Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Vasakåren online – född i coronatid

”Viruset kommer inte bara med död och sjukdom, det växer nytt också.” Det säger Jon-Anders Marthinussen, kårledare på Vasakåren i Stockholm, som flyttat gudstjänsterna till ”nätet” under pandemin. Stridsropet deltog under en av inspelningarna som lockat helt nya grupper till kyrkan.

Sångerskan Linnea Nilsson går på afrolinjen på Bromma Folkhögskola och sjunger i Vasa Gospel. "Det var självklart jättekul att bli tillfrågad om att medverka vid Vasakårens webbsända andakt", säger hon på sjungande Ö-viksdialekt. Jon-Anders Marthinussen står bakom kameran och Frida Gyll bakom flygeln. Foto: Jonas Nimmersjö

16.00 – ” Vi började webbsända redan i mitten av mars” 

Trottoaren utanför Frälsningsar­méns församling i Vasastan, Vasakåren badar i vårljus. Uppe i Observatorielun­den leker en pappa med sitt barn under de höga träden som vecklar ut späda gulgröna löv mot stockholmshimlen. Fåglarna svävar högt över grönskan, ove­tandes om vad som skakat huvudstaden, landet och hela världen de senaste två månaderna.

— Här sitter jag! 

Vi har passerat kaféet, som just nu är stängt inför stambyte, och gått ner till kårens serveringsrum. Där väntar kårle­dare Jon-Anders Marthinussen i ljusblå skjorta och välansat rött skägg. Några unga musiker kommer och går, i övrigt är lokalerna tomma. Så som de varit se­dan coronapandemin på allvar fick fäste i landet och krävde ett helt nytt tänkande inom kyrkan och även i Frälsningsarmén. Här på kåren står alla samlingar och grupper på paus utom tonårsgruppen och träffen för mellanstadiebarn. 

Och sedan dess är också kyrksalen för­vandlad. Där bedjande och lovsjungande människor brukade sitta är nu rummet delat i två av ett högt, svart draperi. På ena sidan finns en flygel, på den andra gitarrer, piano och trummor. Och så inspelningsapparatur, mikrofoner, mixer­bord, dator och sladdar. 

— När vi förstod att vi inte kunde sam­las i lokalen längre bestämde vi oss gan­ska direkt för att skapa webbgudstjäns­ter. Vi började sända redan i mitten av mars och satsade sedan stort inför påsk när vi utformade en andakt till Palm­söndagen. Sedan sände vi Skärtorsdag, Långfredag och till sist under Påskdagen, säger Jon-Anders. 

"Även den som inte är van ska kunna vara med, orka stanna och förhoppningsvis ta till sig det som sägs"

Efter den intensiva påskveckan tog han semester. 

— Sedan har jag kört på. Musikerna riggar i källaren och spelar in här, säger han och visar. Sedan tidigare hade vi spe­lat in material från musikgrupperna och det kan vi använda nu när vi inte får sam­las. Man får använda det man har. 

Till hjälp har Jon-Anders tre frivilliga. Tristessa Åberg ansvarar för all grafik, Hugo Marthinussen för ljud och så Mar­cus Hammarberg och Jon-Anders själv som redigerar, eller klipper, som man sä­ger. Arbetet har gjorts hemifrån förutom själva inspelningen. 

— Ljudteknik är vi välrustade med tack vare vår kör Vasa Gospel. Körledaren Mi­kaela Häger har dessutom medverkat i flera av webbprogrammen, påpekar han.

En gång i tiden sysslade Jon-Anders med både närradio och teveinspelning­ar och visste från början att andakterna från kåren måste anpassas till formatet. Han är generellt tveksam till att guds­tjänster direktsänds på till exempel Face­book, då det riskerar att bli alldeles för internt.

— När man sänder på teve eller web­ben kan en predikan inte vara 20 minu­ter lång utan snarare sju, menar han och drar med handen över bordet. Den som inte är van med gudstjänst och predik­ningar ska kunna vara med, orka stanna och förhoppningsvis ta till sig det som sägs.

Glädjande nog har responsen varit stor, över förväntan och i samtliga fall positiv. ”Tack för att jag fick lyssna”, ”Detta var välsignat att höra” är kom­mentarer som synts på kårens och Fräls­ningsarméns Facebooksida efter sänd­ningarna.

— Av 100 personer skriver kanske åtta: ”Detta var precis vad jag behövde höra!”. Det är väldigt roligt, medger Jon-Anders.

16.20 – Repetition

— Hej Frida, välkommen!

Frida Gyll ska strax sätta sig vid fly­geln och ackompanjera. Hon är deltids­anställd för barnarbetet på kåren och även sångare i Vasa Gospel, parallellt med studier till musiklärare. Fanjunkare Niklas Hjerpe har också dykt upp. Han ska sköta en av dagens kameror.

— Ni kan väl börja repa lite så länge, vi ska vara på den här sidan idag, säger Jon-Anders.

16.31 – Musikerduon på plats

Sångerskan Linnea Nilsson anlän­der efter en stund och därmed är efter­middagens musikerduo komplett. Men Linnea letar efter en äggmaracas.

— Har du tittat nere i ungdomsrum­met? undrar Jon-Anders.

Innan hon kilar iväg berättar Linnea att hon går på afrolinjen på Bromma Folkhögskola och sjunger i Vasa Gospel. Dessutom spelar hon i samma ensemble som Jon-Anders son Hugo på skolan.

— Det var självklart jättekul att bli till­frågad om att medverka vid andakten, säger hon på sjungande Ö-viksdialekt.

16.40 – Inspelningen av sångerna börjar

Ägget är funnet och Frida sätter sig vid pianot. Linnea tar plats bakom mikrofonen. ”Närmare Gud till dig” i gospelversion övas medan Jon-Anders och Niklas sätter på kameror och ställer in skärpa, ljud, datorer och mixer.

”Änglar där vinkar mig närmare, Gud, till dig, närmare Gud till dig, närmare dig” sjunger Linnea gungande med slut­na ögon. Frida avspeglas på insidan av flygelns lock, där hon kompar och sjung­er stämma.

— Stanna lite. Kan ni ta det sista ack­ordet igen. Jag hör ett skorrande ljud, sä­ger Niklas bakom filmkameran.

Teamet undersöker vad ljudet kan komma ifrån och Jon-Anders tror att fly­gelns egna strängljud kan slå igenom på filmen. Man bestämmer sig för att köra ändå. När ”Närmare Gud till dig” har sjungits rakt igenom tre gånger är Lin­nea nöjd.

— Härligt! Säger Jon-Anders, och spa­rar inspelningen på datorn.

16.57 – Flera tagningar

”Jag skulle vilja våga tro, att Gud ser bortom…”

Linnea slutar tvärt att sjunga psalm 219. Hon böjer sig fram mot notstället och läser med rynkad panna.

— Ursäkta, texten försvann helt ur mitt huvud, säger hon och ler. Kan vi köra igen?

Nästa tagning går bättre. Jon-Anders håller koll på hennes solomikrofon för att undvika att ljudet ”distar”, alltså för­vrängs. Efter en stund är han nöjd.

Som sista sång spelar man in nummer 615 i Frälsningsarméns sångbok: ”Kris­tus kallar, jag vill följa”. Jon-Anders kli­ver ljudlöst runt de musicerande med ett höjt stativ där Iphonen är fästad. Toner och text flödar och stiger mot kyrksalens tak där eftermiddagsljuset målar varmt gula fält i taket.

”Kristus kallar jag vill följa, han är nära fruktan flyr. Strid och möda blir med ho­nom heligt äventyr.” sjunger Linnea och ser in i kameran.

— Strålande bra, tusen tack – då var vi klara! Säger kårledaren lite senare och ser nöjd ut.

17.20 – Inspelning av predikan ”Att växa i tro”

Jon-Anders berättar lite om pre­dikan, som strax ska spelas in. För att slippa titta ner i papper eller komma bort sig har han valt att göra avbrott i den sju minuter långa texten och hellre redigera i efterhand. Under söndagens tema ”Att växa i tro” ska han med utgångspunkt i ett samtal hos frisören och den ”Gyllene regeln” i Matteusevangeliet, tala om att göra det goda mot andra som man vill att de ska göra för mig.

— Jag ska också lyfta begreppet meta­morfos, alltså grekiskans uttryck för att förvandlas. I Romarbrevet står det att vi ska låta oss förvandlas genom förnyelsen av våra tankar. Många tänker kanske inte att de har en tro. Men bara genom att göra gott och förändra världen visar man att fröet redan är sått, säger han.

Idag när människor hamnat i helt nya situationer på grund av pandemin är Je­sus tal om förvandling väldigt praktiskt. Jon-Anders vill därför uppmana guds­tjänstbesökarna att konkret be om hjälp hos Frälsningsarmén när tankarna kan­ske fylls av uppgivenhet, dåligt självför­troende eller brist på livslust.

”Det är lättare för många att gå i kyrkan när man inte syns”

Så länge coronakrisen pågår tänker Va­sakåren fortsätta sända sina gudstjänster över nätet, intygar kårledaren och prisar sina tjänstvilliga kårmedlemmar som spelar, sjunger, läser in texter och bidrar på andra sätt. Och antalet besökare per gudstjänst är högt: 400-600 unika besö­kare per program. Söndagens program ska redan efter ett par veckor komma att ha flera tusen visningar.

— Det är lättare att gå i kyrkan när man inte syns, då sänks tröskeln för många. Därför tror jag att mycket gott kan kom­ma ur detta också, säger han.

För att behålla kontakten med sin egen församling insåg Jon-Anders att kåren behövde egna samlingar. Därför träffas församlingen varje söndag genom mötesverktyget Zoom. Hela 200 personer har fått en länk att logga in med och även här dyker personer upp som inte varit i kyrkan på länge.

Vi talar en stund om att somliga sam­fund under krisens gång har uttryckt viss svårighet med att få till sina webb­sända andakter. Tekniken kan krångla, ljudet svaja eller en nervositet för mediet skina igenom. Men Jon-Anders är av den bestämda åsikten att även vingliga guds­tjänster behövs.

— Det vi gör behöver inte vara så ”flas­higt” och några missar spelar ingen roll. Det viktiga är att innehållet är genuint. Att mötet är unikt och inte går på rutin, säger han innan det är dags att förbereda ytterligare en inspelning.

Text: Carina Tyskbo
Foto: Jonas Nimmersjö

Artikeln är publicerad i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 4 - 2020

Publicerat: 2020-09-17Skriv ut