Projektledarens introduktion
Materialet ”Lär känna Sverige – och lär dig svenska” är i mångt och mycket en framväxande tanke, en dröm, flera människors goda arbete och en handfull människors förmåga att sätta det på pränt. Det är tänkt vara en dörröppnare till en framtid och till ett nytt liv.
Akalla är ett litet samhälle utanför den stora huvudstaden. Det är en förort som vuxit ihop med näraliggande Husby. Tunnelbanestationen har samma namn som området och ligger längst ut på blåa linjen – väster om Stockholm stad. Invånarmängden är straxt under 10 000 och andelen utrikesfödda är drygt 60% respektive närmare 80% om man ser till invånare med utländsk bakgrund – och det speglar såklart bara officiella siffor. Inga siffror finns på det skuggsamhälle som sedan länge existerar här och befolkas av människor som lever utan papper.
I hjärtat av Akalla ligger Frälsningsarméns Kvinnocenter. Det är en magisk plats som rymmer många kvinnoöden. Det är en plats som verkar helande och som hjälper både de som kommer dit för att få stöd, likväl som de som står i dörröppningen och tar emot. Till centret kommer kvinnor från alla länder och kulturer och religioner. Det finns inget komplext eller svårt i detta. Det är en öppen dörr.
Samtalen på centret är ärliga och raka. De behandlar livet, som det ser ut. Vi har aldrig ryggat för ett ämne eller dragit oss för att ta i något svårt. Vi ser det snarare som vår uppgift. Tydlighet ger trygghet. Språk är inte ett hinder i dessa samtal men medmänsklighet och empati är en förutsättning. Jag har funnit mig i klassrum och inför en grupp kvinnor utan formell utbildning eller kunskaper i svenska förklarat att kvinnlig könsstympning är olagligt i Sverige. Och jag har fått omfamningar när budskapet gått fram.
Vi öppnar dörrar på Kvinnocentret i Stockholm, vi stänger dem inte.
Vi möter kvinnor som är precis som vi. Vi är döttrar och mödrar, vi är fruar och frånskilda, vi bär på sorger och vi bär på lycka. Vi är systrar. Det enda som skiljer oss åt är våra födelseplatser och vår tur att tillhöra det land vi önskar.
Undervisningsmaterialet vi skapat är speciellt på så sätt att det lär ut svenska genom att fokusera på den samhällskunskap som man som nyanländ i Sverige behöver känna till. Det handlar om rätten att utbilda sig och bli det man vill. Det handlar om barnens skolplikt och effekterna av att låta ens barn växa upp utan papper. Vad som händer när dottern eller sonen fyller 18 år och när skolplikten trumfas av frånvaron av papper och hur man i samma ögonblick inte längre inkluderas. Det handlar om hur den vita arbetsmarknaden fungerar och hur den svarta arbetsmarknaden inte gör det. Det handlar om vilken rätt till vård man har som asylsökande, som medborgare respektive som papperslös. Det handlar om jämställdhet mellan könen och hur utvecklingen av detta sett ut i Sverige. Det handlar om livet. Det handlar om asylprocesser och vad ett avslag innebär och hur man hanterar det.
Ibland öppnas nämligen inte dörren till Sverige. Ibland är dörren istället vänd mot ett återvändande till ett land som man lämnat. Behovet av stöd är då avgrundsdjupt. Fakta och tydlighet är ett måste. Kloka val kan inte tas baserat på rädslor.
Mitt i allt detta finns vi, Kvinnocentret. Orubbligt, sedan 23 år tillbaka. Utan fokusskifte. Vi agerar outtröttligt för att förstärka, och i vissa fall ge tillbaka, kvinnornas känsla av att de är i kontroll över sina liv. De kan göra kloka val. Det kan ta aktiva beslut. De äger fortfarande sina livssituationer. Asylprocessen är en väntan, det är en känsla av att sätta sitt liv på paus, men det är inte en handling av att ge bort ägandeskapet till någon annan. Detta förmedlar vi, gång på gång på gång…
Just detta material är ett handledningsmaterial till övningsböckerna i samma serie. Materialet är tänkt att fungera som ett stöd till den som lär ut innehållet i övningsböckerna. Materialet täcker olika förkunskapsnivåer och är uppdelat därefter. Vår fantastiska författarinna och pedagog, Kristin Hyving, har satt vår gemensamma tanke på pränt. Kvinnocentrets magiska verksamhetschef med hjärta av guld, Jenny Alm, har gjort arbetet möjligt. Alla underbara anställda och volontärer på centret har tagit det till sig och förmedlat det till våra elever på ett modigt och beundransvärt sätt. Och jag, jag har älskat varenda sekund av det!
Det är sant, grundaren av Frälsningsarmén, William Booths kända uttalande:
”Mina bästa män är kvinnor.”
/Karin Asplund, projektledare Kvinnocentret.