Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Gapskratt, såpa, Gud och gemenskap

På Frälsningsarmén i Alingsås hölls förra veckan två härliga kollodagar för barn. Förutom sol, vind, vatten och en massa såpa fick barnen spika, måla, skulptera i frukt och skapa armband som påminner om Guds omsorg.

Såprutschkana är galet roligt och går väldigt snabbt, intygar alla barn på Alingsås kårs dagkollo. Foto: Carina Tyskbo

— Nu ska vi åka såprutschkana! Alla byter om!  

Lisa Thunberg drar en stor presenning ut på gräsmattan i den branta slutningen ner från Alingsås kårs sommarhem i Hjälmared. Omsorgsofficer Gunilla Trygg bär ut hink efter hink med ljummet vatten blandat med såpa. Fnissiga barn kommer ut med baddräkt eller t-shirt och shorts och gör sig klara längst upp i backen.

— Alla redo? Yes!

Första hinken töms. Plasten blir hal som − just det, såpa. Hand i hand eller en och en slänger sig barnen ner. Skriken ekar, och skratten. Alla blir allt blötare och löddrigare. När barnen rutschar långt ut på gräsmatten hämtar Lisa en ny pressning så att kanan blir längre. Gunilla håller i på andra sidan. Farten ökar, både barn och vuxna halkar nu överallt. Nya gapskratt. 

Fullspäckat schema och vällagad mat

Det är dagkollo i dagarna två på det gula fräscht renoverade sommarhemmet från 1940-talet och elva barn har sedan igår haft fullt schema med skapande, bad, lekar, paddling och andakter. Och förstås god mat, lagad av omsorgsofficer Ulrica Karlsson och hennes assistent Angheset Mogos. Har man ett späckat schema måste man äta bra, och det är viktigt att smaka på allt säger Ulrica, som stolt berättar att kräsna barn ville ta om av både kyckling och hennes hemlagade sås igår, trots inledande petighet. 

Dags för mat – Angeseth och Ulrica står redo med köttbullar och makaroner till hungriga kollobarn.

Glad att kollot ändå kunde bli av

Ledaren Lisa Thunberg ilar fram och tillbaka och fixar inför kommande programpunkter. På grund av ovissheten kring corona blev kollot bestämt ganska sent inpå och kortare än det vanliga som brukar vara två veckor.

— Vi hade gärna gått ut ännu bredare men vände oss till redan etablerade kontakter som en kompromiss på grund av restriktionerna, tiden och personaltillgången. Men vi är så glada att detta kunde bli av ändå och att så pass många som elva barn hakade på, säger hon.  

”Jag fick nya vänner direkt”

Emma är 11 år och har varit med på ganska många saker med Frälsningsarmén förut. Hon är juniorsoldat på kåren och visar stolt sin egengjorda t-shirt med temat ”Guds vapenrustning” från Efesierbrevets sjätte kapitel.

Saga är nio år och står intill. De har just gjort klart sina spik- och trådtavlor där barnen spikat ett mönster på en träplatta, trätt garn till en väv och målat kanterna. Emma valde blått, liksom garnet.  

— Det är jättekul här på kollot. Jag har direkt fått nya vänner – det tog två minuter så lärde jag känna Saga, säger hon och ler. 

Saga håller med: 

— Ja, vi har väldigt mysigt och roligt. Jag har varit på olika slags dagläger men det är första gången med Frälsningsarmén, säger hon. Jag tror inte jag skulle palla att vara ledare, det är ju så mycket liv på oss barn, lägger hon till och skrattar. 

Vattenkrig med blöja på huvudet skapade många skratt – när kampen är slut vägs blöjan. Lättast vinner.

Badar och paddlar om vartannat

Nere vid bryggan har barnen nu plumsat i vattnet och tvättar sig huttrande och skrattande såprena i sjön Lilla Färgen, vars idylliska vik skjuter in mot en liten sandstrand och en brygga. Kanoter och flytvästar ligger redo och de barn som vill ger sig sedan ut på paddeltur. De flesta hakar på och kränger nybadade på sig flytvästarna.

— Neej, sväng! Du gör feel! hojtar kollodeltagarna glatt till varandra när kanoterna ibland tar oönskade vägar in i vassen eller krockar med bryggan. Lisa ropar instruktioner från sin kanot. 

— Byt sida på paddeln, Tindra! 

Sjön Lilla Färgen inbjöd till både bad och paddling. Elof och Harald är bara sju år men paddlandet går prima.

Extrafamilj sjöng Gud som haver

Tindra är 11 år och har håret färgat i en vinröd nyans. Hon har varit med på Frälsningsarméns läger tidigare tillsammans med sin bror. På väg upp mot gården och lunchen berättar hon att hon som liten ibland bodde hos en extrafamilj. De var kristna.  

— Vi gick till kyrkan när jag var hos dem. Min extramamma sjöng alltid Gud som haver för mig. Mina föräldrar är skilda men mamma är med i Frälsningsarmén, förklarar hon. 

Kompisen Julia har långt blont hår och glasögon.  

— Jag brukar be för farmor och farfar ibland - och lite annat, flikar hon in och passar på att stå på händer en gång till, en populär aktivitet på de stora gräsytorna. 

”Man kan alltid berätta om sin oro för Gud”

Uppe i huset är det handtvätt och handsprit som gäller innan ledarna samlar barnen vid de runda borden. Det doftar nystekta köttbullar. Kårledare Susann Åsbogård påminner barnen om gårdagens tema då de fick göra så kallade Frälsarkransar, armband med pärlor som motsvarar olika delar av livets vandring och möten med sig själv och Gud. De flesta barnen bär sina om handleden nu.  

— Kommer ni ihåg: om man känner sig orolig så kan man alltid säga det till Gud. Enkelt, precis som det är, säger hon.

Alingsås kårs sommarhem ligger bildskönt intill sjön Lilla Färgen i Hjälmared. Sommarhemmet är från 1940-talet men renoverades och handikappanpassades 2017.

Armband som hjälper en att be

Ingrid som är 11 år och på kollot med lillebror Elof, pillar på pärlorna, visar och berättar. Ökenpärlan om det är jobbigt, jagpärlan för mig själv, och Gud-pärlan, som är den största och av guld.

— Jag har aldrig gjort en sådan förut. Man kan ha den när man ber, förklarar hon. För mig är det okej för mig att prata om Gud, vi är kristna hemma, vi ber för maten och så.

Tioåriga Emil har tagit för sig av makaroner, köttbullar och sallad. Han huttrar lite ännu efter allt badandet men kommer troligtvis att bada igen – det finns ju mycket spring i benen. Mellan tuggorna berättar han att vattenlekar och pyssel nog var det roligaste på kollot.

— Men samlingar och andakter var också bra, kommer han på efter en stund.

Vera kunde knappt sova dagen innan kollot

När alla är mätta och belåtna är det fri lek eller pyssla klart som gäller. 12-åriga Vera väljer att rita. Hon var med här även förra året.

— Jag längtade så mycket hit att jag knappt kunde sova dagen innan! säger hon med eftertryck. Jag är här med min lillasyster men har lärt känna flera nya barn här. Jag gillar skapande mycket.

Och det märks lite senare vid mellanmålet då barnen får skulptera i frukt. Vera bygger en bil av apelsinklyfta och bananskivor.  Intill står ett höghus av melon och druvor. Ulrica och Angheset kommer med glass och så småningom är faten länsade.

Vera bygger en bil av frukt.

Väldigt gott betyg från barnen

Ledarna hinner ta en kopp kaffe innan avslutande städning och plock tar vid. Lisa berättar att både ledare och barn är väldigt nöjda med kollot.

— Under utvärderingen igår sade alla att de har fått nya vänner, det känns jättebra. Vi har barn här som har olika typer av behov och under åren har vi sett deras utveckling. Allt syns inte på utsidan men vi vet vad flera av dem bär på och det är så roligt att de kommer tillbaka, säger hon.

Fler skratt under Hela havet stormar

Dags för lekar på gårdsplanen. Det syns att barnen är trötta men energin finns ändå till ”Hela havet stormar”, medan Islands bidrag i Eurovision dånar ut över sluttningen. Barnen dansar inlevelsefullt och gapskrattar med och åt varandra.

När föräldrarnas anländer blir det kramkalas och farväl. En efter en rullar barnen hem till sig, mellan prästkragar, ymnig rhododendron och blommande gullregn. Med förhoppning om att ses på kåren eller på kollo nästa år igen, ett helt barnaår äldre.

Text och foto: Carina Tyskbo

Hjälp oss sätta fart på sommaren!

 SWISHA HÄR  swishbild.jpg 9004805

Exempel på hur din gåva hjälper:

  • 100 kr - Bidrag till dagsaktivitet
  • 300 kr - Bidrag till läger eller utflykt
  • 500 kr - Matvaror till en familj
Publicerat: 2021-06-23Skriv ut