Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Med örat mot Gud

Kjell Karlstens tro har tagit honom ut i världen och till de mest skilda uppdrag. För Gotland har missionshjärtat alltid klappat, men nu gläder han sig över mer tid med frun och att få gå på Stockholms konditorier. Möt Frälsningsarméns programchef.

"Inget konkurrerar med drömmen om Guds rike och att få jobba för det", säger Kjell Karlsten, frälsningsofficer och programchef på Frälsningsarmén. Foto: Carina Tyskbo

Det sitter en omtumlad 15-årig kille i en lokal bland lovsjungande och bedjande människor. Han ser sig omkring. Utstrålningen hos dem som sjunger och talar från podiet är så levande. Orden träffar honom i hjärtat. Jo, det är sant att Jesus är verklig och offrade sitt liv!

När han kommer hem ber han en bön på sitt rum från ett traktat han fått med sig. Morgonen därpå tänker han: Nu har jag nog blivit frälst.

Upplevelsen den där kvällen för 45 år sedan med Frälsningsarméns senior-scouter på Kungsholmen i Stockholm kom den unge Kjell Karlsten att för res­ten av livet vilja följa Jesus Kristus. När han nu, som nyss fyllda 60 år, berättar om sin livsresa framgår tydligt att rösten från Gud och modet att följa den funnits som en röd tråd i allt. Men också en viss rast­löshet, en iver att få saker gjorda och släp­pa in frisk luft i stelnade sammanhang.

”Kyrkan blev lite trång, både fysiskt och mentalt”

Men låt oss ta det från början. Kjell Karlsten föddes 1960 på Allmänna BB i Stockholm, växte upp i Blackeberg med mamma, pappa och en fem år yngre sys­ter. Han var aktiv i Frälsningsarméns scoutgrupper, där familjen också engage­rade sig. När Kjell flyttade hemifrån var det till en lägenhet i Frälsningsarméns hus för att börja arbeta som skolevang­elist och ungdomsledare på Vasakåren, församlingen vid Odenplan i Stockholm.

Ungdomsrörelsen inom kristenheten un­der 70− och 80−talen beskriver han som väldigt dynamisk. Många kom till tro och gemenskapen växte. Så många som hund­ratalet unga sågs på kvällarna i Fräls­ningsarméns lokaler.

— Det var en så kärleksfull och stark ge­menskap och en god, enkel undervisning. Den tiden betydde otroligt mycket för min andliga utveckling. Men kåren hade svårt att rymma alla nya uttryck som kom med de unga. Kyrkan blev lite trång, både fysiskt och mentalt, minns Kjell.

Blev frälsningsofficer, bildade familj och hamnade i Visby

När en ung nybliven frälsningsofficer vid namn Ann-Christine kom till Vasakå­ren som biträdande kårledare dröjde det inte länge förrän de två blev ett par. De gifte sig och Kjell började på Frälsnings­arméns officersskola. 1983 kom sonen Emanuel och den första gemensamma placeringen blev Visby.

— Där fanns massor att göra! Vi star­tade nattkafé i de intensivaste partykvar­teren, mötte människor, rekryterade evangeliserande team. Många blev berör­da och frälsta. Det var roligt och väldigt dynamiskt, säger Kjell.

Men internt på kåren var motstån­det massivt. Gotland då var väldigt kon­servativt och allt nytt utifrån sågs på med misstänksamhet. Kjell och Anki var unga och okonventionella.

— De här fem åren var min absolut vik­tigaste lärotid när det gäller att jobba för Gud. Jag var formad av 60−talets ideal; det skulle vara normkritiskt och fritt, utan auktoriteter. Jag var obekväm med männ­iskors förväntan på mig – leda skulle vi ju göra tillsammans! säger Kjell och ler.

Kjell och hustrun Anki startade sin bana som frälsningsofficerer tillsammans i Visby på Gotland. Foto: Privat

Kontrasten mellan Visby och Borlänge blev svår

Rent generellt var den tiden i Sverige andligt turbulent, med framväxten av trosrörelsen som skapade rädsla för yt­terligheter. Samtidigt var det ett starkt skeende som gav energi. När uppbrottet ändå kom gick flyttlasset mot Dalarna, där Kjell blev kårledare i Borlänge. Kon­trasten kunde inte ha varit större.

— Från det expansiva utåtriktade ar­betet skulle jag plötsligt leda tre syför­eningar, en strängmusikkår och hem­förbundets sångare! Det var så oerhört långt ifrån mig själv. Jag blev utbränd och sjukskriven en tid, säger Kjell.

Vid den tiden hade familjen utökats med dottern Emilie. Kjell vistades en tid i Israel och hann arbeta två år som divi­sionsungdomssekreterare i Örebro inn­an tankarna på Gotland åter vaknade. Ledningen gav klartecken och familjen återvände, nu med ett tydligt mandat att göra en nystart. Under de fem år som gått hade också mycket av det gamla för­svunnit.

— Vi mötte innerstadens behov på ett väldigt öppet sätt. Saknades fritidshem eller innebandy så ordnade vi det. En vi­sion för ”Krukmakarens hus” växte fram – att Gud ville använda Gotland och Vis­by som en plats för rekreation, helande och upprättelse, säger Kjell.

Internationella kontakter

Människor kom och gick på kåren och i det öppna hemmet. Familjen kom tidigt i kontakt med Kings Kids som ar­betar med föräldrar och barn som är i tjänst för Gud.

— Kings Kids har betytt mycket för oss och för många andra! Vi reste med dem runtom i både Sverige och världen. Våra barn har varit med mig på team till både USA och Kina, berättar Kjell.

1999 kom oväntat dottern Elvira och paret Karlsten, nu i 40−årsåldern, blev glada trebarnsföräldrar. Året dessförinnan hade Kjell blivit nationell ungdoms­sekreterare på högkvarteret i Stockholm. En väldigt spännande tid med fina kolle­gor och en framväxande kontakt mellan Norden och Ryssland, där man rustade en armé för en ny generation.

— Men att vara en båtpendlande pap­pa med bebis och skolbarn var för inten­sivt, medger Kjell. Så det blev bara två år.

Volontärsutbyte med Zambia, välkomna flykting¬strömmar till Sverige, en Israelvistelse och ett sab¬batshalvår i lärjungaskola på Hawaii. Kjell har haft världen som arbetsfält men gång på gång återvänt till Gotland, och visionen för ön som ett missionscentrum. Foto: Privat

Startade lärjungaskola

Under alla år har de internationella kontakterna präglat Kjells arbete. Volon­tärutbyte med Zambia, flyktingström­mar och ett sabbatshalvår i lärjungasko­la med UMU (Ungdom med Uppgift) på Hawaii. Där, på en ö i oceanen som blivit en bas för missionen, påmindes han åter om sin egen ö därhemma.

— Jag frågade Gud om vägen fram­åt och fick en tydlig bild av skylten vid Sankt Nicolai-klostrets ruin. Det grun­dades en gång som en missionsbas för länderna runt Östersjön när vår del av världen evangeliserades, säger Kjell.

Familjen for hem, fick klartecken att starta lärjungaskolan ”Saved to Save” pa­rallellt med kårledarskap och en ny peri­od som nationell ungdomssekreterare. Sex väldigt fina och spännande år följde med elever från hela världen. Samtidigt utvecklade Anki ”Krukmakarens Hus” re­habiliteringsprogram ”Hela du” för lång­tidssjukskrivna.

— Ibland tog vi oss nästan vatten över huvudet med alla kulturella, etniska och religiösa krockar och ungdomar med sto­ra behov. Men vi har alltid rott det i land med Guds hjälp och tack vare alla fina och betydelsefulla medarbetare och frivilliga under åren, säger Kjell och ser berörd ut.

Använda fotboll för att nå unga som hamnat snett

Han pekar på Guds humor då en av de yngre medarbetarna började bearbe­ta Kjell om att använda fotboll för att nå unga som hamnat snett. Kjell som är fullständigt ointresserad av sport slog gång på gång bort idéerna.

— Till slut sade Gud till mig: ”Du kan väl åtminstone lyssna på honom?”, säger han och skrattar.

Så växte Fotboll For All (FFA) fram, ett helt koncept där man med fotboll som motiverande redskap tillsammans med lokala klubbar hjälper ungdomar utvecklas och ta ansvar för sitt liv.

Sedan 2016 är Kjell programchef på Frälsningsarméns högkvarter. För att kunna satsa helhjärtat tog han farväl av Gotland och flyttade till Stockholm.

Om att gå i tro och försöka förstå Guds ledning

Kjell trivs bra i storstaden där han en gång växte upp. Vasakåren ligger om hör­net och högkvarteret på gångavstånd. Hans roll är betydligt mer administrativ än tidigare och även om han trivs kan han sakna att jobba med människor ute i verksamheterna. Men han hyllar sitt team av medarbetare som drivs av starkt engagemang, lång erfarenhet, passion och energi. Att arbeta på högkvarteret ger en god nationell utblick och möj­lighet att skapa utveckling och tillväxt i Frälsningsarmén. Utmaningen är att hit­ta fler människor som vill leda, utveckla och har innovativa visioner.

— Jag har inga femårsplaner, jag tar ett steg i taget. Kanske blir jag kårledare eller arbetar pionjärt igen. Både jag och Anki har varit lyckliga nog att få stor fri­het av våra chefer genom åren, säger Kjell och fortsätter:

— Hela vårt liv har handlat om att gå i tro och försöka förstå Guds ledning. Man kan tvivla på omständigheter, sam­manhang och människor. Men inget konkurrerar med drömmen om Guds rike och att få jobba för det.

Åter i huvudstaden bor Frälsningsarméns programchef för första gången på 30 år bara med sin fru. ”Märkligt men skönt” säger han. Vasakåren ligger om hörnet och högkvarteret på gångavstånd. Foto: Carina Tyskbo

Fakta - Kjell Karlsten

  • Ålder: 60 år.
  • Bor: I lägenhet i Vasastan i Stockholm.
  • Familj: Gift med Ann-Christine, en son, två döttrar och fyra barnbarn.
  • Fem egenskaper: Visionär, självständig, estet, envis, ensamvarg.
  • Sysselsättning: Programchef på Frälsningsarméns högkvarter.
  • Fritidsintressen: Ta en fika i solen, fynda på second hand, läsa böcker, laga mat.
  • Favoritväder: Sol och värme! Förstår mig inte på vintern och kylan.
  • Favoritbibelord: Psaltaren 127, med raden ”Om Herren inte bygger huset, bygger arbetarna förgäves.”

Text: Carina Tyskbo
Foto: Carina Tyskbo, Gabriel Ekbeck och privat

Artikeln finns publicerad i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 3 - 2020

Publicerat: 2020-06-18Skriv ut