"Barn och unga behöver få känna sig värdefulla"

Maria Olausson började hjälpa till på söndagsskolan från tio års ål­der och har sedan tagit ledarans­var där det har behövts. Med frälsnings­officerare som föräldrar har kåren alltid varit en naturlig del av vardagen.

I början av 20-årsåldern valde Maria att pröva ett annat sammanhang för att få perspektiv och hitta sig själv utanför Fräls­ningsarmén, men vände snart tillbaka.

— Jag upplevde att Gud kallade mig tillbaka. Jag kände tacksamhet för det jag fått vara med om inom Frälsningsarmén och ville ge det vidare till andra barn och unga. Det var också viktigt för mig att få ställa mig i fronten för att få hjälpa nå­gon annan, säger Maria.

”Många söker efter en mening med sitt liv”

Maria ser att Frälsningsarmén har en roll i att vara en röst för dem som ingen har.

— Det behövs i vårt samhälle i dag, där många saknar en gemenskap och söker efter en mening med sitt liv. Det är också viktigt att vi står upp för vad som är rätt och sant och säger nej till det som inte är gott. På så sätt kan vi vara ett ljus i ett sam­hälle som är ganska mörkt på många sätt.

Maria framhåller också vikten av att nätverka med andra aktörer, såsom so­cialtjänst och BUP (Barn- och ungdoms­psykiatrin), för att kunna erbjuda barn och unga ett generationsöverskridande sammanhang där alla får plats, där man får vara den man är och känna att man är värdefull.

— Den viktigaste frågan för mig är att människor får lära känna Jesus, och se­dan kommer social rättvisa. Genom att möta människor till ande, kropp och själ kan vi göra Gud synlig.

En plats där man finns till för varandra

I augusti börjar Maria studera på Fräls­ningsarméns Officerskola. Sedan vill hon kunna kombinera de pastorala studierna med sin utbildning som jurist och erfaren­het av att arbeta med barn- och familjerätt.

— Jag hoppas kunna ägna mitt liv åt att bygga församling och skapa en öppen ge­menskap för alla. Min vision är att kåren ska vara en plats dit man kommer med allt – både problem och glädjeämnen, en plats där alla kan dela med sig av sina gåvor och finnas till för varandra, säger Maria Olausson.

"I Frälsningsarmén har jag kunnat växa och utvecklats"

Rubens Marthinussens föräldrar är också de frälsningsofficerare och Ruben har varit med i allt från sön­dagsskola till lovsångsband och engagerat sig som tekniker, hjälpledare i ungdom­sverksamhet, på läger och konferenser. En period arbetade han också på Frälsningsar­méns högkvarter, innan han blev anställd som barn- och ungdomsledare vid kåren i Västerås.

— Musiken har alltid varit viktig för mig. Jag har också alltid känt att Frälsningsar­mén har varit en plats där jag har kunnat växa och utvecklas, både musikaliskt och andligt, säger Ruben som spelar både elbas, piano, trummor, gitarr och sjunger.

Barnen har så många krav och måsten

Ruben menar att Frälsningsarmén kan göra nästan vad som helst. Det handlar om att frälsa människor och vägen dit.

— Jag ser Frälsningsarmén som ”kyrkan med uppkavlade ärmar” som kan göra nå­got åt samhällsproblem, som till exempel människohandel, på riktigt. Barn- och ungdomsfrågorna är viktigast för mig – jag vill bidra till att barnen får växa och hjälpa dem att hitta Jesus. Det finns så mycket som drar i barnen och konkurre­rar om deras tid, och så många krav och måsten. I Frälsningsarmén kan vi erbjuda en gigantisk familj och Jesus som är me­ningen med livet.

”Ge unga ansvar och låt dem påverka”

Ruben menar att det är viktigt att ge unga inom Frälsningsarmén ansvar och låta dem påverka vad som händer i kåren och på gudstjänsterna, för att fler unga ska känna sig hemma.

— Till exempel kan uniformerna, den traditionella musiken och andra uttryck vara svåra att ta till sig för vissa. Frälsnings­armén har tappat en stor del av dem som är födda på 70- och 80-talet. 90-talisterna har nog fått ta lite mer plats och nu känns det som om trenden har vänt lite, säger han.

I Västerås tar ungdomskåren hand om gudstjänsten en gång i månaden och ett par gånger per termin är det familjeguds­tjänst. Då blir det mer anpassad lovsång, teman, ljud och ljus och ett mer avslapp­nat sätt att närma sig Gud. De gudstjäns­terna uppskattas även av övriga kåren.

— I framtiden vill jag fortsätta arbeta och spendera min fritid inom Frälsningsarmén. Här kan man tillbringa hela livet egent­ligen och göra nästan vad som helst. Jag vill visa andra vad Jesus betyder för mig och någon gång vill jag säkert utbilda mig till frälsningsofficer, säger Ruben Marthinussen.

Text: Eva Gustin
Foto: Jonas Nimmersjö och Kerstin Tillenius

Artikeln finns publicerad i tidningen Stridsropet nr 3 - 2019