Skratt förlänger livet

Om det är något som kännetecknar Lars Beijer så är det hans skämt­samma sida. Samtidigt inger hans mörka stämma och rättframhet pondus och respekt. Lars är flitig och målmedve­ten i sin yrkesroll och trots sina 72 år har han inte sällat sig till pensionärsskaran förrän nu. Kanske ligger det något i ut­trycket att ett gott skratt förlänger livet.

Uppväxten

Lars växte upp tillsammans med sin lillasyster i stockholmsförorten Årsta. Kanske var det tur att föräldrarna bara hade två barn då Lars var väldigt livlig.

— Mina föräldrar fick sitta uppe på mat­bordet och äta ibland för annars drog jag i dem och i saker och ting, berättar han.

Han invigdes till juniorsoldat i Fräls­ningsarmén och gick med i vargungarna/scouterna där. När han var nio år flyttade familjen till Södermalm och engagerade sig i 7:e kåren, numera Söderkåren, vid Zinkensdamm. Där är Lars fortfarande soldat. Som elvaåring började han spela Ess-kornett i Maria skolorkester och det instrumentet har han hållit fast vid. Han var även med i gossmusikkåren på Fräls­ningsarmén och ungdomstiden tänker han tillbaka på med glädje.

— Det kunde vara 300-400 ungdomar från olika städer och kårer som samlades, så det var ruskigt kul, säger han.

Vill alltid ha något på gång

Lars har spelat i Söderkårens musikkår i hela 60 år och i och med det har han rest och sett mycket av Frälsningsarmén både inom Sverige men också i USA och Eu­ropa. Nyligen var han med och startade upp minibrass för barn och nybörjare. Än idag har han en iver inom sig som gör att han alltid vill ha något på gång.

— Men jag kan även koppla av med en bok, fiska i flera timmar eller njuta av en konsert. Det är en ren inställningsfråga, men jag har svårt för köer för jag vill ef­fektivisera, säger han.

Tågintresset och ett eget lok

När han i tolv-trettonårsåldern köpte sin första kamera började han ägna sig åt att fotografera tåg. Just dessa blev ett stort intresse, förmodligen för att Lars som barn alltid åkte tåg med sin mormor till Dalarna om somrarna.

— Jag var särskilt fascinerad när det blev byte från ellok till ånglok i Ludvika, minns Lars.

Fortfarande är tåg en stor hobby för honom men det gäller de gamla model­lerna med lok och vagnar som körs på kol eller olja. År 1974 köpte han till och med ett lok av SJ för 13 000 kronor då det skulle skrotas. Han rustade upp det och en period var han med och anordna­de turistturer med detta och gamla vag­nar mellan Årsta och slakthusområdet där Globen finns idag. Numera står loket i Västberga. Under 30 år var Lars ordfö­rande i Stockholms ånglokssällskap som samlar och renoverar lok och vagnar och arrangerar utflykter på spåren runt Mä­lardalen.

Produktchef för bland annat Pepsodent

Efter studenten läste Lars statistik på universitetet och när han sommarjobba­de som intervjuare på ett marknadsun­dersökningsföretag blev han rekryterad av en kund. Det resulterade i att han blev produktchef för bland annat Pepsodent tandkräm och tandborstar. På den ar­betsplatsen stannade han i elva år.

— Det var kul och lärorikt och jag in­såg vikten av att stärka ett varumärke för en produkts framgång, påpekar Lars.

— Det jag är mest nöjd med där är att Pepsodent blev etta på tandkrämsmark­naden efter att Colgate hade haft led­ningen länge, fortsätter han.

Frankrike och ostron

Då Pepsodent tandborste tillverkades i Paris kom Lars att få tycke för Frankrike där han också blev introducerad i att äta ostron som än i dag är en delikatess han uppskattar. Under åren har det kommit att bli många semesterresor till det lan­det och då särskilt till Cannes.

— Det finns en väldigt fin fiskrestau­rang där med ostron så jag måste åka dit varje sommar, säger Lars.

Nominerad till årets marknadschef

Senare kom han att jobba som reklam­chef på OK Petroleum och år 1998 till­trädde han som marknadschef för Fräls­ningsarméns second hand-kedja Myrorna. Lars tog initiativet till att modernisera och förändra synen på Myrorna från lumpbod och loppmarknad till en butik i konkur­rens med nyhandeln. Han inledde samar­beten med designers, stylister och kändi­sar, såg till att kläder från Myrorna kom med i tidningsartiklar och anordnade uppmärksammade modevisningar. Tack vare detta lyckades man öppna butiker på ställen som tidigare varit otänkbara för sortimentet. Dessa aktiviteter ledde till att second hand-branschen utvecklades och Lars blev intervjuad i flera tv-kanaler med anledning av detta.

— Det blev en otrolig genomslagskraft och försäljningsökning. Myrorna blev marknadsledare och är det fortfarande, säger Lars.

— Jag blev faktiskt nominerad till årets marknadschef. Tyvärr så vann represen­tanten från Max hamburgare och inte jag men jag är stolt över att arbetet på Myror­na uppmärksammades, fortsätter han.

Arbetet med fair trade

Hösten 2004 fick Lars vid sidan av detta tjänsten som chef för Frälsnings­arméns kommunikationsenhet. Efter en omorganisation erbjöds han redan tre månader senare ansvaret för lansering­en av Frälsningsarméns fair trade-butik, Sally Ann, i Sverige. Under fem år gavs arbetstillfällen åt omkring 1000 kvin­nor i Asien och Sydamerika som gjorde inredningssaker, såsom flätade korgar men också kläder, för hand. Dessa tillver­kas fortfarande men säljs i Norge under namnet Others.

Varumärkesansvarig på Frälsningsarmén

För drygt tio år sedan fick Lars den ny­inrättade tjänsten som varumärkesansva­rig på Frälsningsarmén, en roll han hade i sju år. En grafisk profil introducerades och man började göra varumärkeskampanjer för att öka kännedom och kunskap om Frälsningsarmén hos Sveriges befolkning. Ett mål var också att Frälsningsarmén, förutom i sina egna kanaler, även skulle få uppmärksamhet i medierna.

— Antalet artiklar där Frälsningsar­mén omnämndes ökade kraftigt och journalister ringde oss och ställde frågor om hemlöshet exempelvis, säger Lars.

— Det roligaste har varit att se resultat men en del tycker att ordet ”varumärke” känns främmande i en icke kommersiell verksamhet. Och det gäller att hitta lång­siktighet, balans och klokhet i hur vi ut­trycker oss både som kyrka och som soci­al hjälpverksamhet, fortsätter han.