Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Sorg - Hans del 17

Jag tror det är viktigt att få sörja. Även om det är sin porrkonsumtion. För det som tidigare var en stor del av mitt liv, det kommer jag nu aldrig mer se. Det är ett beslut och ett faktum

Sorg

När jag har kommit en bit på vägen så uppstår en väldig tomhet, liknande en sorg. Ni som följt min resa vet att jag har haft porren med mig under en väldigt lång tid. Det har varit ungefär som ett förhållande, som en tonårsförälskelse. I början var allt nytt och spännande, men så småningom började de sämre sidorna komma fram och man börjar tära på varandra. Tillslut inser man att man inte är bra för varandra och att man måste gå skilda vägar. 

Det är slut nu, men samtidigt vill en liten del av mig ha något litet kvar som jag kan hålla mig fast i. Jag vet dock att jag måste släppa taget helt och hållet. Den glädje i livet som pornografin tillslut berövade mig på är inget jag vill tillbaka till. Mitt förhållande med porren har bytts ut till mitt förhållande till porren. 

Framtidens teknik 

I mitt förhållande med pornografi har det även funnits tankar för framtiden. Nyfikenhet om vad som komma skall. Tekniken har gått från VHS till smartphones med gratis klipp på bara några år. Om tio år så finns säkert massor med ny teknik som jag inte får uppleva för jag har slutat med porr. 

Som att göra slut 

I skilsmässan från porren har jag märkt att jag kan ta hjälp av mitt musikintresse. Jag kan på ett helt nytt sätt ta till mig alla låtar om brusten kärlek. Om jag är den ena parten och porren den andra så kan jag plötsligt ta till mig låten och känna att det är mig det handlar om. Det kan bli riktigt känslosamt att hitta tröst och förståelse ur musik. I alla fall för mig.

Min göra-slut-sång är Kelly Clarksons Since U Been Gone. Den är så på pricken beskrivande för mig. Det finns dock väldigt många sånger som handlar om mig och mitt missbruk. Ibland när jag lyssnar på musik så kan jag skratta för mig själv och tänka att nu har de skrivit en ny låt om mig och min väg.  

Sorgeperioden varade inte så länge. Den var dock ganska lärorik. Allt med mig är ofta framåt. Det här var ett sätt för mig att bromsa lite och kolla av vart jag var. Det var förmodligen här jag fick insikten att det aldrig skulle bli vi igen. 

 

Nästa gång så tar jag med er ner  i djupet igen.    //Hasse