Hur hade en sommar utan kollo sett ut för dig?

— Då hade jag och mina syskon bara gjort samma saker om och om igen. Vi är själva hemma mycket på sommaren för att mamma behöver jobba, men det är alltid kul att komma till ett kollo för då får vi massa gemenskap och aktiviteter. Kollon har nästan varit enda tillfället på sommaren jag inte sovit hemma.

Att kollot är en höjdpunkt på somma­ren märks tydligt på barnens uppladdning.

— Min lillasyster brukar packa väskan två veckor innan lägret börjar. Sedan tar hon ut allt och packar om den nästan varje dag, säger Zeinab och skrattar.

"Det bästa har varit att träffa nya människor och jag har velat komma tillbaka eftersom det har varit roliga saker vi gjort på kollot", säger Emil 14 år och deltagare på sex olika kollon.

Life Class – värderingsövningar och diskussioner

Sedan första kollot, som arrangera­des i samband med Football for All, har konceptet ”Life Class” funnits kvar som en given programpunkt. En ”Life Class” består av värderingsövningar och diskus­sioner, men genom åren har även tro och existentiella frågor fått en större plats i samtalet. Enligt Lars-Gunnar har en tyd­lig utveckling skett hos deltagarna.

— Att genomföra Life Class har gått från en form av nödvändigt ont till kan­ske det mest positiva på hela lägret. Från början satt deltagarna knappt stilla en minut utan att börja slåss, men på senas­te lägret var det flera som uttryckte att Life Class-biten varit det bästa, säger han.

"Kollo gör skillnad!"

Zeinab håller med och på frågan om hon anser att hon utvecklats genom åren svarar hon snabbt:

— Jag blir väldigt lätt arg som person och på det första kollot var det myck­et mer så än på det sista. Jag har blivit mycket mer pratsam och lärt mig skaffa vänner lättare. Gemenskapen har hjälpt mycket.

Jag frågar Zeinab om hon vill skicka med några sista ord om kollo till Fräls­ningsarmén. Hon är tydlig med vad hon vill förmedla:

— Det borde ske mer! Det gör absolut skillnad. Jag tänker ofta på alla upplevel­ser och erfarenheter jag fått, säger hon.

Text och foto: Gabriel Ekbeck

Ge barn äkta sommarminnen

Swisha "SOMMAR" till 9004805 

Exempel på hur din gåva hjälper

  • 100 kr - Bidrag till dagsaktivitet
  • 300 kr - Bidrag till läger eller utflykt
  • 500 kr - Matvaror till en familj

Artikeln finns publicerad i tidningen Stridsropet nr 3 - 2019

Publicerat: 2019-06-13Skriv ut