Arbetat i katastrofområden i olika delar av världen
Robert hade vid det här laget flyttat till Stockholm och träffat Anna-Maria. År 1988 gifte de sig och började läsa vid Frälsningsarméns officersskola. Sedan väntade ledarskap för Frälsningsarméns kårer (församlingar) i såväl norra, södra och västra Sverige. Robert har även haft flera tjänster inom Frälsningsarméns stödboenden, behandlingshem och sociala center. Däremellan har det rymts avstickare till katastrofområden i olika delar av världen efter att han utbildat sig till kris- och katastrofledare inom IES, som tidigare nämnts.
Robert har vistats i såväl Filippinerna, Haiti och Bahamas efter att de drabbats av orkaner eller jordbävningar. I Uganda rådde intern konflikt medan Rwanda behövde hjälp att hantera flyktingströmmar från Kongo. Människor har försetts med förnödenheter av olika slag och Robert har även deltagit i uppbyggnaden av infrastruktur och annat. Ofta har det rört sig om tremånadersinsatser vilket naturligtvis inverkat på Roberts och Anna-Marias familjesituation, inte minst när två barn kom till världen.
— På den tiden fungerade inte internet så bra och det var dyrt med internationella samtal så jag ringde hem en gång i veckan och pratade i fem minuter, säger Robert och ler.
— Det gäller att man klarar av att vara borta från varandra, men det är en sådan viktig möjlighet att få åka iväg och hjälpa andra, fortsätter han.
Familjen med i Rwanda/Burundi och Lettland
Några utlandsvistelser har varit längre och då har hela familjen varit med; i Rwanda/Burundi och nu senast i Lettland där Robert var regionchef för Frälsningsarmén. Trots en del likheter har det funnits kulturskillnader mellan länderna. Robert nämner att det i Afrika ofta inte tas så många egna initiativ på en arbetsplats trots att förmågan och kapaciteten finns där, eftersom det kan leda till avsked. I Rwanda ser man inte folk i ögonen när man pratar då det inte anses vara respektfullt. Där gör de som härrör från Kongo mer väsen av sig, liksom de med ryskt ursprung som bor i Lettland medan letterna själva generellt har en mer ”svensk” framtoning.
— Det har varit otroligt utmanande men lärande att vistas i de här länderna och jag har fått jobba mycket med mig själv. Jag har lärt mig se vad som är jag och vad i mig som har formats av den kultur jag vuxit upp i. Och jag har fått anpassa mig efter omständigheterna, förklarar Robert.
— Att arbeta i Afrika är den största upplevelsen jag har haft i livet och det blir en sådan skillnad när man får göra en insats där. Jag har förälskat mig i både länderna, människorna och klimatet, fortsätter han.
”Människor behöver ett andligt hem”
Nu är hela familjen ändå glad att vara tillbaka på svensk mark. Angående det sociala arbetet understryker Robert betydelsen av att förankra det i en kår eller åtminstone att det finns ett nära samarbete däremellan men också en hemkänsla.
— Vi måste ge människor möjligheten till ett andligt hem och det permanenta hemmet bör vara kåren. Därför är det också viktigt med volontärer för det går inte att ersätta Guds familj med enbart anställda, menar han.
Här kommer han in på Frälsningsarméns nya vision ”Välkommen hem – livet med Jesus” som han själv varit med och tagit fram och vars mål är att lägga vikt vid relationer, gemenskap och delaktighet.
— Livet med Kristus handlar om hela livet och om en helhetssyn, om att människor blir frälsta och fortsätter vara det. Vi behöver bli skarpare i att möta människor där de är och i de behov de har, liksom att vara relevanta och trovärdiga i både vår tro och vårt sätt, fortsätter han. säger Robert.
När han får frågan om hur drömscenariot för framtiden skulle se ut påpekar han att han inte är någon karriärmänniska och att han bygger där han står. Och även om en till utlandsvistelse skulle vara kul så trivs han utmärkt där han är just nu.
— Jag lever i min dröm, i min kallelse. Jag vill vara där Gud kan använda mig och där Frälsningsarmén kan placera mig. Det är en otrolig förmån att få vara frälsningsofficer och att se människors liv förvandlas till det bättre och hur de blir befriade från bundenhet, avslutar Robert.
Text och foto: Teresia Jansson
Fakta om Robert Tuftström
- Ålder: 52 år.
- Bor: I lägenhet på Kungsholmen i Stockholm.
- Familj: Gift med Anna-Maria, barnen Carolina, 29 år, och Daniel, 25 år.
- Officersroller:
- Kårledartjänster, Hisingskåren/Göteborg, Sundsvall, Trelleborg, år 1990-1995.
- Medarbetare/föreståndare, Kurön behandlingshem, Sociala Centret Hornstull, Gnistan stödboende och härbärge, Örebro, år 1995-2010.
- Hjälparbetare kris/katastrof, IES, Uganda, Rwanda, Filippinerna, Haiti år 2007-2010. Rwanda och Burundi år 2012-2014, Bahamas, år 2019.
- Projektofficer, Rwanda och Burundi Command och IES, år 2012-2014.
- Programkoordinator, Programkontoret, Högkvarteret, år 2010-2011.
- Områdesexpert för sociala institutioner, Programkontoret, HK år 2011-2012.
- Biträdande kårledare med ansvar för KSA, Templet, Stockholm. Eftervårds-projekt Stockholm och medarbetare CS expedition, år 2014-2015.
- Ordförande Etikrådet, år 2014-2015.
- Regionchef, Lettland, år 2016-2020.
- Divisionschef Sociala Divisionen, Högkvarteret, år 2020-.
- Fritidsintressen: Historia; främst vikingatid, medeltid och 1700-tal.
- Läser helst: Bibeln, skönlitteratur och facklitteratur.
- Favoritbibelord: ”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.” (Fil 4:13). Även: Fil 1:21, 4:4, Matt 11:28-30 och Ps 139:5.
- Blir glad av: Gemenskap, någon annans glädje, att vara del i någons livsresa i mötet med Jesus.
Förklaringar:
- IES: International Emergency Service.
- Command: Fristående land/länder som inte ingår i ett territorium.
- KSA: Kårens sociala arbete.
- CS: Chief Secretary.
Artikeln finns publicerad i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 5 - 2020